Sju sanningar

Blogge skickar vidare en utmaning att yppa sju sanningar om sig själv. Min första reaktion var att börja listan med att jag alltid ljuger, men det är ju inte sant

Nå jag får väl krypa till korset och se om jag kan komma på sju relevanta saker, som jag faktiskt inte har något emot att dela med mig av:

1. Nå, det första är att jag egentligen är en ganska privat person på vissa nivåer. Så även om jag kan tyckas frispråkig, så finns det vissa saker jag behåller för mig själv. Sätter jag stopp är det inte meningsfullt att fortsätta fråga, den som inte fattar det kommer snart att trampa in på mitt revir — där jag inte längre är speciellt trevlig.
   Faktum är att jag garderar min integritet och mitt revir som en tigerhona vaktar sina ungar. Ifrågasätt min integritet, eller trampa på den på något sätt och jag blir svart i syn. Även detta har spelat mig en del spratt, då jag i vissa lägen blivit så arg att jag haft svårt att bete mig rationellt.
   Som tur har jag ganska långt till att använda fysiskt våld, annars hade jag nog varit i klammeri med rättsväsendet mer än en gång — skulle något ge sig på mina ungar, så skulle sträckan vara betydligt kortare.
   Med åldern så har den tendensen både blivit mer distinkt och tydlig, men också under bättre kontroll. Jag låter inte längre som om jag har svårt att andas när jag försöker behärska mig, men jag erkänner villigare att jag blev arg och varför. I stor utsträckning handlar det nog om att jag försonats med och förstått orsakerna till den konflikträdsla som fick mig att lägga locket på. I grunden var den en dålig strategi för att hantera mitt temperament. Jag har inte så kallat “sydländskt” temperament (fy vad jag hatar den benämningen), jag är inte överemotionell, men jag kan bli så in i själva helvetet förbannad. Tur i oturen är att det numera, sen jag försonats med min ilska, sällan varar speciellt länge.

2. Snurrigt nog med tanke på de strikt privata dragen ovan, så är jag också i viss mån exhibitionist — vilket i yngre år spelade mig ett och annat spratt. Rota lite i mitt arkiv om sanningar och lögner, så kan ni säkert hitta exempel. Överhuvudtaget skiter jag mestadels i saker som skulle få många andra att rodna, som ifall någon smygkikar genom mitt fönster när jag är spritt språngande, eller för den delen om halva Sverige skulle se mig naken.
   Av ålder och visdom har jag lärt mig att alla inte har samma lättsamma förhållande till sådana saker. Och jag är absolut ingen nakenjanne som till varje pris skall visa upp sin blekfeta medelålders kroppshydda i “all sin prakt”, jag bryr mig helt enkelt inte men har lärt mig visa hänsyn. Jag tror att vissa exempel där jag stått vid sidan av och sett andra använda offentlig intimitet, eller nakenhet nästan som ett vapen, eller som en demonstration av självförtroende, status och framgång, har lärt mig mycket om att respektera andra människor på den fronten.

3. Jag är en levande definition av orden teflonminne och selektiv hörsel. Jag skulle kunna glömma bort min egen begravning. Ibland svarar jag omedvetet på saker jag inte hört, och glömmer sedan nästa sekund att fråga vad det rörde sig om. Jag kan få för mig att jag sagt saker, när jag egentligen bara tänkt säga dem. Jag gör helt enkelt en strålande imitation av den klassiska bilden av en förvirrad professor.
   Låt mig uttrycka mig diplomatiskt och säga att det inte tillhör de saker min sambo anser vara mina mest charmerande drag…

4. Jag är något dualistisk i min sociala profil, eftersom jag lyckas med konststycket att både vara social och samtidigt närmast eremitliknande. I grunden är det så att jag har lätt för att umgås med folk, inkluderande mig själv — så det är inte fullt så märkligt som det låter. Jag har helt enkelt lätt för att vara ensam, för mig är det nästan meditativt. Däremot uppskattar jag mina vänner intensivt, det låter motsägelsefullt men är det inte.

5. Jag är en oförbätterlig nattuggla, och har min bästa och mest produktiva tid mellan klockan tio på kvällen och klockan fyra på natten. Endast det faktum att jag är pappa, fästman och därför har vissa familjeförpliktelser fungerar som broms på den tendensen. Ja förutom det faktum att jag är egenföretagare, och att det är bra om mina kunder inte behöver vänta till sen eftermiddag innan de kan prata med mig.

6. Jag är av naturen närmast indolent, och kan slöa ikapp med ett mätt lejon. Jag växlar ofta mellan ett tillstånd av talande växt och frenetisk aktivitet. Ibland blir aktiviteten än mer frenetisk eftersom jag lekt vegetation längre än jag egentligen har tid med. Överhuvudtaget växlar jag mellan perioder då jag har svårt att få saker ur händerna och perioder då jag sliter som ett bi. En av mina stora livsprojekt är att uppnå balans på den fronten, och med åren blir jag bättre på att hålla jämt tempo — fast tigern kan kanske dölja sina ränder, men ränderna går aldrig ur tigern.

7. Som barn blev jag ofta anklagad för att drömma mig bort, och den virtuella världen är den ultimata drömvärlden. Numera har jag inga spel installerade på min arbetsdator, helt enkelt för att jag är nykter alkoholist vad gäller sådana saker. Jag spelar aldrig hasard av samma skäl. Då och då när jag har tid gör jag som en periodare och tillåter mig ett par dagar av improduktivitet där jag blir helt asocial och fångad i spel.
   Jag spelar inga onlinespel, helt enkelt för att jag inte är säker på att jag skulle kunna resa mig upp från bordet och stänga av.
   Det finns ett nästan autistiskt drag dolt här någonstans, men jag har lärt mig att hantera det på ett sätt som fungerar för mig. För mig är det precis som med min rökning. Jag “la av” när jag fick barn, men har sedan dess alltid ett paket cigaretter i fickan och tillåtelse att tjuvröka. Ibland röker jag, men oftast inte, det är nästan samma princip och har funkat hittills — istället för ett till två paket om dagen blir det ett paket på ett par veckor. Det kanske inte är idealiskt, men alternativet skulle troligen vara att jag var rökfri ett halvår och sedan storrökare igen.

Jaha, och vem skall ta det här vidare då…? Det blir ett problem, eftersom Blogge rapade upp mer än halva min bloggrulle när han skickade utmaningen vidare. Jag skickar ändå vidare till Mattia$, och till Anders Gardebring.

Intressant? Andra bloggar om: bloggar, bloggare, sanning eller konka, sanningar, purgatorium, utmaning, bloggutmaning, humor, självkännedom

Den här artikeln postades måndagen, den 21/1 -2008 klockan 13:05 i kategorierna Allmänt fribasande, Humor.
Du kan följa kommentarerna till artikeln via RSS 2.0. Du kan kommentera, eller posta en trackback från din egen sajt.