Det är övertydligt att motståndare mot, och förespråkare för FRA totalt pratar förbi varandra och att samtalet
blir alltmer frustrerande.
Till och med de kritiker som gärna skulle se FRA läggas ner, är faktiskt inte främmande för att Sverige skall ha signalspaning. Önskan att se FRAs svanesång handlar mer om att man vill se något annat, något som inte kan misstänkas vara en lokalavdelning av Echelon.
När Birgitta Ohlsson talar om att brottsmisstanke skall gälla för avlyssning, så pratar hon inte i nattmössan. Att utmåla det som slutet för all signalspaning är rent trams. Det Birgitta med flera menar, är att signalspaning mycket väl kan pågå på traditionellt sätt, men att det skall krävas domstolsbeslut innan man är och rotar i civilisters privata kommunikation:
Jag har aldrig krävt att det ska föreligga brottsmisstanke avseende traditionell signalspaning, med vilket jag menar spaning i etern. Att radiomaster på fastlandet, fartyg på Östersjön, spaningsflygplan och mobila markförband i Afghanistan lyssnar på radiotrafik mellan ryska militära förband eller talibaner utan brottsmisstanke är oproblematiskt.
Och för att än en gång markera grunden för språkförbistringen:
FRA-lagens förespråkare verkar mena att den potentiella kränkningen sker först när en handläggare på FRA går igenom kommunikation efter att FRA:s superdator använder sökbegrepp, som med Ingvar Åkessons ord ”utformas med hög precision med inriktning på utländska mål och därför inte träffar inrikes trafik”.
FRA-förespråkarna vägrar medge att FRA-lagen vilar på att närmast all svensk internettrafik kan komma att filtreras genom FRA:s superdator, bland annat för att urskilja utrikestrafik.
Min ståndpunkt är att kränkningen redan sker när staten får tillträde till teletrafiken. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad databehandling.
Sverige kan mycket väl signalspana.
Vad Sverige däremot inte skall göra, är att skapa en infrastruktur som ger staten möjlighet att avlyssna sina medborgare.
Så bra då att vi inte bygger en sådan, säger Tolgfors och Reinfeldt i kör, och de tror säkert på vad de säger — men de missar likväl, hela poängen. De talar om det syfte de själva ser med signalspaning, medan kritikerna talar om konsekvenserna. Vi talar om både de faktiska och de potentiella konsekvenserna.
Det är här bristen på förståelse gör sig gällande, och det är därför samtalet blir så frustrerande. Inte ens Fredrick Federley eller Annie Johansson verkar förstå denna poäng, och kanske är det därför som de tycks så tagna på sängen över svekdebatten.
För den som förstår att övergreppet sker redan när staten bereder sig tillgång till vår privata kommunikation, så framstår kontrollerna som rena smörjan.
Det är som att en våldtäktsman skulle försvara sig med att han faktiskt använde kondom. När det inte räcker så föreslår han att han nästa gång skall använda två kondomer, av olika märke — för då blir ju allting myyyycket bättre. För var det inte det hela diskussionen handlade om? Risken för oönskad graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar…. eller?
Dessutom får offret betala för våldtäkten och för kondomerna, det är väl naturligt?
7 kommentarer
Grov metafor i slutet, men det känns tamigfaan snart som om vi medborgare vore rövknullade av politikerna som driver igenom FRA-lagen.
Markus, hobbypolitiker (c)…
Metaforen var mycket medvetet grov, för som jag ser det så pratar förespråkarna om fel saker.
De pratar om hur vi genom sökbegreppen skall hindra att svenskar fastnar i deras nät, och ifall det ändå händer hur det skall efterhandskontrolleras, hur informationen skall destrueras etcetera.
De skall med diverse preventivmetoder skydda oss från konsekvenserna av avlyssningen.
De missar, eller vill inte låtsas om, att alla dessa skydd bara är nödvändiga därför att övergreppet begås.
Därav den grova metaforen, eftersom deras resonemang om integritetsskyddande åtgärder känns ungefär lika relevant som kondomen.
Det finns naturligtvis en risk att metaforen stöter bort den som BORDE lyssna — men jag är frustrerad över att budskapet tydligen inte går fram.
Slutklämmen var klockren och fick mig att le
Inte ofta det sker i den här sörjan av politiska självmord…
Suveränt som vanligt, Marcus!
Vad gäller våldtäkten, så fanns det ju dessutom flera oberoende kontrollanter närvarande som kontrollerade att kondomen applicerades korrekt.
Visserligen fick de naturligtvis, med hänsyn till offrets integritet, inte titta under själva våldtäkten, men de kontrollerade minsann efteråt att kondomen satt ordentligt på plats.
Mycket bra liknelse! Och bra post, som vanligt
Tackar för berömmet.
Grov metafor på slutet, ja.
Men det är tamejf*n den bästa metaforen på hela det här spektaklet med ”integritetsstärkande åtgärder” jag har sett!
Glasklart!
4 trackbacks
[...] Bra skrivet Nu känner jag väldigt mycket för att länka till två texter som handlar om FRA. Den första är hos Fridholm, och här kommer ett litet smakprov, apropå alla kontrollinstanser som lagts till för att säkra integriteten: Det är som att en våldtäktsman skulle försvara sig med att han faktiskt använde kondom. När det inte räcker så föreslår han att han nästa gång skall använda två kondomer, av olika märke — för då blir ju allting myyyycket bättre. [...]
[...] Två lysande allegorier om orsaken till att FRA är fel har skrivits den senaste tiden. Marcus Fridholm är författare till den ena, Joshen till den andra. (Det är skönt att se att världen inte står still bara för att jag kliver av den en tid ;-p .) [...]
[...] min Humla(Handväskan trumfar allt annat), Johan Ingerö, ProJo, Farmor Gun, Mymlan, PromeMorian, Marcus Friberg (Allegorin om dubbla kondomer vid våldtäkt bet [...]
[...] En delad plats skulle jag också vilja ge Enligt min humla och Marcus Fridholm för FRAnk och Jessie respektive Räcker det inte med en kondom, använd två. [...]