Maneter och andra ryggradslösa djur

jelly.jpgVi är i fara.

Någonstans under det senaste seklet muterade svenskens DNA och liknar nu mest sådana djur som portugisisk örlogsman och andra kubmaneter. Vi ser tecknen i en allt större fyrkantighet i kombination med avsaknad av ryggrad och en allmän giftighet som drabbar nästan slumpmässigt.

Jag talar naturligtvis om hur vissa icke namngivna handlare helt tappat besinningen med sina legkontroller.

Det kan tyckas vara en storm i ett vattenglas, eller till och med ett utslag av tjurgubbar och gummor som ringer kvällspressen istället för att garva åt saken och gå vidare. Det finns väl en viss sanning i detta: man kanske borde garva åt saken.

Fast, det förstås, jag garvar inte.

Skälet är enkelt, det är ett tidens tecken, ytterligare ett steg i ”de små stegens tyranni”. Det är med andra ord en del av samma fenomen som leder bort från det öppna samhället, mot ett som präglas av övervakning, kontroll, och diverse åtgärder som är enormt ineffektiva men motiveras av en allt ökande moralism och allmän mobbmentalitet.

Vi har glömt att vuxenhet implicit innebär förmåga att ta ansvar för sig själv och sina beslut. Därmed förvandlar vi hela samhället till ett dagis där medborgarna är barnen och beslutsfattarna är dagispersonal. Vi omyndigförklarar den svenska befolkningen och gör dem artificiellt hjälplösa.

Twentysomething, som jag länkade till ovan skriver i samma inlägg:

> Nej, men visst är det en aning överdrivet att de måste kolla legitimation på sådana som är uppenbart över 18 år. Jag vet inte riktigt hur det funkar överallt, men jag var med om samma sak när jag var på affären här i Umeå. Jag skulle inte köpa men en tant bakom mig som inte ville visa leg (varför vet jag inte) skulle ha öl har jag för mig. Då sa kassören att han var tvungen att ta det eftersom han måste knappa in personnumret i kassan för att kunna registrera köpet och kunna gå vidare med andra varor. Om han bara sa så för att få ur henne personnumret eller om det är så vet jag inte. Mycket möjligt är det ju i alla fall (båda alternativen alltså).

Att stå okritiskt till detta är för mig bara mer av samma aningslöshet. Det visar hur tillvänjda vi blivit till kontrollsamhället. Vad skall affären egentligen med hennes personnummer till? Skall de föra statistik? Har de datainspektionens tillstånd för sådana dumheter?

För mig är det slentrianmässiga användandet av personnummer i Sverige faktiskt rätt obehagligt. Det är en unik identitet, och med det i handen är det en barnlek att få ut mängder av information om en person, information som bör vara privat. Dessutom finns det vittnesmål om hur lätt det är att missbruka persondata. Har du någons personnummer och är lite förslagen, så kan du låna personens identitet.

Personnummer, i den svenska bemärkelsen, är ett rätt ovanligt fenomen. Våra nordiska länder har hakat på, men så gott som överallt annars använder man ett nummer helt skiljt från födelsedata — och dessutom nästan aldrig använt utanför kontakten med myndigheter, och knappt ens det. Skulle ett system som det svenska föreslås internationellt, skulle det i vissa länder leda till närmast revolutionär stämning — det skulle ses som det slutgiltiga ogiltigförklarandet av all personlig integritet. Men vi är så vana vid det att vi många gånger slentrianmässigt använder det istället för våra namn.

För mig som är tillräckligt gammal i gården för att ha sett utvecklingen är det obehagligt. Jag kan på rak arm säga att om jag jobbade i affär, och om min boss krävde att jag skulle ta leg på alla oavsett ålder för köp av cigarretter, lättöl etcetera — då skulle jag berätta för honom eller henne precis hur smart jag tyckte det var. Dessutom skulle jag om han eller hon framhärdade ägna mig åt civil olydnad. Skulle min boss då hota med grått papper, skulle jag snabbt som ögat gå till facket och ge dem en heads-up. Det är helt enkelt så att jag är tillräckligt gammal för att vara en tillräckligt ”tjurig gubbe” för att inte spela med i det spelet.

Expediternas ryggradslöshet framstår för mig som hårresande: hur kan man få för sig att kräva legitimation av folk som är 35+, eller till och med pensionärer? Det är ju helt enkelt bara spåndumt.

Är det inte dags att vända den utvecklingen snart?

6 svar på ”Maneter och andra ryggradslösa djur”

  1. Ja, lite löjligt är det ju som jag skriver i mitt blogginlägg. Men ens personnummer är ju en offentlig uppgift och har varit det i år och dar. Jag ser inte problemet eller ”förtrycket” genom att hala fram sitt leg då och då TROTS att man uppenbart får handla exempelvis tobak & öl på ICA.

  2. När jag slutade gymnasiet för dryga tjugo år sedan, så knäckte jag på en telemarketingfirma.

    En av mina förmän var en dömd bedragare. Han ville väl impa på oss andra, så han berättade en del om de fula trix han haft för sig.

    Ett av tricken var att läsa dödsannonser, kolla när någon dog i bästa arbetsför ålder, och snabbt åka dit och kolla om han kunde vittja postboxen efter fönsterkuvert.

    Med dessa som hjälp fick han personnumret, gick till pastorsexpeditionen och skaffade ut ett personbevis och använde detta för att skaffa sig en tillfällig legitimation i fel namn. Borde vara svårt, men var enligt honom rövenkelt om man visste att prata för sig.

    Med legitimationen i högsta hugg följde några dagars kredit- och köprush. Så länge man hade koll på att inte använda efter bäst före datum och på hemorten, så var det enligt honom i det närmaste riskfritt. När räkningarna väl dök upp i dödsboet, så protesterade förvaltaren naturligtvis att den döde knappast kunna köpa något. Kvar stod handlarna med långa näsor.

    Idag registreras dödsfallen snabbare, så metoden funkar nog inget vidare — men det visar samtidigt hur aningslösa vi är.

    Vill man se en annan fara med registrering och personnummer, så kan man läsa boken ”Gömda”.

  3. Okritisk är jag ju verkligen inte i fråga om integritet m.m. Mitt inlägg handlade dock om att jag tyckte det var överdrivet av mannen i fråga att klippa ICA-kortet och tjura på det viset.

    Men tack för publiciteten! 😉

  4. ”Vi har våra bestämmelser” tillsammans med något mumlande om ”regelverket” verkar vara den moderna, svenska versionen av nazisternas gamla mantra ”vi lydde bara order”.

    Särskilt när det gäller invandrarmyndighetspersonal så hoppas jag att historiens dom kommer att bli precis så hård som deras totalt oempatiska ageranden förtjänar. Men det finns ju, som synes ovan, småpåvar av lägre grad runt om i hela vårt samhälle… 🙁

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.