Mp vill samordna trygghetssystemen, en bra idé eller?

Från DN, ”Mp vill att a-kassan ska bli obligatorisk”:

> Det förslag som partistyrelsen beslutat lägga fram till miljöpartiets kongress i vår innebär radikala förändringar av dagens system.
>
> Enligt förslaget ska arbetslöshets- och sjukförsäkringarna slås samman till något som kallas arbetslivstrygghet. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen förs ihop och ersätts av en ny myndighet. A-kassan förstatligas därmed och dagens a-kassor läggs ned.
>
> Försörjningsstödet – socialbidragen – förstatligas också och ska skötas av den nya myndigheten.
>
> Sjukskrivna och arbetslösa ska ha så lika villkor som möjligt och den maximala ersättningen ska vara densamma. Minst hälften av alla arbetstagare ska få 80 procent av sin inkomst vid sjukdom eller arbetslöshet. Det gemensamma inkomsttaket bör vara cirka 24.000 kronor, vilket är en sänkning av taket för de sjuka men en höjning för de arbetslösa.
>
> Kostnaden beräknas till cirka 8 miljarder, vilket kan innebära cirka en halv procents skattehöjning för de flesta.

Jag blev lite paff när jag läste förslaget, sen visste jag inte vilket ben jag skulle stå på — men bestämde mig för att det är bäst att stå på båda än att stå och vingla på ett enda.

MP:s förslag är nämligen både alldeles utmärkt och rätt dumt — det finns för mycket av MP:s meborgarlön kvar i förslaget för att det skall vara riktigt sunt.

Jag kom att tänka på den intressanta diskussion jag hade med Tomas i en tidigare postning:

> Jag tror att den bästa vägen är att jobba mot att de olika skyddsnäten onödiggörs. Lite tvärtom mot hur resonemanget brukar gå kring t.ex. privat vs offentlig vård. Det är den offentliga vården som inte ska behövas. När man sen har någon del av ett system som inte används längre, så avvecklar det väl sig själv.

Det är här jag tycker förslaget brister. Man går samma väg som tidigare inte visat sig fungera — staten skall ha ansvaret och kontrollen och det egna ansvaret kommer i skymundan. Vi skall höja skatterna för att har råd med allt dyrare trygghets och omfördelningssystem. Den vägen har vi provat, med resultat att vi har så gott som världens högsta skatter. Vi behöver inte mer sådant, vi behöver ett system som är renhårigt, hindrar svält och misär, men som samtidigt inte stör samhällets dynamik än mer.

Frykman uttrycker det bra:

> Däremot tycker jag inte att staten behöver ha ansvaret att försäkra alla upp till 80 % hela tiden. Idag är ju hela a-kassan frivillig. Det kunde man ju ersätta med en frivillig ’toppförsäkring’ och den statliga delen kunde ju vara 50 – 60 %.

Det är utmärkt att man samordnar ansvar och hantering så att man istället för tre myndigheter klarar sig med en enda — allt handlar ju i grund och botten om samma sak, socioekonomisk trygghet. Däremot tror jag att man skall göra allt för att stimulera privata initiativ ovanpå grundsystemet. Idealet är att de privata systemen blir så bra att det statliga ansvaret sakta men säkert onödiggörs.

Därmed faller också de tokroliga invändningarna från fack, sossar och vänsterpartister — det står ju facket fullständigt fritt att organisera en uppförsäkring för sina medlemmar.

Tvärtom finns här reella möjligheter att effektivisera och förbilliga hanteringen, medan man samtidigt minskar risken att folk ramlar mellan stolarna. Enda faran är att en sådan myndighet kan bli för mäktig, och att den sorts rättslöshet vissa upplever mot till exempel försäkringskassan blir ännu allvarligare när andra instanser inte existerar. Det krävs med andra ord en större tonvikt vid rättvis behandling, respekt för individen och möjlighet att få sin sak överprövad. Samtidigt blir möjligheterna att uppbära a-kassa och sjukpeng etcetera samtidigt lika med noll.

Jag ser framför mig ett system med en basal grundtrygghet oavsett om orsaken är arbetslöshet, ekonomisk olycka eller sjukdom — men där individen själv uppmuntras att försäkra upp sig till den nivå de själva vill och anser sig ha råd med. Basen skall rymmas inom eller vara billigare än motsvarande system idag, och ha som uttryckligt mål att marginalisera sig själv — samtidigt skall den ha existensberättigande som det slutgiltiga skyddet mot personlig ekonomisk katastrof.

Systemet måste vara billigare, så att människor får mer pengar att faktiskt uppförsäkra sig via facket, eller privata försäkringsbolag. Blir det ett nollsummespel, så blir det bara en försämring — eller i bästa fall ett slag i luften.

Frivilligheten är ett faktiskt problem. Det var generalfel av alliansen att föreslå obligatorisk a-kassa, och det här förslaget lider av samma problem. Men om systemet i botten bara är en grundplåt, och folk har råd att uppförsäkra sig till den nivå de vill, då minskar problemet, även om det inte helt försvinner.

Inte direkt neoliberalt, men ändå ett steg mot något som kanske till och med nattväktarstatsanhängare kan uppleva som en förbättring jämfört med dagens system.

11 svar på ”Mp vill samordna trygghetssystemen, en bra idé eller?”

  1. Jag håller faktiskt med dig rätt mycket (vet inte riktigt om jag ska tolka din länkning som kritik eller instämmande). Det måste stå människor fritt att uppförsäkra sig. Regeringens idé om att förbjuda den möjligheten var ett riktigt stolpskott.

  2. Varken eller, det var främst på grund av en intressant mening och en intressant passage:

    …Det är i praktiken en obligatorisk och statlig a-kassa.

    Samt:

    Som jag varit inne på tidigare är det viktigt att finna en ny modell för relationerna mellan fack, parti och stat, för den så kallade svenska modell som vi känt igen sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har nått vägs ände. Vi behöver starka och oberoende fackförbund. Frågan är hur det uppnås.

    I övrigt länkades din artikel för att jag upplevde att du visste mer om bakgrunden till MP:s förslag än jag — det var rätt neutralt.

    Däremot tror jag placeringen av din länk i texten blev lite olycklig, det får den att framstå i dålig dager när det egentligen inte var meningen. Ber om ursäkt för den saken och hoppas att folk läser det här så att de förstår att det var ett misstag, annars får jag väl flytta på länken.

  3. Det var ju inte du som sade det, men a-kassan är väl knappast helt frivillig idag? Med tanke på att 70-80% eller vad det är finansieras av skatt.

    Men jag vill instämma, tror jag. Det ideala är ju att staten faktiskt inte gör någonting alls. Men det får ju självklart inte betyda att den försummar sina uppgifter. Sen så om staten nu har tagit på sig att se till att ingen sitter i misären, då är det ju underkänt så länge den behöver gripa in för att förhindra det. Och nya taktiker kanske skulle prövas. Som du skriver.

  4. Personligen tilltalades jag ganska mycket av din skrivning om att systemen bör göra sig själva onödiga 🙂

    Men innan man når fram till ett sådant ideal, så är det bättre att man samlar hela konkarrongen under ett tak och bekänner att det ändå är vi gemensamt som bekostar den. Om inte annat så är det rent spel att kalla saker för vad de är, och rätt absurt att ett system som till tre fjärdedelar bekostas av skatt inte kommer alla till del.

    Låt fackföreningarna starta sina egna försäkringslösningar för att se till att grundtryggheten blir till lite mer guldkant — och låt deras medlemmar betala, inte vi andra.

    Men som nästan alla andra är jag ambivalent. Dels för att medborgarlöneskuggan vilar över förslaget, och dels för att jag så nyligen irriterat mig över alliansens skott i foten med förslag till obligatorisk a-kassa. Det bär emot att inte säga nej till ett förslag som får en och annan liberal varningsklocka att ringa.

    Sista ordet är nog inte sagt. Men kan man ”liberalisera” förslaget är jag inte beredd att förkasta det ”out of hand”.

  5. Ja, det är alltid bra om systemen kan göras mer överskådliga och lättadministrerade, får man väl anse. Då undviker man ju till viss del även att folket inte fattar exakt hur allt hänger ihop (vem gör det idag?) också.

    Jag tycker nog att man ska låta a-kassan gå mot att bli en riktig försäkring, som alltså uppbär sig själv, och samköra bidragssystemen. Väljer man att göra a-kassan obligatorisk så fattar jag inte poängen riktigt med att ha den kvar, om jag ska vara ärlig. Då är det ju som sagt bättre att köra ihop alltihop till ett enda system. Det skulle ju t.o.m. kunna minska kostnaderna, fast eftersom det ändå är politiker vi talar om så är det väl lite mycket begärt. Liksom att eventuella minskade kostnader skulle resultera i en skattesänkning… 😉

    En annan kommentator någonannanstans påstod att medborgarlön egentligen är ganska likt Friedmans gamla idé om negativ inkomstskatt. Men det har jag aldrig hört någon annan säga, iofs. Jag har för dålig koll på hur medborgarlönen ska utformas för att säga nåt om det, men det är ju en intressant tanke iaf.

  6. Lite snabb efterforskning visar att mp:s medborgarlön nog inte går att genomföra med negativ inkomstskatt. Synd, tycker jag. Friedmans idé är inte helt tossig.

  7. NIT (Negative Income Tax) och ML kan ytligt sett se förvillande lika ut.

    Jag förde en lång och intressant diskussion med ”Mats33” för lite mer än två år sedan: Tråd 1, och Tråd 2. Man kan lugnt säga att vi hade olika grundinställning till samhället, men fann trots det tillräckligt mycket gemensam bas för en jävligt intressant diskussion.

    Som jag ser det är den stora skillnaden mellan NIT och ML att ML närmast kan ses som ett stipendium för att leva. Dvs alla får det och det inkomst- eller behovsprövas inte. NIT å andra sidan är i högsta grad inkomstrelaterat. Har du pengar så är brutto>nettoinkomst, ligger du vid brytpunkten så är brutto=netto och ligger du under så är brutto<netto.

    NIT och ML är med andra ord två sätt att skapa ett enda enhetligt system för social trygghet. Skillnaden är att ML bygger på stort skatteuttag, medan NIT tillåter ett mycket mindre skatteuttag. ML är i hög grad statiskt medan NIT är dynamiskt. ML kräver i grunden mindre administration, men flyttar större mängder pengar genom staten och har större omfördelningseffekter, medan NIT kräver mer kontroll men har mindre ren genomströmning av pengar och mindre omfördelningseffekter.

    Själv är jag rätt positiv till NIT som idé, medan jag är starkt skeptisk till ML. Jag tror att ett av skälen till att jag blev förvånande positiv till en mer ”borgerlig” variant av MP:s förslag, var att det har en del av fördelarna med NIT.

    Sist och slutligen är inget system bra om man inte förstår de underliggande ekonomiska imperativen. System får inte bli för opersonliga och skall i minsta möjliga mån underhålla nånannanism. System bör inte konstrueras på ett sätt som sätter dem i automatisk tillväxt. Alla system måste bevakas så att de inte minskar samhällets dynamik. Grundläggande trygghet är en bra sak för samhället, guldkant måste alltid vara privatpersonernas eget ansvar.

  8. Stora poängen med NIT är väl att man dels får ett enklare system och dels att man undviker hoppet som kan inträffa när man annars går från bidrag till lön?

    Jag tänker mig att NIT skulle kunna vara en variant av ML, men eftersom ML verkar vara så brett och luddigt så är det nog bättre att även i fortsättningen betrakta dem som skilda ting…

    NIT verkar ganska kul dock, jämfört med vad som finns idag. Plus att Friedman var en rolig gubbe 🙂

  9. Enkelheten tilltalar även mig. Enkelheten och transparensen. Ett av de stora problemen idag är just opaciteten.

    För att illustrera med ett skatteexempel (bidrags- och subventionsdjungeln är ungefär lika grötig):

    Fem studenter sitter runt ett bord på en studentnation i Uppsala, en håller på att diskutera skatter och socialstat.

    En av de andra studenterna fnyser och säger: ”Ursäkta jag bryr mig faktiskt inte, jag betalar ändå ingen skatt!”, varpå han tar sin flaska med öl, som han betalt moms och dyr alkoholskatt för, och häller upp den i sitt glas.

    Han byter demonstrativt samtalsämne, och frågar: ”Har ni hittat nått sommarknäck?”, de tre andra som börjat ledsna på borgarretoriken pustar tyst ut.

    Killen bredvid ler och säger att han hittat ett superschysst knäck på en butik i Svava.

    Diskussionen fortsätter med när man måste lämna jämkningsansökan och hur mycket man får tjäna innan det påverkar studiemedlen.

    En tjej säger surt att hon har fått spola sitt eftermiddagsjobb, för att hon tjänar för mycket: ”Fast inte tillräckligt för att det skall göra nån skillnad om studiemedlet kapas och jämkningen skiter sig — då är jag hellre ledig.”

    Killen som bytte ämne drar upp cigarettpaketet, som utan tobaksskatt och moms skulle kostat mindre än hälften, och frågar om någon skall hänga med och röka.

    Han får med sig två av de andra, medan tjejen som pratade skatt och en kille sitter kvar och försöker hitta ett neutralt samtalsämne. Alla utom en är glatt aningslösa om hur naivt omedvetna de är.

  10. Genom att låta staten helt driva ännu en försäkring, och dessutom göra den obligatorisk ökar man statens makt över medborgarna. Enligt mitt tyckte bör staten ha en ”last line of defence”, typ socialbidrag el dyl. Tre fallskärmar gör ingen mjukare landning. De flesta försäkringar kan skötas av organisationer och privata aktörer. Det här är delvis ett slag mot fackföreningar och kooperativ-försäkring.

    Föga liberalt förslag.

  11. Jag trodde att det var det jag förespråkade 😉

    Men det förstås, mina ”justeringar” drog ”rätt hårt” i MPs variant, bland annat genom att göra skillnad mellan grundtrygghet och guldkant, där jag anser att det inte är samhällets sak att se till att folk har guldkant på tillvaron.

    Om facket vill dra ett verkligt strå till stacken erbjuder de sina medlemmar att uppförsäkra sig till en trevligare nivå — då är det löst privat precis som du säger.

    Realiteten idag är att a-kassan till stor del betalas gemensamt oavsett om man kan utnyttja den eller ej. Sjukförsäkringen sitter fast i ett helt annat system med en hel del organisatoriskt arvegods. Socialbidraget slutligen ligger på kommunal nivå, och är helt arbiträrt beroende på kommun och kommunekonomi.

    Att sammanföra dessa till ett system, skala av så mycket som möjligt av dumheterna — och sedan säga, vi står för grundtryggheten men NI står för guldkanten — det tycks för mig som ett steg i rätt riktning.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.