Grundlagen, integriteten och rocken som riskerar bli en tumme

Vid första påseendet är det naturligtvis inte en dag för tidigt att skriva in integriteten i grundlagen. Men liksom Josh och Opassande får jag dåliga vibbar.

Kanske är jag alltför skadad av de senaste årens kör av repressiva politiker, där hela diskursen tycks gå ut på att överträffa varandra i storebrorsfasoner. Jag börjar kanske bli paranoid? Enligt Min Humla » Ny grundlag – bluff och båg?:

Visst förstår jag oron från fotografers håll och visst förstår jag att inskränkningar i deras friheter skulle ställa många saker på huvudet, men ställt mot vars och ens privata helgd känns det ändå rätt ointressant.

Liksom Emma Opassande får jag en del obehagliga vibbar av det hela. En förklaring till ointresset hos pressen skulle kunna vara att beslut om förändringar i grundlagen måste fattas av två regeringar med ett val emellan. Vilket rent krasst innebär att den nya lagen aldrig kommer att se dagens ljus, ty efter nästa val sitter Stasi Bodström i regeringen igen, och vad han tycker om personlig integritet vet vi. Om personlig integritet tycker han inte.

Det som stör mig i nuvarande situation, är hur förslaget tas emot. Den ena efter den andra av Bodströmsamhällets tillskyndare klappar händerna och verkar jättenöjda. Den enda diskussion jag överhuvudtaget sett, var en rätt sekundär frågeställning hur lagen kommer påverka professionella fotografer.

Ett sådant mottagande, gör att mina taggar reser sig. Jag noterar de sista raderna i en SvD-artikel:

Journalisten Anders R Olsson, integritets- och tryckfrihetsexpert, är mer kallsinnig. Ett grundlagsskydd riskerar att bli ett slag i luften.

–Är en integritetskränkande reform populär kommer den att genomföras ändå.

Det finns en sanning i detta, om inte skrivningen är knivskarp så blir det knappast ens ett farthinder för klåfingriga politiker. Istället uppstår misstanken att den här grundlagen mer är till för att hindra privatpersoner att spionera på varandra, men sådant kan man ordna med vanliga lagar — grundlagarna är ju till för att garantera individens rättigheter i och gentemot samhället.

Annie Johansson som varit med och skrivit förslaget har hög ambitionsnivå, och jag hoppas att hennes entusiasm är befogad. Men samtidigt tvekar jag inför hennes ”integritetsglasögon” vad gäller FRA.

Hon skall ha heder av att ha varit i debattens frontlinje, men jag kommer inte ifrån att förslaget fortfarande oroar mig. Sätter man det sedan i sammanhang med datalagringsdirektiv och annat skoj, så är det inte utan att jag undrar varför samma människor som i andra sammanhang gör sitt bästa för bodströmsamhället, nu applåderar — kan det vara så att de vet att de ändå får vad de vill ha, eller att de vet med sig att förslaget ändå kommer skjutas i sank. Oavsett allt annat, så kommer grundlagsändringen ändå inte träda i kraft förrän tidigast 2011, om allt går som det skall — det är tre år dit, och mycket kan hända på tre år.

Jag tror jag hade varit mindre skeptisk, om politikerna i väntan på detta förslag bordlade alla frågor som kan påverkas av förslaget. Då skulle jag få känslan av att det inte bara är ord, utan handling — som det nu är, misstänker jag att avsändaren i slutändan kommer att vara L’Oreal eller Max Factor.

Intressant? Andra bloggar om: politik, grundlag, integritet, annie johansson, centerpartiet, beatrice ask, moderaterna, tomas bodström, bodströmsamhället, övervakning, kartläggning, datalagring, FRA