Spännande liv med HP och Vista

Seent, sent på natten. När alla rediga människor gått och lagt sig, så avslutar jag ett arton timmars arbetspass.

Jag går för att greja en sista kopp kaffe. Det blir en bra sängfösare för en kaffetunna som utvecklat en sån resistens mot koffein att han inte ens märker av ett halvdussin red bull.

smoking...Jag kommer med kaffekoppen i handen, och ser att picasas skärmsläckare gått igång. Den körde på den externa mer färgäkta panelen, som jag kopplat in eftersom jag suttit och designat och behövde mer yta och bättre färger. Mitt i ett bildbyte så ser det ut som när digitaltv får hicka och man får en trasig bild. Ett par sekunder senare startar laptoppen om helt spontant.

Nåja, det händer ju inte så ofta att jag blivit van, men det händer allt som microsoft varit i närheten av förr eller senare. Fast ögonbrynen håller på att leta sig upp förbi den plats där mitt hårfäste brukade vara, för skärmen ser fördjävlig ut. Vertikala streck i primärfärgerna rött, grönt och blått — så tunna att jag inte mer än kan anta att det är subpixlarna som tänds en vertikal rad i taget. Sen vitnar bilden, svartnar, vitnar, blir streckad — nu börjar jag bli så smått orolig.

Knackar förtvivlat på snabbknapparna för skärmbyte, för att försöka återställa så att inte laptoppen försöker visa den stora panelens upplösning — sådant är inte hälsosamt. Ingen reaktion. I ren desperation drar jag alla kablar till perifera prylar, inklusive den andra skärmen, vilket borde återställa tingens ordning.

En halvtimme och fjurtiburton omstarter senare, svettas jag desperat över vad av mina arton timmars jobb som hunnit backas upp på NASen. Jag vet med mig att backupen var avstängd de sista sex timmarna, så det jobbet ligger pyrt till om jag inte får igång skiten. Jag svär att jag skall köpa ett äpple nästa gång, så att man får ett system som inte får fyllehicka när man minst anar det.

Plötsligt poppar skärmen till och windows inloggning letar sig fram. Jag drar en djup suck och loggar in. Trummar förstrött bredvid touchpadden medan jag väntar på alla jävla skitmjukvaror som jag tyvärr inte kan göra mig av med eftersom jag behöver dem. Sen kommer rutan upp som påpekar att bluetooth och WiFi är igång… Men ser inte den jävligt konstig ut? En stor svart fyrkantig blaffa mitt i. Och varför försvinner den inte?… Knäpp… Datorn gör en spontan omstart och jag är tillbaka på ruta ett med randig skärm och rädsla för att något skall börja ryka närsomhelst.

Ytterligare en halvtimme senare – efter en biosreset – går datorn igång, fast med svart skärm. En misstanke slår mig, och jag kopplar in den stora panelen — däääär har vi bilden! Fast i den mest absurda upplösning man kan tänka sig. Nu lyckas jag i alla fall logga in i ett stabilt system och kan till och med felsöka.

Felsökning… Windoze logg… Inte en notering! HUR FAEN KAN LOGGFANSKAPET MISSA ATT ALLT GÅTT ÅT HELVETE I EN OCH EN HALV TIMME!!!?!!!! Vad i hela helsefyr skall jag med en logg till, som inte loggar VERKLIGA fel? Laddar tuneup istället och hälsokontrollerar diskarna, vilka är felfria — så alla mina prylar finns i alla fall kvar. Försöker försiktigt ändra skärmupplösningen, så att jag inte känner mig som en hundvalp som blivit klämd mellan en vägg och en buss… Gårnte, icke möjligt, systemet fattar inte att min skärm är min skärm. Den föreslår alla möjliga upplösningar, några som min skärm inte ens kan visa, men inte den upplösning jag vill ha. Ställer in en upplösning som laptoppen klarar av, och startar om.

Jubel, jag får se POST på laptoppen, innan den växlar över till den externa skärmen — då funkar den i alla fall. Fast hur i hela helvete den först kan visa POST och sedan inte existera enligt microsoft och nvidia är naturligtvis en gåta. Omstart, fast min egen den här gången, och försök igen. Den här gången lyckas jag åtminstone se laptopskärmen. Jag lyckas få över ett skämt till skärmbild även på laptoppen och gör en ny omstart.

……. Det var som f-n, när datorn startar upp igen, så har båda skärmarna rätt upplösning. Jag kollar i panelen och min stackars laptop fattar äntligen att mina skärmar är mina skärmar. Jag flyttar skärmbilden till laptoppen och kopplar ur den externa. Sitter och skakar på huvudet i förundran över hur man kan skapa en kombination av hårdvara och system som kan få sådan totalhicka utan att något egentligen är trasigt.

Delvis beror det naturligtvis på det förbannade automatiserade Vista, som är lika ”automatiskt” som SJs biljettelefon (5:15 in).

Men delvis beror det på att världens största leverantör av PC, det vill säga HP, ibland tycks tänka med röven. I min dator finns förutom nvidias drivisar som kan styra skärmkonfiguration, även windows mobilitetscenter som kan göra detsamma — och HPs snabbknappar, som *ibland* lyckas styra något, osagt vad.

Det finns med andra ord tre parallella system för att göra samma sak, vilket är upplagt för strul.

Windows mobilitetscenter och nvidia spelar boll med varandra, fast HPs stackars överbyggnad tycks inte tala med endera. Det leder till fantastiska kollisioner där hp och nvidia har helt olika åsikter om vilken/vilka skärmar som skall ha bild för tillfället.

Jag har mer än en gång ”tittat på tennis” när bilden hoppar fram och tillbaka utan att kunna bestämma sig för var den skall stanna — det beror så gott som alltid på HPs skitprogramvara som vill en sak, medan windows mobilitetscenter och nvidia vill något annat. Microsoft skall ha en känga i sammanhanget för att de är så förbannat ”automatiserade” att systemet aldrig ger upp, utan fortsätter försöka förstå var bilden skall vara i all evighet — det borde vara lätt som en plätt att prioritera skärmarna och falla tillbaka på grundskärmen, med ett felmeddelande om något går snett.

Den här gången måste det ha funnits en konflikt vilande, som plötsligt sa till grafikkortet att det skulle växla till laptopskärmen. Nu var laptoppskärmen avstängd, så att systemet bara såg en skärm, så det gack icke. Det måste fått systemet att sura och starta om, varvid grafikkortet försökte rita ut skärmen enligt gällande konfiguration — fast på fel skärm.

Hur kul är det när man skall få plats med fler pixlar på skärmen än vad den är byggd för? Precis så här kul: två svettiga timmar med ågren för en halv dags jobb och en laptop jag för tillfället inte har likvida medel att ersätta på stående fot.

Tack HP/microsoft/nvidia för absolut ingenting.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör rivas upp.

Uppdatering: Tycks som om felet kan sitta i hårdvaran, för det dök upp igen på förmiddagen när jag skulle starta. Eftersom flimmret, rastret, ränderna kommer till och med innan POST, så ligger felet i det allra djupaste lagret av grafikstyrning — så mina kommentarer om HP, MS och Nvidia kanske var en aning förhastade, även om de i mångt och mycket är giltiga.

5 svar på ”Spännande liv med HP och Vista”

  1. Stackars djävel! Jag har råkat ut för liknande härdsmältor på annan hårdvara. Det är vid sådana tillfällen man tackar sin lyckliga stjärna att toaletten är fyra snabba språng från datorn iom att man annars skulle kommit för sent när paniken gått ner i tarmfunktionen….

    Du har min djupaste sympati.

  2. Eländet kommer och går, har varit i kontakt med HP — men garantin från dem gick ut förra månaden…

    Som tur är är skiten försäkrad. Problemet är bara att övertyga säljaren att skriva en rekvisition till lämplig lokal serviceverkstad, så att jag slipper två-tre veckor utan min arbetsmaskin.

    Med 90% säkerhet är det grafikkortet, eller möjligen motsvarande portion av moderkortet som felar.

  3. Det är grafikkortet, och reparatören bara skrattade och sa: ”Den aär nog tyvärr fäääärdik för sophöögen”, med klingande (rysk?) brytning.

    Nå han skall kolla vad moderkortet kostar att beställa, och ge en offert som försäkringsbolaget kan ta ställning till.

    Stalltipset från försäkringsbolaget är att man ofta låter maskinen skrotas, helt enkelt för att ett sådant fel ofta återkommer — så att det i slutändan blir billigare att byta hela maskinen.

    Fortsättning följer…

  4. Ajajaj!
    Jag råkade ut för exakt samma grafikproblem med min HP med integrerad Nvidia häromdagen. Den vill knappt öppna visningsprogrammet för bilder utan att trasa sönder pixlarna i ett grönt trådmönster. Precis som för dig så har min garanti precis gått ut och jag bävar nu för en konfrontation med HP om mina reklamationsrättigheter. Fick du någonsin någon rätt till reklamation? Eller gav du upp direkt?
    Tacksam för ett svar eller allra helst ett litet tips på reklamationsvägen!

    MVH/ Jonas

    (jonas.nordborg@gmail.com)

  5. Jag ringde till HP, nonchalerade deras idiotiska talsvar och gick på ”fel” alternativ (de har ingen teknisk support via telefon officiellt). Förklarade att jag nog hamnat fel och bad dem koppla mig till tekniker.

    För teknikern förklarade jag vilken serie jag hade och vilka symptomen var. Jag hade tur med person, för hon tog in den på stående fot.

    Den är nu tillbaka bland de levande utan att det kostat mig något mer än några telefonsamtal och lite ilska.

    Innan de hämtade den, så lyfte jag ur mina hårddiskar, eftersom jag inte vill att någon annan skall glo på det jag har där — det gick utmärkt.

    Min enda invändning är att serviceverkstan lyckats kvadda fingeravtrycksläsaren och att de inte testade innan de skickade tillbaka att låsmekanismen för locket funkade som tänkt. Jag fick trixa lite för att få den att funka.

    Jag orkar inte bråka om den biometriska läsaren, jag vill inte vara av med datorn två veckor för något så dumt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.