”Generationsklyfta” a.k.a baklänges in i framtiden

Jag tillhör dem som anser det fullkomligt befängt att rösta på ett enfrågeparti. För mig innebär ett enfrågeparti att du aldrig vet var du får utom i en enda fråga — du kan utan att ha önskat det sälja bort allt annat utom den frågan.

Trots det börjar jag, liksom Josh, fundera på att rösta på Piratpartiet nästa gång. De jag la min röst på senast, i hopp om att få in lite liberal agenda i alliansen, har visat sig vara en stor besvikelse — det är inte utan att jag ifrågasätter deras trovärdighet.

att försöka få en tsunami att veta hut

Jag skiter egentligen i om jag kan ladda ner prylar på The Pirate Bay, jag har råd att betala för film, musik och mjukvara. Det är inte därför jag funderar på att frångå mina principer. Det är snarare att jag ser att Piratpartiet är de enda som förstår sin nutid, och vår framtid, utan att som en roddare sitta med ryggen vänd åt det håll man är på väg.

Som Josh skriver:

> Jag har också varit av åsikten att ett enfrågeparti är alltför smalt. Man kan uppvisa väl genomtänkta argument i en enskild fråga, men var står man i skattefrågor, energifrågor och den vårdskolaomsorg som alla etablerade partier alltid rabblar? Nu undrar jag istället: Spelar det någon roll? Vi har sju riksdagspartier som ägnar sig åt att höja och sänka skatter med en tiondels procent hit och en tiondel dit, som finjusterar fördelningspolitiken åt än det ena och än det andra hållet. Men vad gör det för skillnad i det stora hela? Det blir en hundring mer eller mindre i plånboken för de flesta av oss. En hundring som kompenseras av en höjd eller sänkt avgift på något annat.

###Den mediokra viljelöshetens förbannelse

Poängen är att alla svenska partier, utom möjligen (v) har lagt sig i mittfåran. Till och med så mycket i mittfåran att det börjar bli svårt att se skillnad. Man kan kalla det ideologins död om man vill, eller bara ifrågasätta den ideologiska kompassen när allt verkar säljas ut för en ”realpolitik” som bara har ytlig bekantskap med den faktiska verkligheten.

Det är tragiskt att sossarna anser att skivbolagens, mjukvaruföretagens och hollywoods affärsmodeller är viktigare än rättssäkerhet, integritet och proportionalitet — det går helt emot deras så kallade värnande om ”den lilla människan”. Solidariteten har blivit en byråkratisk administration av röstköpssystem, som om de köpta verkligen analyserade vad de får och vad de betalar inte skulle fungera.

Det är minst lika tragiskt att förment borgerliga partier anser att det är svenska statens uppgift att skydda föråldrade affärsmodeller. Jag kan förstå om de dumkonservativa går på den niten, men att marknadsliberaler går i den fällan är för mig obegripligt. Precis det som Reinfeldt lovade inte skulle ske, ser nu ut att bli den naturliga konsekvensen av alliansens flathet.

Hur moderater, liberala centerpartister och dito folkpartister ens kan tänka tanken att göra avkall på den personliga integriteten och rättssäkerheten övergår mitt förstånd. Var finns er ryggrad politiker? Har ni ens tänkt över vilka konsekvenser idiotierna kommer få på sikt? Med något enstaka undantag, så verkar politikerna har genomgått kollektiv lobotomi.

Opassande skriver bra:

> Ju mer vi behandlar riksdagsvalet som en lagsport eller trisslott, får vi de politiker vi förtjänar. Beatrice Ask har med all önskvärd tydlighet visat att ideologi inte är viktigt för henne, att de som röstat på henne inte är viktiga. Thomas Bodström gjorde samma sak och förvånat åser vi nu hur en högerregering förstärker och driver hans frågor.

Mary kommer som vanligt också med bra kommentarer:

> Tänk om någon skulle ta ett helhetsgrepp i stället och ställa frågan – Vad betyder den tekniska utvecklingen? Vad får den för konsekvenser för samhället ur ett helhetsperspektiv? Just nu håller vi mest på med detaljerna och försöker laga lapptäcket som blir fult i första tvätten om man sätter dit en lapp som färgar. Visst pågår diskussionerna, men hur når man ut med resultaten av dem? Vi vill väl ha ett modernt samhälle som hänger med? Någonstans måste vi bestämma oss för vilken fråga som ska ligga överst på hyllan. För min del är valet lätt och det är att skydda den personliga integriteten.

Och mer i ett annat inlägg:

> ”Idag är upphovsmännen i princip helt hänvisade till att polisanmäla upphovsrättsintrång på internet. Polisens och åklagarens verksamhet har visserligen förbättrats genom ökad utbildning och specialisering. Men det är inte rimligt att hela detta ansvar ska ligga på polis och åklagare.” (Ask&Adehlson Liljeroth i SvD)
>
> Det är väl absolut rimligt att det är just polis och åklagare som ska ha sitt ansvar och stävja brottslighet. Polisen ska utreda brott, inte käranden i målet. Polisen hade kanske behövt mer resurser? Det känns inte bra det här.

För det första så är det vårat samhälles förbannade skyldighet att respektera vår integritet. Annars bör vi omedelbart sluta kalla oss för ett demokratiskt rättssamhälle, vi kommer i så fall inte förtjäna det epitetet. För det andra så är en av de absoluta grunderna för det demokratiska rättssamhället att endast polisen polisiära befogenheter har. Klarar polisen inte detta tyder det antingen på att de inte har tillräckliga resurser, att resurserna används ineffektivt, eller på att de brott det rör sig om går emot det allmänna rättsmedvetandet. I alla dessa bör man stanna upp och fråga sig hur man hamnade så fel.

Oscar Swartz kommentar är träffande:

> Pär Ström pekade på en bra sak i sin kommentar: ”Ministrarna skriver på Brännpunkt att upphovsrättsindustrin inte ska behöva lämna in en polisanmälan för att få ut den eftertraktade informationen. Men det är ju precis vad alla vi andra måste göra! Det är så rättssamhället fungerar! Varför ska det byggas en gräddfil för en viss bransch?”.
>
> Tja, för att det gäller just ”kultur” kanske? Alliansregeringen ställer upp på Bodströmsamhällets antiliberala och framtidsfientliga hållning genom att få panik inför den nya teknikens transformativa kraft. De känner också bottenlös skräck för ”pirater”, ”terrorister” och ”pedofiler”, som jag sammanfattade det hela med i Timbrorapporten Alternativ till Bodströmsamhället. Egentligen är de ju rädda för sina egna hjärnspöken samt utvecklingen mot större frihet för den enskilda människan.
>
> Jag vill ju också påpeka att svenska regeringen väljer att överimplementera ett EU-direktiv. EG-domstolen slog ju i år fast att medlemsstaterna inte behöver låta upphovsrättsgängen får rätt att utpressa internetoperatörerna. Jag resonerar en hel del runt både IPRED1-direktivet, Renforsutredningen och rättsfallet i den just länkade rapporten.

Den här branschen särbehandlas på ett sätt som aldrig skulle accepteras om det gällde något annat. En mycket stor del av problematiken handlar i slutänden om okunskap — för många riksdagsledamöters kommentarer osar av just denna brist på kunskap och förståelse. Därför blir det extra tragikomiskt att riksdagen väljer att undvika att skaffa sig så god kunskap man överhuvudtaget kan.

###Att slå sina egna tankar i järn

För mig är det en obegriplig mental lättja att inte försöka sätta sig in i frågan från alla vinklar. Kanske är man rädd att stöta sig med mäktiga lobbyister, men det har man inte rätt att vara som förtroendevald. Det är inte lobbyisterna som är eran väljarkår, det är folket, och det är med andra ord inte lobbyisterna ni skall tillfredsställa.

Hur kan man vara så urbota obotligt dum att man bara hör ena sidan i en frågestund?

> Nu har riksdagen bestämt sig. Ingen som förespråkar fildelning kommer att bjudas in till utfrågningen.
>
> –Nej, alla som vi bjuder in förespråkar de legala alternativen, säger Per Mårtensson.
>
> –Men flera kan framföra de argument som exempelvis The Pirate Bay har, till exempel sekreteraren i Renforsutredningen Johan Axhamn. Han kan de flesta argumenten.
>
> Det köper inte Rickard Falkvinge, ordförande i Piratpartiet.
>
> –Skulle Antipiratbyrån vara nöjda med att jag representerade dem, bara för att jag har hört deras argument? Skulle det ge en balanserad debatt, frågar Rickard Falkvinge retoriskt och svarar sig själv.
>
> –Naturligtvis inte. Så varför gäller inte samma regler för reformistsidan också?

Det säger sig självt att sådana som Axhamn inte kan företräda annat än sig själv och sin utredning. Skulle någon av nämnda riksdagsledamöter nöja sig med andrahandsinformation om det gällde deras barn, deras hälsa eller deras pengar?

Skulle någon på fullaste allvar fråga sin sambo, som pratat med sin kompis, som svarade i telefonen när sköterskan på vårdcentralen ringde och berättade vad läkaren sa om provsvaren från din viktiga läkarundersökning? Är det inte rimligare i så fall att ringa vårdcentralen direkt och slippa filtreringen genom inte mindre än tre personers uppfattning om vad som sagts?

Det är klart som bara den att det enda riksdagsmännen kommer få sig till livs är ”fakta” tillrättalagda för att passa avsändarens agenda. Det enda sättet att undvika det, är att ha flera avsändare med olika agenda — annars kan man lika gärna låta bli att ha utfrågning överhuvudtaget.

###Är alla nya affärsidéer bra?

Från piratpartiet:

> I Danmark, USA och andra länder där branschen fått det här systemet har man startat en verksamhet i närmast industriell skala där man kräver tonåringar och studenter på alla deras besparingar. Man har stämt alla mellan ensamstående mödrar som aldrig haft en dator till 10-åriga skolflickor och döda (!) pensionärer. Man har dessutom varit noga med att inte låta det hela prövas rättsligt. I de fall där människor inte vikt sig för hoten, har man i det längsta undvikit att dra det till domstol och blanda in ett neutralt rättsväsende.
>
> -Regeringen har ett val. Antingen kan den acceptera att fildelningen är ett teknikhistoriskt faktum, eller så kan den fortsätta att montera ner rättssäkerhet och demokratiska fundamenta för att behaga en omodern industri, utan att ändå lyckas vrida tillbaka utvecklingen. Vi hade hoppats på att regeringen skulle hålla vallöftet. Tydligen hade vi fel.

Jag har med morbid fascination följt de senaste årens turer i USA kring RIAA och MPAA. De har satt i system att hota och i sista hand stämma kunderna till de företag de sägs företräda. De har blivit en sådan maktfaktor och skapat ett sådant momentum, att de i sig utgör ett av de stora hindren för en vettig konstruktiv diskussion.

Är de deras verksamhet vi vill ha hit? Skall svenska ungdomar kunna hotas att betala tiotusentals kronor i ”blodspengar” för att slippa stämningar på mångdubbla belopp?

En av de trevligare sidorna av den skepsis och den rättssäkerhet vi hittills åtnjutit, är att de som fildelat ”för eget bruk” på sin höjd kunnat få några dagsböter. Vill vi importera ett system där proportionaliteten är så totalt åsidosatt, att tioåringar (det vill säga deras föräldrar) kan bli satta att betala skadestånd på flera hundra tusen?

Jag bävar inför en framtid där mitt privatliv inte är varken privat eller mitt, där privata intressen kan ställa sig som vägbommar inför fritt uttryck, fri kultur och teknisk utveckling — där staten blir särintressenas torpeder.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

7 svar på ””Generationsklyfta” a.k.a baklänges in i framtiden”

  1. Bra sammanställning… Enfrågeparti eller inte – men på de moderna teknikfrågorna tycks det bara vara piratpartiet som gäller. Mitt eget parti har jag tappat hopper om i de här frågorna i alla fall. Synd att man inte kan vara med i två partier ;-). Fast förvisso kan man ju rösta hur man vill, men då kommer det härmed lojaliteten in förstås. Det gälelr att slita hund här och jobba för förändring ihop med Karl Sigfrid 😉

  2. Jag funderar på att vara ”illojal”. Skulle tillräckligt många se till att vara det, skulle de ”vanliga” partierna vara tvungna att ta frågan på allvar.

  3. Gillar din illustration jättemycket, förutom att det var en tänkvärd text också, naturligtvis. 🙂

  4. Tack Emma.

    Jag brukade ofta illustrera mina artiklar, men har inte haft så mycket tid det senaste halvåret, så det har blivit mindre.

    Men den här bilden bad bara om att ritas.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.