Fy s-tan vad trist, så förbannat meningslöst

Det är nästan så att man kan bli en Ior, när döden än en gång visar att den inte saknar ironi. Jag menar, för att få vara brutalt cynisk, det finns så många stolpskott att besöka, så varför måste fanskapet göra hembesök hos någon som var allt annat än just ett stolpskott?

Heath Ledger funnen död:

Enligt New York-polisen misstänker man att den 28-årige skådespelaren kan ha dött av en överdos.

Ledger hittades klockan 15.36 på tisdagseftermiddagen lokal tid av hushållerska när denna skulle berätta för Heath Ledger att hans massör hade anlänt.

Han låg då medvetslös i sin säng i lägenheten på Broome Street i SoHo. Hushållerskan försökte skaka liv i honom men lyckades inte. Enligt polisen hittades piller vid sidan av sängen. Man misstänker inte brott. En obduktion kommer att genomföras på onsdagen.

Enligt hans vänner var Heath inte typen som skulle tagit livet av sig. Ser man sen till att han hade en liten dotter, som han tycktes stå väldigt nära, så blir ett självmord helt obegripligt och osannolikt.

Man skall väl vara försiktig med spekulationer, men jag skall slänga ur mig en i alla fall. Heath hade tydligen lidit av sömnbrist under en längre tid, och inte ens sömntabletter fungerade annat än mycket temporärt. Jag tror helt enkelt den stackars saten inte riktigt förstått hur farliga sömnpiller egentligen är. Lite alkohol och sömnpiller eller fel kombination av läkemedel kan mycket väl varit rena häxdekokten.

Det är en obehaglig sanning, att sömnmedel är förbannat farligt att överdosera och dessutom extremt vanebildande. Folk känner till att de inte är nyttiga, men få vet precis hur riskabelt det är att knapra dem ohämmat. Förutom att ha den tveksamma äran att vara ett av de vanligaste metoderna att ta livet av sig, så har de något av de värsta abstinenssymptom man kan tänka sig — enligt uppgift värre än heroin. Sånt knaprar folk ungefär som Treo.

Slut på spekulationer, det är bara att konstatera att tjugoåtta år är alldeles för tidigt att ryckas bort. Jag känner med hans tvååriga dotter som får växa upp utan pappa och hans andra nära och kära.

Min egen relation till Heath började med “En Riddares Historia”, som jag tyckte var en charmerande bagatell. Inget som kommer att förändra filmhistorien, men lik förbaskat kul.

Det bestående intrycket var Brokeback Mountain, som var bland det starkaste jag sett.

Jag och min sambo konstaterade att det är en film alla homofober borde se, eftersom den berättar en så förbannat mänsklig och gripande historia utan att försöka släta över eller gotta sig i något. Det är svårt att inte gripas av den oväntade och övermäktiga kärleken mellan dessa två män, en kärlek som blir livslång och som blir både deras dolda gnista och deras förbannelse.

Filmen lyckas på något märkligt sätt bryta med många uppenbara schabloner utan att peka finger. Den porträtterar helt enkelt inte homosexuella som annorlunda på något annat sätt än vem de älskar, vilket är enormt uppfriskande och stämmer väldigt väl med min egen bild av alla de homo- och bisexuella vänner jag har och har haft genom åren. Det blir till en film jag fick lust att köra ner i halsen på en sådan som Åke Green, eller för den delen alla reaktionära idioter som till varje pris vill hindra en modernare äktenskapslagstiftning.

Det var en sak jag respekterade med Heath, detta att han inte lät sig “typecastas” in i någon tonårsflickdrömkaraktär. Han gick sin egen väg, men var så talangfull att han trots det var på väg upp — på sina egna villkor.

Det hela är helt enkelt en förbannad förlust, en sådan som gör att man sitter och skakar på huvudet och funderar på livets och dödens elaka ironi. Mina tankar går till hans lilla dotter, och jag hoppas verkligen att hon får ett gott liv och att hon kan minnas sin far och det goda de delade.

Intressant? Andra bloggar om: heath ledger, brokeback mountain, skådespelare, film, homosexualitet, michelle williams, jake gyllenhaal

Den här artikeln postades onsdagen, den 23/1 -2008 klockan 15:05 i kategorierna Dagsfrågor, Läst och sett, Media.
Du kan följa kommentarerna till artikeln via RSS 2.0. Du kan kommentera, eller posta en trackback från din egen sajt.