Skulle SAC lägga fram trovärdiga bevis eller åtminstone tydliga indicier och kräva att saken utreddes skulle troligen inte ett enda “borgarsvin” vända sig mot detta.

Vad gäller Lilla Karachi, så har jag faktiskt inte en aning om vem som har rätt eller fel. Spontant misstänker jag att restaurangägaren har gjort fel — allt tycks i alla fall tyda på det.

Jag skulle inte heller få för mig att stödäta där. Skulle jag å andra sidan av helt andra skäl ha anledning att äta där, så skulle jag inte heller undvika restaurangen. Jag tycker det finns anledning att kontrollera alla fakta i fallet, och om man kan visa att restaurangägaren gjort fel, så skall fallet naturligtvis drivas.

Det innebär inte automatiskt att jag tycker det är OK att förpesta livet för de som faktiskt väljer att äta där. Att informera är en sak — att vräka ur sig glåpord (eller som en besökare påstått, ta till fysiskt våld) är en helt annan. SAC, LOKE och alla andra som uttalar sig mot Lilla Karachi borde inse skillnaden och att man gör självmål när man visar så bristande impulskontroll.

Det hade lönat sig för de mörkblå liberalerna att ha lite is i magen. För nu vet vi att Lilla Karachi har haft ett kollektivavtal med Hotell- och Restaurangfacket i 4 år och struntat i att följa det. Här har vi alltså en namnteckning som inte är värd nånting.

Andra bluffar i sammanhanget: 1. den som presenterat sig som revisor är i själva verket en person som sköter bokföringen. Ordet “revisor” har självfallet använts därför att det doftar neutralitet och professionell hederlighet.

1. Lönesummorna i Lilla Karachis bokföring (tillgänglig via Bolagsverket) visar att det inte finns personal som räcker för en så pass stor restaurang och så lång öppethållning. Utöver de vita lönerna i bokföringen har sannolikt svarta löner betalats ut för att täcka upp de arbetstider som behövs. Precis som den före detta anställde har sagt.

Kommunisternas problem är att de måste hålla sig med tolkningsföreträde för att överhuvudtaget kunna föra diskussionen. För att vara renhårig, så anser de att nuvarande diskussion alltid förs på de “liberalas” villkor — problemet är att deras tolkning är så mycket krångligare och mer konspiratorisk, vilket inte gör mycket för trovärdigheten.

Dessutom finns en absurd ambivalens till våldsmetoder: Å ena sidan skriker man högst av alla mot våld och tvång, å andra sidan ursäktar man våldsamma metoder bara “målet” är det rätta.

För övrigt är hans favorituttryck “pubertal”, trots att det är ganska tydligt att han själv befinner sig i en slags lillgammal trotsperiod, där det är Marx-rakt-upp-och-ned som gäller och inget annat - kritiker göre sig icke besvär. Massa jidder om klasshat, konfrontation och kamp, men väldigt lite konstruktivt om hur man faktiskt skall komma närmare det eftersträvansvärda. Fast roligt är det ibland!