1984 är inte ett år, det är när vi ger upp vår frihet gentemot staten

Jag såg nyligen en kommentar/artikel, minns inte vilket, där integritetskränkande förslag i Sverige försvarades med att motsvarande redan fanns i England — som då propagerades som ett mönster för en rättsstat.

Sanningen är den att England och Frankrike ligger i absoluta botten i Europa när det gäller övervakning av sina medborgare. England och Frankrike har utvecklats till riktiga kontrollstater, där personlig integritet blir allt mindre värt. De är INTE något mönster att följa.

En av de bästa kommentarerna på senaste tiden står Blogge Bloggelito för:

Därmed kommer krav att resas på att anonymiseringstjänster och privat kryptering förbjuds för andra än stat och militär – som i Frankrike, landet där man precis som i Kina måste visa ID-kort för att beträda ett internetkafé – det vill säga att medborgarnas kommunikation måste ske utan kuvert och utan brevhemlighet, som på ett öppet vykort, för att de multinationella amerikanska bolagen ska kunna se att vi inte fildelar (liksom polisen vill se att vi inte köper sex över nätet eller laddar ner bilder på nakna tonåringar). Alternativt kanske staten begär att privata krypteringsnycklar på anmodan ska överräckas till myndigheter, under hot om att man annars automatiskt döms för det man anklagas för – ett förslag som fanns i Storbritannien för ett tag sedan.

Politikerna i Frankrike och Storbritannien har redan förlorat sin magkänsla för vad som är rätt och rimligt i statens förhållande till sina medborgare. Skall vi tillåta oss att gå samma väg? Borde inte vi vara en motkraft och påverka våra vänner inom EU att visa större respekt för integritet och rättssäkerhet?

I praktiken har Bodström gjort större skada än någon riktigt tycks ha förstått. För det första har han satt Sverige på EU:s karta som en av de länder där statens befogenheter smäller högre än medborgarnas rättigheter. Han har också startat en utveckling där företag och intresseorganisationer får i det närmaste polisiära befogenheter, och där därför statens tvångs- och våldsmonopol urlakats. Diskussionen har förts på ett sätt som åsidosätter den grundläggande rättsprincipen att man förutsätts vara oskyldig till motsatsen bevisats. Han har instigerat eller tyst tittat på när i det närmaste arbiträr censur införts — där farliga prejudikat satts, som utan vidare kan förvanskas till något som mer liknar det kommunistiska Kina än det Sverige vi vant oss vid.

Copyriot har en bra artikel om vad det är som håller på att hända:

“Hårdare tag mot fildelare i Europa“. Svenska Dagbladets kortfattade genomgång kommer under måndagen att kommenteras av en lång rad bloggar. Nästan alla kommer att fördöma dessa hårdare tag, med argumentet att de inkräktar på privatlivet. Gott så, men jag fruktar att ett ensidigt fokus på skyddat privatliv gör det svårare att greppa den större bilden av vad som egentligen riskerar att hända i regleringen av internet.

Två typer av hårdare tag är på tapeten. I bägge har internetleverantörerna en nyckelroll. Dels handlar det om olika slags filtrering, dels om att ge sig på privatpersoner med utgångspunkt i abonnentuppgifter. Vi går snabbt igenom en sak i taget.

Filtrering är farliga saker, vilket lätt glöms bort av den som visas på någon marginalsexsajt med för den stora folkmajoriteten äcklande material. Varje gång man filtrerar, så skriver man vuxna människor på näsan vad de får vara intresserade av. Just nu är filtren riktade mot barnporr, även om de ofta träffar helt fel. Snart kommer säkert krav på att filtrera bort all form av sex med våldsamma inslag. Sen kommer krav på att filtrera bort allt som har med vapen att göra. Sen kommer krav på att filtrera bort ”de kriminella nätverken”. Sen ryker anarkisterna, rasisterna, fascisterna, djurrättsaktivisterna, de religiösa sekterna och alla andra marginaliserade extrema politiska grupperna.

Anonymitet som ofta beskrivs som ett stort ”problem” i tidningar och annan media, är också garanten för Internets vitalitet och frihet. Att försöka ta bort anonymiteten är näst intill exakt analogt med de papperskrav man normalt förknippar med fascistiska samhällen. Med papperskrav menar jag det fenomen där man kan kan avkrävas papper utan anledning när som helst av polis eller annan myndighetsperson, och där man kan arresteras och fängslas om man inte kan visa upp giltiga papper. Det har använts av många fascistiska och kommunistiska styren för åsiktsregistrering, kontroll och för att sätta skräck i befolkningen — ofta med tillägget att laglydiga medborgare inte har något att frukta.

Ansvarsfördelningen riskerar i samband med det att bli helt orimlig:

Som ett brev på posten kommer det att komma förslag på nya lagar som ska förbjuda anonym internettillgång. För många, både bland politiker och allmänhet, kommer det att te sig okontroversiellt. Varför ha något att dölja? Först i efterhand uppdagas konsekvenserna: Att varje företag som fördelar internet till sina anställda, varje bostadsrättsförening som delar på en fiberlina, varje kafé som erbjuder trådlöst internet till sina kunder tvingas bli underleverantörer i personuppgiftsbranschen.

När anonymiteten ifrågasätts, så kommer konsekvensen av nödvändighet bli att vi skapar ett samhälle av angivare. Vi lägger hela grunden för ett framtida, i praktiken, fascistiskt Sverige. Ett samhälle där statens makt är all, där kontroll kan ske när och hur som helst, och där den rent faktiska rättssäkerheten är helt avhängig av statens goda vilja.

Det sägs att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Aldrig någonsin har det synts mig så sant som i denna fråga. Genom att filtrera bort allt som är ”fel”, genom att avskaffa anonymitet och skapa sanktioner mot medborgares rätt till privatliv, så kommer vi skapa det mest intoleranta, kontrollerade och fascistiska samhälle vi sett sedan vi fick allmän och lika rösträtt.

WAR IS PEACE
FREEDOM IS SLAVERY
IGNORANCE IS STRENGTH

Intressant? Andra bloggar om: kontrollsamhälle, storebror, internet, politik, fildelning, antipirater, bodströmsamhället, demokrati