Öppet brev till Beatrice Ask

Vårt moderna västerländska samhälle sägs bygga på honnörsord som demokrati, yttrandefrihet, informationsfrihet, åsiktsfrihet, integritet och rättsäkerhet.

Så är det inte, det har kanske aldrig varit så, och om nuvarande trender håller i sig kommer det inte att bli så inom överskådlig framtid. Tvärtom går utvecklingen bort från dessa grundsatser, mot något annat långt mindre sympatiskt – men utvecklingen sker så gradvis att det knappt märks.

Efter det att liberaler och socialdemokrater för sisådär hundratalet år sedan lyckats få allmän och lika rösträtt, så har väldigt mycket hänt som verkat mot det som vi anser är samhällets grundstenar. Först var det oron för den ryska revolutionen, sen var det andra världskriget, kalla kriget med terrorbalans, och nu terroristhotet samt hotet från organiserad brottslighet. Vill man söka anledningar till att kringskära våra honnörsbegrepp, så kan man med andra ord alltid hitta sådana anledningar. Problemet är att man i så fall aldrig kommer att nå fram till ett samhälle som faktiskt ser dessa grundläggande begrepp som undantagslösa och oomkullrunkeliga.

Det saknas aldrig skäl att inskränka yttrandefrihet, informationsfrihet och integritet – vilket sätter såväl rättssäkerhet och demokrati helt eller delvis på undantag.

Istället för att fråga oss om det finns skäl att inskränka dessa vårt moderna samhälles grundstenar, så bör vi snarare fråga oss om skälen någonsin kan anses vara tillräckligt goda. Jag efterlyser helt enkelt lite moralisk ryggrad och moralisk kompass hos såväl samhällsmedborgare, funktionärer och politiker.

Låt oss konstatera att utan demokrati, yttrandefrihet, informationsfrihet, integritet och rättssäkerhet, så är vårt västerländska samhälle inte mycket att ha. Det är vad som skiljer oss från de fascistiska, kommunistiska, teokratiska och andra generellt repressiva system som varit legio i historien, såväl den äldre som den moderna.

Vi behöver slå vakt om rättsäkerheten. Ruckar man på de klassiska principerna för bevisbörda för att sätta dit en och annan som annars skulle gått fri, så kommer oskyldiga människor att åka med på ett bananskal och rättvisan bli arbiträr.

Vi behöver slå vakt om integriteten. Låter man integriteten förfalla, så får man ett samhälle av jasägare.

Vi behöver slå vakt om åsiktsfriheten. Det är fel väg att sträva mot konformitet.

Vi behöver slå vakt om informationsfrihet. Annars diskvalificeras hela den moderna representativa demokratin.

Vi behöver slå vakt om yttrandefriheten. Frasen: ”Jag föraktar det du säger, men är beredd att gå i döden för din rätt att säga det”, måste återupplivas.

I grund och botten handlar det om att värna vår demokrati. För hotet mot vår demokrati är inte i slutändan muslimska terrorister, organiserad brottslighet eller homo-, teo-, etno-, eller xenofobiska individer. De kan sparka på vår infrastruktur och skada oss fysiskt. Hotet mot demokratin är att vi låter deras överträdelser sätta gränser för oss andra. Ger vi kampen mot dem företräde framför vår egen frihet, så har vi själva gjort vad de inte mäktar – vi har helt enkelt avskaffat vår egen frihet.

Jag förväntar mig att du, som företräder ett parti som historiskt är en sammansmältning av klassiskt liberal och moderat konservativ ideologi, skall förstå imperativen i detta.

Vi kan inte låta ekonomiska särintressen styra hur vi hanterar vår frihet. Upphovsrättsföreträdarna är varken de första eller de sista i historien att drabbas av teknik- och paradigmskiften. Genom sin senfärdiga hållning har de lagt lock på och polariserat en viktig aktuell debatt, vilket i förlängningen betyder att barnet riskerar åka ut med badvattnet.

Vi kan inte bygga upp stora system som FRA för att sedan förvänta oss att allt skall vara frid och fröjd bara vi säger att den inte får användas på ”fel sätt”. Alla sådana system har och/eller kommer förr eller senare att missbrukas. Det ligger i sakens natur. Det som idag är otänkbart kommer att vara fullt tänkbart när vi hunnit vänja oss vid tanken.

Vi kan inte ge vårat polisväsende carte blanche, att lägga nosen i privatpersoners liv. Deras åtgärder måste alltid vara konkret motiverade, allt annat inbjuder till framtida missbruk. Det spelar ingen roll hur man försöker kringgärda ett sådant system med goda föresatser – själva systemets natur mer eller mindre garanterar att det kommer att missbrukas.

Vi kan heller inte acceptera censur någon form. Det gäller oavsett om en fundamentalt kristen organisation som ECPAT är med och driver fram icke lagstiftad barnporrcensur eller galna EU-kommissionärer. Det är relativt lätt att se och kontrollera att den ”frivilliga överenskommelsen” mellan RPS och bredbandsleverantörerna redan slagit fel mer än en gång. Man har censurerat bonsaiträd, fildelare, serier och lagliga nakenmodeller – så filtret har blivit en kombination av misstag och moralism. Barnpornografi är ett område som förtjänar att behandlas korrekt, så att man inte av bara farten skadar åtgärdernas legitimitet.

På samma sätt är det totalt vansinne att överhuvudtaget diskutera censur mot ”farliga ord” som bomb, terrorism och folkmord. För det första så är det totalt tandlöst, eftersom en modern elvaåring med någorlunda datavana kan ta reda på hur man förbigår filtreringen. För det andra sätter det nivån i medborgarnas medvetande för vad samhället tillåter – vilket kommer att påverka hur fria vi är och upplever oss själva.

Vi kämpade mot Bodström för att hans moraliska kompass ständigt pekade mot mer kontroll och mindre frihet. Vi andades ut när vi fick en ny justitieminister. Nu är det upp till bevis Beatrice – visa oss att du inte bara är en ny Bodström i annan skepnad. Du kan sätta ner foten och visa att vi svenskar förstår begreppet frihet, eller så kan du lägga dig platt och bara vara ytterligare en socialkonservativ medborgarkontrollant.

Läs även Erik Laakso, Johanna Nylander och Catti Ullström.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

10 svar på ”Öppet brev till Beatrice Ask”

  1. När det gäller FRA är det inte bara den stundande kabelspaningen som skrämmer. Faktum är ju att ingen ens vet hur FRA har hanterat sitt nuvarande mandat. Två statliga utredningar har till exempel ifrågasatt om verksamheten kan anses bedrivas i enlighet med Europakonventionen. Trots detta har någon granskning av FRA:s eterspaning från integritetssynpunkt aldrig gjorts.

    Säpo granskades av Säkerhetskommissionen. FRA har däremot kunnat gömma sig bakom sekretessen år efter år. Det är väl ett minimikrav att myndighetens verksamhet granskas av en oberoende kommission, innan man ens diskuterar nya befogenheter?

  2. Det är överlag en skriande brist på ryggmärgsreflexer mot integritetskränkningar hos politiker.

    Jag kommer att tänka på idioterna som föreslog att man skulle samköra fartkameror för att få fram medelhastigheten mellan dem. Inte ett spår av reflektion att det samtidigt skulle tillåta kartläggning av medborgares resor.

  3. Jocke: FRA är spioner så rimligtvis vore de olagliga från början. Jag tycker att man illegaliserar all spaning och straffar hårt ifall de bryter mot förbudet. Då har vi dessutom en inbyggd kvalitetskontroll på de som ska utreda hot mot riket.

  4. Tack för det. I den här frågan är det viktigt att nå fram. Jag vet att många som jag vill nå läser mina artiklar, men om de bryr sig är en annan sak 😉

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.