Detta har lagt grunden till vår framgång som art i och med att vi nu lever i alla möjliga och omöjliga klimatzoner på vår tjusiga planet.

Inom en snar framtid, ca 10-13 000 år är det dags för nästa klimatcykel, en istid i bl.a Skandinavien, med 3-4 km tjocka istäcken som kommer att täcka halva norra Europa. Då blir det åter igen dags för våra barnbarns barn att utvandra, ifall de vill överleva.

I bästa fall har vi då lyckats etablera kolonier på andra himmlakroppar i vårt och andra solsystem.

Skaninavien började att befolkas från nuvarande Ukraina, efter den senaste istiden, för ca 10-12 000 år sedan. Och all eftersom isen smälte så följde vi efter och etablerade våra samhällen.

På kort sikt, för ca 100 år sedan utvandrade en stor del av den svenska befolkningen till Nordamerika i hopp om ett bättre liv, och flykt från politiskt och religiöst förtryck här i Sverige.

Sverige är en ung demokrati, med inte mer än snart över 80-90 år på nacken.

Vi som lever idag måste tillse att bevara och förbättra demokratin, så kommande generationer får leva under samma friheter som vi har fått göra. Våra förfäder har kämpat och lidit och gett sina liv för den frihet vi har idag…och den skall vi inte ge upp, lika lätt som de, våra förfäder inte gav upp.

Det finns en framtid, och det är den vi skapar idag.

Tipsar om att kolla in filmen/boken ”The Journey of Man: A Genetic Odyssey (2002)” av geneticisten och antropologisten Spencer Wells.
http://news.nationalgeographic.com/news/2002/12/photogalleries/journey_of_man/

Vill du absolut diskutera invandring, så finns det andra artiklar att kommentera. Ännu bättre är att du skriver om det på din egen blogg, så kan jag kommentera där.

Men för att vara artig, så skall jag skriva en sista kommentar:

Ett av problemen med integrationspolitiken är att den har låst folk ute från arbetsmarknaden. Om du tillbringar första halvåret eller så på en flyktingförläggning utan möjlighet att arbeta, sedan något halvår i annat temporärt boende utan möjlighet att arbeta — bara för att sedan hamna i SFI-/getto-/socialkontors-/migrationsverks-kvarnen, då är det inte så märkligt att det som skapas är hjälplöshet.

Jag har själv vid ett par tillfällen utbildat nysvenskar. I ena fallet var det en IT-utbildning som skulle leda direkt till jobb inom en organisation, i det andra var det fråga om en valideringsutbildning som skulle överbrygga hindren att använda sina yrkeskunskaper för att få jobb som stämde överens med den egna kompetensen.

Gemensamt för många av de jag mötte, var att de levde sig igenom en enorm känsla av frustration över att inte bli tagna på allvar för vad de faktiskt kunde. IT-utbildningen innebar att 18 av de tjugo deltagarna ett år efter kursen var fast anställda på kvalificerade poster. Valideringsutbildningen hade ett genomslag på ungefär 70% — det visade sig att så fort företagen faktiskt fick uppleva deras kompetens i praktisk verksamhet under praktikperioden, så försvann skepsisen mot att anställa Abdullahs, Edwars, Alis, Yudiths, Olgas, Yasmins och andra vars enda problem på den svenska arbetsmarknaden var fel namn och bruten dialekt.

Problemet sammanfattades bäst av taxichauffören som körde mig till den första utbildningen när den startade. Vi pratade om idén bakom utbildningen, men han var skeptisk. Hans kommentar var att: den har man ju hört förut. Att några stora lokala företag pratat vitt och brett om att ge invandrare chansen och att det i slutändan aldrig hänt något konkret. När jag frågade honom om hans egen utbildning, så visade det sig att han var elektronikingenjör — men att han efter flera år i landet med uteslutande ursäktande avslag på hundratals arbetsansökningar börjat fundera på att flytta någon annanstans.

Kommer folk hit och arbetar, helst inom det yrke de utbildats för, så bibehålls självkänslan och ökar delaktigheten i samhället. Och arbetar man sida vid sida med gammelsvenskar, så minskar avstånden och svenska sociala normer blir långt mindre främmande. Kommer man å andra sidan hit till passivitet och byråkrati, så uppstår snart gettoifiering, fientlighet och annat otyg — det säger närmast sig självt.

Arbetskraftsinvandring har jag svårt att se hur det någonsin kan vara ett problem, så länge det finns arbete att tillgå. Flyktinginvandring och anhöriginvandring kan däremot vara problematisk, men den blir inte mindre problematisk av att det svenska samhället inleder kontakten med att behandla de som kommer hit som paria.

Att prata om muslims kolonialism, förutsätter väl nästan att det sitter någon skäggig gubbe i någon moské i mellanöstern och planerar kolonisering av Europa genom att skicka hit flyktingar. Snarare är det väl så att situationen i stora delar av världen är såpass rörig och rutten, att folk flyr i förhoppning om att kunna leva i säkerhet och välmåga? Det behövs ingen konspiration, det går så bra ändå.

Fundera på vad det skulle ha blivit av USA, om de haft en syn på invandring och integration liknande vår för halvannat sekel sedan. Miljoner reste över för att söka sig ett bättre liv, men också för att undkomma repressiva europeiska regimer, religiösa samfund och annat skoj.

Vad gäller bidrag och storleken på invandringen så accepterar jag inte dina premisser. Det är inte fråga om att antingen strypa bidragen, eller strypa invandringen. Det är fråga om att se till att flyktinginvandring är just detta – invandring av flyktingar – och att det samtidigt finns andra enklare vägar in, fast på villkor att man tar ansvar för sin egen försörjning. Det är också fråga om att förändra samhällets normer, vilket tar tid, så att ditt namn eller brytning inte bestämmer om du får chansen till en anställning eller inte.

Varför vill de bo i Sverige, tror du, bortsett från att det är otryggt i deras länder? Jo, hela världen vet att här går det bra att vara muslim fullt ut och få försörjning av staten, utan att arbeta. Det som pågår är inget annat än en muslimsk kolonialisering av Sverige. Det finns redan en halv miljon muslimer i Sverige, runt 30.000 invandrar varje år och de bildar mycket större familjer än etniska svenskar. Här tyr de sig till varandra i separata kulturenklaver och odlar förakt för de etniska svenskarna. Deras söner rånar inte sällan etniska svenskar (en varje dag i Malmö)och det finns även en mycket obehaglig uppgång av gängvåldtäkter i statistiken. Alla fakta som jag refererar är för övrigt hämtade från källor som BRÅ och Migrationsverket, så de är inte ”hets mot folkgrupp”. Jag inser att inte alla invandrare begår brott eller agar och förtrycker sina barn, men de är överrepresenterade och det allvarliga är att deras våld handlar om att bevara sin kultur samt vidga sina revir. De passiva kan vara stödjande.

Så du måste alltså ta bort bidragen eller minska invandringen för att bevara en stark etniskt svensk majoritet i Sverige och motverka den muslimska kolonialismen. Det första är den ”liberala” metoden. Det andra är vettigare, då det finns många utsatta medborgare som skulle falla igenom totalt utan bidrag.

Så vad föredrar du? Eller struntar du i det svenska folket? Eliten är viktigare, eller? Du skulle inte vara ensam om att fika efter elitens belöningar istället för folkets kärlek. Den politiska eliten slickar uppåt och sparkar nedåt – allt för privilegierna, styrelseuppdragen, konsultjobben och optionerna på aktier, som väntar vid de politiska karriärernas slut.

Om majoriteten av de som kommer hit kommer som arbetskraftsinvandrare, så följer att de får försörja sig själva. Man skulle kunna tänka sig någon form av försäkringssystem för att inte göra dem prisgivna åt skrupelfria arbetsgivare, men grundprincipen gäller likväl.

Flyktingar däremot är en annan sak, där måste man vara mer flexibel. Med arbetskraftsinvandring som möjlig infart, så borde trycket vad gäller flyktingstatus minska något — vilket i sin tur innebär att vi förhoppningsvis slipper klyva hår på ett sätt som gränsar mot ren skenhelighet.

Jag har svårt att se att man kan dra in socialbidragen, eftersom de är den sista anhalten — möjligen undantaget privat välgörenhet av olika slag. Det känns inte som tiggeri är ett bra alternativ.

Integration enligt mig är att se till att större delen av invandrarna faktiskt inte hindras att försörja sig själva. Det handlar dels om att validera deras utbildningsnivå i de fall dokumentation saknas. På det sättet sitter inte kvalificerade läkare och kör taxi. Det handlar också om att anpassa arbetsmarknadslagarna så att de inte fungerar som en spärr mot anställning. Det handlar om att ge arbetstillstånd från dag ett. Det handlar om att ställa krav, och att förklara vilka regler och normer som gäller i det här landet. Det handlar om fri bosättning, snarare än kvoter.

Överlag handlar det om att behandla de som kommer som vi själva skulle förvänta oss att bli behandlade om vi flyttade inom Europa.