Att lyssna utan att höra utan att lyssna

steeen.jpg

Det första Tolgfors, Reinfeldt, Björklund och Olofsson borde inse, är att de inte har folket med sig. Bara detta enkla faktum borde få dem att åtminstone haja till och fråga sig om de är rätt ute.

Det minsta man kan begära är att de faktiskt lyssnar på argumenten mot, och ärligen överväger om de är giltiga. Det minsta man kan begära är att de inser deras makt utgår från folket, inte tvärtom — och att de därför låter bli att vifta bort, förminska och förlöjliga inte bara folkets röster, men även de delar av näringslivet som är närmast drabbade, en hel eskader experter för att inte tala om sina egna lokala ledande politiker, ungdomsförbund och medlemmar.

Om man bortser från de närmast sörjande i riksdagsgrupperna och på FRA, så är rösterna mot nästan märkligt enade. Hade beslutet fattats genom acklamation hos svenska folket, så hade de hört ”NEJ!” ända ner till Tyskland. Men istället nonchalerar de konsekvenserna av sitt handlande, och framhärdar med dårars envishet.

Det går inte att rädda lagen med plåster och tejp, den måste rivas upp. Det enda sätt man kan komma framåt är att tänka om i grunden och börja om från början.