Det är nog ofrånkomligt när rädslan blir så stor att man fruktar sin egen verbalitet.

@Peter Ingestad:

Jag höll först på att säga att jag hoppas du är ironisk. Men sen insåg jag att du troligen menar fullaste allvar.

Jag börjar bakifrån:
Skall man ha demokrati, så krävs det för att fungera i praktiken att staten är transparent. Det kan förekomma viss hemlig verksamhet, men i stort sett skall så lite som möjligt pågå utan medborgarnas vetskap. Varje onödigt avsteg från den principen ökar avståndet mellan stat och medborgare.

Skall man ha demokrati, så krävs det i praktiken att varje medborgare själv kan bestämma vad som är privat och vad som skall se offentlighetens ljus. Rätten till integritet är central. Undantag finns, som att brott måste kunna uppdagas och beivras, men det utgör precis just undantag. Varje onödigt avsteg från den principen skapar rädsla för att själv tänka kritiskt, bilda sig en egen uppfattning och diskutera den med sina gelikar — vilket är nödvändigt för en levande demokrati.

Signalspaning är ett verktyg för ett samhälle att kunskapa så att man inte står oförberedd inför kommande möjliga hot. Men det är också ett ganska trubbigt och i mångt och mycket begränsat verktyg. Problemet med signalspaning är dels förhållandet brus/signal, där en oerhört liten mängd data egentligen är relevant för ens behov, dels att de signaler som är värdefulla inte självklart är de man kan ta eller faktiskt tar del av, dels att man får en mängd överskottsinformation som kan vara ett nog så stort hot mot det demokratiska samhället om det används fel och slutligen att man kan råka in i en situation där medicinen gör mer skada än sjukdomen man försöker behandla.

Om det finns något resonemang i sammanhanget som är verkligen enögt, så är det den blinda tron på signalspaningen och hyllandet av underrättelse och säkerhetstjänsten. Det är klart vi skall ha en underrättelsetjänst, men den skall stå i proportion till den hotbild vi står inför, och den skall avpassas för att inte i sig själv vara ett hot mot samhällets välmående.

Det förslag som ligger är för det första inte riktat på ett sätt som enbart skyddar landet mot yttre hot, det finns så mycket gummi i förslaget att det bara är en tidsfråga innan det huvudsakliga användningsområdet i avsaknad av konkreta yttre militära hot kommer vara spionage på i grunden civila verksamheter och privatpersoner. Polisen kommer vilja utnyttja det när nu verktyget ändå finns, liksom säkerhetspolisen och sen är ruljansen igång.

Kommer ett förslag som tydligt inriktar sig mot just yttre militära och tydligt säkerhetspolitiska hot, och som samtidigt har bra och väl täckande skydd för civila svenskars integritet — då skall jag ta ställning till det förutsättningslöst. Tyvärr är det förslag som ligger tämligen uselt.