Nä, det handlar som alltid om balans, och i detta fall rubbas balansen i det ögonblick man skapar verktyg för systematiskt registrerande av någons rörelser.

Precis som SÄPO m.fl kan ta en kamera och plåta ett politiskt möte, för att sedan sitta och identifiera varje deltagare, så kan de skriva upp regnummer på bilar.

Skulle vi vara lika förtjusta om vi hade ett RFID chip inopererat som SÄPO kunder övervaka om de ville?

Så varför protesterar vi inte mot att varje bil skall ha en stor, synlig registreringsskylt? Det är ju lätt att exempelvis smyga omkring utanför ett politiskt möte och skriva upp alla registreringsnummer och sedan dra ut en datalista på vilka som (kanske) var närvarande. Vi vet ju att SÄPO ägnat sig åt sådant.

Anledningen till att vi inte protesterar mot denna integritetskränkning är hel enkelt att samhällsnyttan vida överstiger den eventuella kränkning som kan tänkas bli följden. Vårt samhälle skulle förmodligen fungera betydligt sämre om alla bilar var 100% anonyma.

Nä, jag tror att det hela bottnar i en gammal USA-inspirerad uppfattning om att ”min bil är min borg”. Bilen har alltså ännu ej tagit steget fullt ut ifrån att vara en synnerligen personlig statussymbol till att bli ett opersonligt transportredskap.

Själv tvekar jag inte ens att använda bilen som ett politiskt redskap. Registrera gärna dess förehavande av hjärtans lust!

Själv har jag inte bil, och bilen skulle knappast få agera penisförlängare (om jag inte av en slump blev X antal miljoner rikare hipp som happ och lyckades komma över en Miura). För mig är det principen som är viktig. Var och en kan själv välja att operera in en transponder i sin bil utav hjärtans lust, men att tvinga fram en sådan registrering av folks rörelser är inte OK.

I det stora hela kan man förstås hävda att drabba så få att det är försumbart, men det gör det inte mindre jävligt för den som drabbas, även om det hindrar Marcus Fridholms morsa från att bli ihjälkörd på ett övergångsställe… No offense, hon är säkert en förtjusande kvinna på alla sätt och vis, men för mig skulle det ändå vara en klen tröst.

Bilen är förknippad med dig personligen enbart om du själv tillåter den att vara det (penisförlängare, statussymbol, ”det här är vad jag är”, etc). Annars är det ett dött ting som du inte behöver känna dig förknippad med personligen om du inte själv insisterar. Däremot har sagda registrering, som sagt, ett stort antal sociala fördelar, som IMHO vida överskuggar de eventualla nackdelarna.

Men om priset jag får betala är att jag och alla andra svenskar för tid och evighet får våra rörelser bevakade, då är jag inte lika säker.

Det hela är analogt med inbrott, kvinno- och barnmisshandel och kamerabuggning i hemmet. Om vi placerade kameror i alla svenska hem, så skulle vi i princip kunna se till att alla oegentligheter i hemmiljön straffades och kanske till och med upphörde.

Är det tillräcklig motivation till att sätta upp kamerorna?

Skulle motivationen vara tillräcklig om det var din väninna som genom kamerornas närvaro slapp bli misshandlad till döds?

Skulle du önska dig sådan övervakning när du kom hem från din transponderbuggade semester och upptäckte att du haft ”besök”?

Vad gäller ditt sjukkasseexempel så kan jag väl då kontra med ett exempel där någon kriminell tar en bil som varken är skattad eller försäkrad (något som kriminella vanligtvis inte tar på så stort allvar) och kör ihjäl din mamma när hon korsar ett övergångsställe (på grön gubbe).

Är det då någon tröst för dig att sagda fordon inte går att spåra? Eller hade du föredragit att sagda bil hade ertappats redan första gången kriminaldåren framförde sitt fordon för sex månader sedan, och i vederbörlig ordning hade fått fordonet konfiskerat och föraren förpassad bakom lås och bom?

Jag är den förste att instämma i att det alltid finns två sidor av varje mynt, men, som sagt, när det gäller registreringen av bilars befintlighet så vill jag nog, med en dåres envishet, hävda att samhällets vinst vida överstiger dess förlust.

Bilen må vara ett dött redskap, men det är inte bilens förehavanden som primärt bevakas, utan förehavandena hos den som framför bilen. Det kan vara en god sak om det är en biltjuv, men inte fullt lika bra om det är bilens rättmätiga innehavare.

I annat fall blir det hela som en partiell elektronisk fotboja, där någon annan kan bevaka dina rörelser och bedöma om de är som de borde.

Låt oss ta ett tänkt scenario.

Anta att det är en firmabil som du får använda privat. Anta sedan att du för tillfället är sjukskriven. Anta nu att din mamma ringer för att hennes egen bil fått motorstopp och frågar om du kan hämta henne.

Om du nu tar bilen, som är utrustad med transponder, och de system som registrerar bilen är användbara för annat än fartkontroll — då kan du befinna dig i knipa.

Å ena sidan kan du få problem med f-kassan, som konstaterar att du minsann varit ute och åkt trots att du skall ligga hemma.

Å andra sidan, om systemets användande redan hamnat i förskingringen, så kanske din chef prenumererar på information om var firmabilarna håller hus. Då kan du få diverse ansträngande frågor från en sur chef när du är tillbaka på jobbet.

I båda fallen kan du egentligen knappast sägas ha fuskat med sjukdom. Du har gjort bedömningen att du kan hämta din mamma utan att riskera att bli sämre.

Att du överhuvudtaget skall bli tvungen att förklara dig är rätt obehagligt.