Frågan låter som rena inbjudan till att bli spammad, men jag kommer vara tuff mot de som försöker. Jag suddar inte bara för att någon jobbar för ett försäkringsbolag, men vill de berätta hur fantastisk deras lösning är så får de gärna vara lite mer specifika än den typiska TV-reklamen.
Försäkringar är ett sorgligt eftersatt ...
Frågan låter som rena inbjudan till att bli spammad, men jag kommer vara tuff mot de som försöker. Jag suddar inte bara för att någon jobbar för ett försäkringsbolag, men vill de berätta hur fantastisk deras lösning är så får de gärna vara lite mer specifika än den typiska TV-reklamen.
Försäkringar är ett sorgligt eftersatt kapitel i mitt liv just nu. Det vill säga försäkringar av mig. Mina barn är försäkrade, liksom min sambo, mitt hem och min laptop — men inte jag.
Kanske är det så att jag fortfarande vid dryga fyrtio har en tonårings naiva tillit till min egen odödlighet. Troligare är att det känns som en djungel, och att jag inte är beredd att betala dyrt för något som inte hjälper mig. Men nu är jag besluten att hitta en försäkring som passar.
Skälet till att jag bestämt mig just nu är simpelt: cancer i familjen, med den direkta och konkreta påminnelsen om vad fysisk obestånd kan ställa till med ekonomiskt. Jag måste hitta ett sätt att se till att min familj inte blir drabbad katastrofalt om något händer mig. Just nu är 90% av familjens ekonomi direkt beroende av mina inkomster.
Som egenföretagare är mina relationer med svenska trygghetssystem något ”frostiga”. Att få ett vettigt SGI är rena trapetskonsten, karensen för sjukpenning ligger på sisådär tre veckor, och skulle jag plötsligt få ett glapp mellan uppdrag, så får jag välja mellan att skrapa på kistbotten eller lägga ner företaget och gå till arbetsförmedlingen. Det sistnämnda är faktiskt lättast att acceptera, eftersom det rimmar ganska väl med min syn på eget ansvar — men det som inte är fullt lika bra är att trapetskonsten att få ett vettigt SGI är rena barnleken mot att få en vettig a-kassa.
Hur som haver, jag kan riskera arbetslöshet utan att känna någon enorm oro. Det varken kan, vill eller har jag råd att försäkra mig mot. Det jag däremot inte kan acceptera är att sjukdom eller olycka drabbar mina barn och sambo med ekonomisk ruin.
Med andra ord är jag ute efter en sjuk och olycksfallsförsäkring, fast med en schysst livförsäkring fasthäftad i paketet.
Livförsäkringen behöver inte vara av typen som får amerikanska tv-seriepoliser att ana oråd, men den skall i alla fall ge lite mer än den klassiska begravningssumman i den typiska olycksfallsförsäkringen.
Sjukförsäkringen måste vara sådan att långtidssjukdom inte blir en katastrof, men behöver överhuvudtaget inte försäkra mot kortare sjukdomsperioder (under de tre veckornas karens). Gör den det ändå är det en bonus, men det är inget jag siktar på.
Olycksfallsförsäkringen måste komplettera sjukförsäkringen utifall en skada skulle nedsätta min arbetsförmåga och/eller innebära merkostnader för familjen i form av rehab, vård eller mediciner.
Slutligen skulle det vara en bonus om försäkring för typiska arbetsskador (alltså inte olyckor) fanns med i paketet.
Kostnaden bör helst vara sådan att familjen inte får äta gröt utifall jag INTE förolyckas, det förtar liksom hela charmen. Jag har inte hundraprocentigt begrepp om vad alla de här sakerna kostar tillsammans, men min smärtgräns är i det låga fyrsiffriga spektrat. Intressant är allt upp till halvannan tusenlapp, beroende på hur pass bra försäkringen är.
Jag är frisk, lider inte av fetma även om jag inte precis är någon atlet, tjuvröker måttligt och sporadiskt, snusar nästan lika måttligt (något som fick ersätta ciggen när ungarna kom till världen) och jag dricker nästan inte alls. Jag äter inga mediciner vanemässigt, och sånär som på någon penicillinkur någon gång per decennium, så är den starkaste medicinen vanligen treo eller ibuprofen.
Har någon ett gott råd att komma med?
Andra bloggar om: försäkringar, olyckfall, livförsäkring, sjukdom, ekonomi
Marcus utvecklar numera för Nindev!
Kan någon rekommendera en vettig trygghetsförsäkring?
Frågan låter som rena inbjudan till att bli spammad, men jag kommer vara tuff mot de som försöker. Jag suddar inte bara för att någon jobbar för ett försäkringsbolag, men vill de berätta hur fantastisk deras lösning är så får de gärna vara lite mer specifika än den typiska TV-reklamen.
Försäkringar är ett sorgligt eftersatt kapitel i mitt liv just nu. Det vill säga försäkringar av mig. Mina barn är försäkrade, liksom min sambo, mitt hem och min laptop — men inte jag.
Kanske är det så att jag fortfarande vid dryga fyrtio har en tonårings naiva tillit till min egen odödlighet. Troligare är att det känns som en djungel, och att jag inte är beredd att betala dyrt för något som inte hjälper mig. Men nu är jag besluten att hitta en försäkring som passar.
Skälet till att jag bestämt mig just nu är simpelt: cancer i familjen, med den direkta och konkreta påminnelsen om vad fysisk obestånd kan ställa till med ekonomiskt. Jag måste hitta ett sätt att se till att min familj inte blir drabbad katastrofalt om något händer mig. Just nu är 90% av familjens ekonomi direkt beroende av mina inkomster.
Som egenföretagare är mina relationer med svenska trygghetssystem något ”frostiga”. Att få ett vettigt SGI är rena trapetskonsten, karensen för sjukpenning ligger på sisådär tre veckor, och skulle jag plötsligt få ett glapp mellan uppdrag, så får jag välja mellan att skrapa på kistbotten eller lägga ner företaget och gå till arbetsförmedlingen. Det sistnämnda är faktiskt lättast att acceptera, eftersom det rimmar ganska väl med min syn på eget ansvar — men det som inte är fullt lika bra är att trapetskonsten att få ett vettigt SGI är rena barnleken mot att få en vettig a-kassa.
Hur som haver, jag kan riskera arbetslöshet utan att känna någon enorm oro. Det varken kan, vill eller har jag råd att försäkra mig mot. Det jag däremot inte kan acceptera är att sjukdom eller olycka drabbar mina barn och sambo med ekonomisk ruin.
Med andra ord är jag ute efter en sjuk och olycksfallsförsäkring, fast med en schysst livförsäkring fasthäftad i paketet.
Livförsäkringen behöver inte vara av typen som får amerikanska tv-seriepoliser att ana oråd, men den skall i alla fall ge lite mer än den klassiska begravningssumman i den typiska olycksfallsförsäkringen.
Sjukförsäkringen måste vara sådan att långtidssjukdom inte blir en katastrof, men behöver överhuvudtaget inte försäkra mot kortare sjukdomsperioder (under de tre veckornas karens). Gör den det ändå är det en bonus, men det är inget jag siktar på.
Olycksfallsförsäkringen måste komplettera sjukförsäkringen utifall en skada skulle nedsätta min arbetsförmåga och/eller innebära merkostnader för familjen i form av rehab, vård eller mediciner.
Slutligen skulle det vara en bonus om försäkring för typiska arbetsskador (alltså inte olyckor) fanns med i paketet.
Kostnaden bör helst vara sådan att familjen inte får äta gröt utifall jag INTE förolyckas, det förtar liksom hela charmen. Jag har inte hundraprocentigt begrepp om vad alla de här sakerna kostar tillsammans, men min smärtgräns är i det låga fyrsiffriga spektrat. Intressant är allt upp till halvannan tusenlapp, beroende på hur pass bra försäkringen är.
Jag är frisk, lider inte av fetma även om jag inte precis är någon atlet, tjuvröker måttligt och sporadiskt, snusar nästan lika måttligt (något som fick ersätta ciggen när ungarna kom till världen) och jag dricker nästan inte alls. Jag äter inga mediciner vanemässigt, och sånär som på någon penicillinkur någon gång per decennium, så är den starkaste medicinen vanligen treo eller ibuprofen.
Har någon ett gott råd att komma med?
Andra bloggar om: försäkringar, olyckfall, livförsäkring, sjukdom, ekonomi
Detta inlägg är publicerat i Blandat. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.