Kenny Richey, äntligen fri

Sedan 2002 har jag varit engagerad i fallet Kenny Richey. För de som inte känner till fallet, så handlar det om en nu 43-årig man med skotsk mamma och amerikansk pappa, som sedan 1986 suttit inspärrad i dödscell.

Efter tjugoett år och några månader i fängelse, så är han nu äntligen fri och har kommit hem till Skottland. För mig är det slutet på en epok, även om jag blivit så insyltad i den kampanj som drevs för att få honom fri, att jag knappast lägger av utan vidare. Kampanjen driver fler fall, och det finns ingen anledning att tacka för oss. Jag har lagt ner hundratals timmar som webbmaster för Richeys kampanj, som numera fått ett eget liv, vidgat sitt grepp och växer av egen kraft.

Kennys fall har hela tiden varit en tydlig travesti på rättvisa, näst intill en “lagen väster om Pesos”-liknande historia. Glädjen jag känner över att han, som en gång varit trettio minuter från avrättning, nu är fri — den är svår att riktigt omfamna. Men tyvärr har staten Ohio gjort det lite enklare genom det sätt han blev fri på. Men innan jag förklarar vad jag menar, så behövs lite bakgrund.

Tragik i Columbus Groove

1986 härjade en häftig brand i en lägenhet i ett lägenhetskomplex i Columbus Groove, Lima, Ohio. En lägenhet på andra våningen brann ur nästan helt. Under släckningen rusar en man i tjugoårsåldern mot lägenheten och försöker ta sig in, han skriker på brandmännen: “Det finns ett litet barn därinne!” Brandmännen och till slut polisen får handgripligen hindra honom från att försöka rusa in i eldhavet. Den unge mannen är Kenny Richey.

När brandmännen till slut kunde ta sig in, så hittades tvååriga Cynthia Collins, Scootie kallad död i lägenheten. Hon har barmhärtigt nog dött av syrebrist.

Tragiken i hennes död blir inte mindre av att brandvarnaren är losskopplad, vilket många boende gjorde regelmässigt eftersom de larmade vid matlagning. Utan brandvarnare har branden hunnit ta sig rejält innan den upptäckts. Tragiken blir inte mindre av att Cynthia lämnats ensam hemma av sin mamma Hope Collins, som tillbringat de senaste timmarna innan branden med sin pojkvän.

Under kvällen innan branden har det pågått en slags allmän fest i en stor del av komplexet — tydligen inte en helt ovanlig företeelse. Flera av lägenheterna bebos av folk som är långtidsarbetslösa och/eller lever på samhällets marginal på ett eller annat sätt. Fester som spänner över flera av lägenheterna och loftgångarna mellan dessa är mer regel än undantag, det konsumeras stora mängder alkohol och en del andra lättare droger.

Direkt efter branden inspekteras lägenheten, och samhällets brandinspektör godkänner att resterna lägenheten rivs ur och körs till soptippen. Den första preliminära rapporten anger en trasig fläkt som trolig orsak till branden.

Allt ser ut som en kombination av dåligt föräldraansvar och en tragisk olycka.

Olyckan ifrågasätts

När Hope Collins hämtas av polis nämner hon ingenting om någon barnvakt. Senare på sjukhuset säger hon till en doktor att dottern hade en förkärlek att leka med tändstickor, och att brandkåren varit på plats ett par gånger när hon lyckats anlägga bränder. Senare när hon förhörs av polisen om branden och tillfrågas om varför dottern varit ensam, så svarar hon att hon bett Kenny vara barnvakt. När Hope drar in Kenny, så är hon själv misstänkt för vanvård av barn och vållande till annans död. Det visar sig att Kenny stått och pratat med Hope och hennes pojkvän utanför huset, när pojkvännen bett henne följa med. Hon skall då ha frågat Kenny om han kunde titta till “Scootie”, vilket han inte ville eftersom han var för berusad. Men han säger själv att han är osäker på om hon förstod att han sa nej, eftersom hon ropat till honom från bilen som startat innan de hunnit prata färdigt.

En granne vittnade om att hon sett Kenny svaja in i en buske och falla ihop, för att efter ungefär tio minuter resa sig och svaja vidare. Hon säger att hon precis börjat fundera på att gå ut och se efter att han var okay. Kenny svajar enligt egen utsago hem till sin far som bor i anslutning till komplexet och kraschar på hans soffa.

Kenny hade inte haft en helt okomplicerad kväll. Han var ganska svartsjuk av sig, och hans flickvän hade brutit upp och tagit med sig sin nya kille till festen. Han bar gips på ena handen, eftersom hans ex varit otrogen och han hamnat i slagsmål med mannen hon varit otrogen med. I samband med det hade han slagit handen i en dörr.

Exakt hur aggressivt det hela var råder det delade meningar om, flickvännen själv säger att de pratat alla tre och att Kenny tycktes finna sig i situationen. Andra vittnen säger att han mumlat om att om inte han kan få henne skall ingen annan heller ha henne, och att han som gammal marinsoldat nog skulle kunna ställa till det en hel del. Någon tycker sig har hört honom säga att ett hus/hus A (a house) skulle brinna.

Under branden, i samband med att brandmän och polis fick honom från lägenheten, hotade han att ryka ihop med nya pojkvännen och skall ha sagt: “om du tror att du är så förbannat tuff så kan vi väl avsluta det här och nu” — exakt varför det skedde då, eller vad som föregick kommentaren finns det inga uppgifter på.

En sak är dock klar, kombinationen av att Kenny utpekas som barnvakt och att det varit rörigt runt honom under kvällen, gör att polis och åklagare får upp ögonen för honom.

En arg ung man utses till syndabock

Brandinspektören går igenom lägenheten igen och anser sig nu se brandmönster i golvet, som han i kombination med brandens våldsamhet tolkar som tecken på att brandfarlig vätska hällts ut över golvet. Snabbt åker man till soptippen och hämtar den matta som legat på golvet och kör den till polisstationen, där den rullas ut i garaget.

Nya förhör hålls med de boende, bland annat med kvarterets välkända “skvallerkärring”. Hon påstår att Kenny stått bredvid henne när lägenheten röjts ur, och att han då med ett skratt skall ha sagt: “ser ut som om jag gjorde ett förbannat bra jobb, gör det inte?”

Det kommer också fram att Kenny gjort ett inbrott på växthuset tvärs över gatan samma kväll, där han hämtat en stor krukväxt som han försökt ge till Hope, men som hon vägrat ta emot.

Som påstådd barnvakt, med ett svartsjukedrama bakom sig, hotfulla uttalanden, nya teorier om branden, växthusbesöket och tantens vittnesmål, anser sig åklagaren ha tillräckligt på fötterna för att arrestera Kenny. Kennys kläder han haft på sig under brandkvällen, mattan och trä från lägenhetsgolvet skickas så småningom på analys.

Kenny, som varken är speciellt balanserad, eller för den delen speciellt sympatisk, blir vansinnig och börjar slunga ur sig hotelser till höger och vänster. Det förvärrar naturligtvis bara hans situation, men han är inte mogen nog att förstå att hans egna reaktioner bara ligger honom i fatet. Han skickar till och med brev till vänner i Skottland, där han drar rena rövarhistorier om våldsbrott de skall ha begått där. För honom är det ett sätt att bevisa att de öppnar hans brev, men för åklagaren blir det ytterligare bevisning när han skall beskriva Kennys karaktär. Det har senare visat sig att vännen som tog emot breven såg dem som ett dåligt skämt, eftersom de inte hade någon som helst grund i verkligheten.

Den berömda mattan låg i ett par veckor några meter från bensinpumparna i polisens garage innan den skickades på analys för att spåra bensin eller andra brandfarliga vätskor.

Absurda teorier, korrupt teknisk bevisning och en åklagares ambitioner

Den teori åklagare och polis nu arbetade efter var att Kenny återvänt till växthuset, där det fanns bensin och terpentin i fyragallonsdunkar (ungefär 18 liter).

Han skall ha tagit med sig ett par sådana, klättrat upp på taket till ett redskapsskjul fått över dunkarna halvannan meter till Collins balkong, klättrat efter — för att sedan hälla ut innehållet, tända på och försvinna ut med dunkarna som måste ha gömts eftersom några dunkar aldrig hittades.

Allt detta iförd gips och svårt berusad.

Allt för att tända på lägenheten OVANFÖR lägenheten där hans forna flickvän och hennes nya pojkvän sov tillsammans med hennes bebis. Att han var före detta marinsoldat och nog till och med på fyllan skulle kunnat räkna ut att branden knappast skulle ta sig igenom betonggolvet med någon himlastormande hastighet bortsåg man ifrån.

Förutom att några dunkar aldrig hittades, så sa sig växthusets ägare inte vara klar över att någon bensin eller terpentin försvunnit.

Att man valt vägen över redskapsskjulet och inte helt enkelt påstod att han tagit trappan upp beror troligen på festen. Den hade visserligen avstannat, men det fanns fortfarande folk runt området — så det var inte troligt att han skulle tagit sig upp osedd den vägen.

Matta, golv och kläder testades i Ohios kriminallabb. Man kom fram till att golvet innehöll spår av terpentin och att mattan innehöll spår av bensin (den låg vid en bensinpump som ni kanske minns) och terpentin. Kläderna däremot hade inga spår av varken det ena eller det andra, trots att materialet i kläderna var av en typ som suger åt sig sådant mer än vanligt. Slutledningen måste därför vara att Kenny, trots fylla, lyckats hälla ut 18 liter bränsle över ett golv utan att ha spillt på sig en droppe. Det skulle vara en bravad för en nykter man.

Det räckte för åklagaren, som just försökte väljas till domare och såg fallet som en prima chans att visa hur tuff och bra han var. Han lutade sig tungt mot alla vittnen och mer eller mindre berättade för dem hur de skulle vittna. En av de viktigaste vittnena har senare skrivit en signerad berättelse om hur det gick till och tagit tillbaka hela sitt vittnesmål.

Ändå var han inte helt säker, utan han gav Kenny ett erbjudande om en deal. Om Kenny erkände, skulle han få elva år. Problemet var bara att Kenny tvärvägrade, han sa då och har sedan dess alltid sagt, att han aldrig någonsin skulle erkänna ett mord han inte begått. Hade han gått med på den dealen, skulle han varit hemma för ett decennium sedan och jag skulle inte haft någon anledning att sitta och skriva det här.

You have the right to an attorney

Kenny hade fått sig tilldelat en advokat. Advokaten hade främst sysslat med civilrätt och ett och annat mindre brottsmål. Advokaten gjorde ett antal mycket stora misstag.

Han skaffade en “brandexpert” vars expertis var en tvådagarskurs på just det labb han skulle granska. Egentligen var experten metallurg, och i den mån han hade någon åsikt, så var det beundran för de han skulle granska. Experten gjorde inga självständiga tester, utan gick helt på det tester labbet redan utfört.

När “experten” rapporterade till advokaten att han inte såg något att anmärka på, så glömde advokaten stryka honom från vittneslistan, vilket i slutändan innebar att han kom att vittna för åklagaren. Denne såg att han fanns kvar på listan men inte skulle kallas, och tog chansen.

Han rekommenderade Kenny en domarpanel, med tre domare, framför en juryrättegång. Orsaken var att känslovågorna i samhället gick så höga att han inte trodde det skulle gå att få fram en opartisk jury. Därmed försatte han Kenny i en situation där det räckte med att två domare ansåg honom skyldig för att skulle dömas. Hade han haft en jury, skulle det krävts att alla jurymedlemmarna var eniga om att han var skyldig.

Advokaten misslyckades med i princip allt. Rättegången tog tre dagar. Kenny fick till och med skulden för den urkopplade brandvarnaren trots att inte ens åklagaren påstått att det skulle varit han som kopplat ur den. Den blev tungan på vågen som gjorde brottet allvarligt nog för dödstraff.

Advokaten misslyckades till och med att skydda Kennys möjligheter att överklaga, vilket ställde till det rejält senare.

Tjugo år av kamp

De första åren av försök till överklagan var en studie i frustration. Eftersom Kennys advokater strulat till det, kunde inte bevisningen ifrågasättas. Till och med när den kända bostonfirman Goodwin-Procter & Co klev in och tog över, så gick det trögt. Flera kända och respekterade experter på mordbrand trädde fram och ifrågasatte kriminallabbets tester. Det visade sig att testmetoderna inte var godkända, utrustningen inte efterhållen och kalibrerad — och att slutsatserna från både labb och brandinspektör i många fall var rena spekulationer baserade på myter modern vetenskap förkastat.

Till exempel visade det sig att mönster i golvet likt de brandinspektören sett är oerhört vanliga och sällan har med brandfarliga vätskor att göra. De tester som gjordes på mattan visade inget annat än att det var en gammal syntetisk matta. De tester som gjordes på golvet visade inget annat än det naturliga terpentininnehåll som finns i så gott som alla trägolv. Brandexperterna var inte nådiga i sin kritik och en kom till och med med uttalandet att: Om detta leder till att någon avrättas för mordbrand, så kommer resultaten troligen användas i flera decennier som en varning till andra hur fel man kan hamna.

Alla experterna var eniga om att den troligaste orsaken till branden var så simpel som en cigarettglöd i en soffa eller liknande — en ren olyckshändelse med andra ord. Så plötsligt hade man ett brott som inte var ett brott och en förövare utan ett brott hade begåtts.

Förutom att all teknisk bevisning totalt sågats, så trädde ett huvudvittne fram och drog tillbaka sitt vittnesmål. Dottern till skvallerkärringen uttalade sig dessutom om att hennes mor inte alltid hade kontroll på läget eller ens höll sig strikt till den sanning hon hade koll på.

Läget blev så absurt att åklagaren under en muntlig förhandling under ett överklagande kom rätt ut och sa: Att den tekniska bevisningen kanske numera är misskrediterad. Men eftersom vi inte kunde veta det under rättegången, så har något proceduralt fel inte begåtts. Det hindrar därför inte att domen exekveras.

Med andra ord så behövde man inte ta hänsyn till ny bevisning, det viktiga var att man vid rättegången dömt utifrån den bästa bevisning man sig veterligen hade tillgång till.

På grund av alla tidiga misstag tog det därför tjugo år, och flera satta avrättningsdatum innan någon domare satte ner foten och krävde en ny rättegång.

Vågar man tro?

För drygt ett och ett halvt år sedan kom slutligen jublet. En federal distriktsdomstol, en av de sista möjliga instanserna man hade tillgång till, hade till slut ogiltigförklarat domen och gett Ohio tre månader på sig att släppa Kenny eller starta en ny rättegång. De stödde sitt beslut på två punkter. Den ena var den taffliga representation han fått i rättegången, det andra att åklagaren aldrig påstått att det var Cynthia Collins som var det tilltänkta offret. Ohio (åklagarna) hade använt sig av något man kallar överfört uppsåt. Det betyder i princip att om jag tar en pistol och skjuter på Kalle, men missar och träffar Pelle, så är brottsbenämningen fortfarande mord. De ifrågasatte att den principen kunde användas för att förvandla en mordbrand till en grav mordbrand.

Ohio överklagade till högsta domstolen och fick efter mycket om och med delvis rätt, det såg väldigt dystert ut. Istället för en ny rättegång eller frihet, såg det ut som om Kenny mycket väl skulle kunna ha bränt sina chanser. Men högsta domstolen skickade tillbaka det till den federala distriktsdomstolen för nytt beslut. De hade underkänt kritiken om överfört uppsåt, men frågade distriktsdomstolen om den andra punkten var tillräcklig i sig.

Därför kom ett nytt beslut från den federala distriktsdomstolen där man än en gång gav Ohio tre månader att välja mellan ny rättegång eller frisläppande. Den andra punkten var visst stark nog i sig själv. De tre månaderna blev fler, då Ohio sa att man skulle sätta upp en rättegång men behövde mer tid till förberedelse. Rättegången skulle startat i mars 2008. Åklagaren sa sig ha ett långt starkare fall än man kunde tro vid en ytlig granskning, och det såg ut som om Kenny äntligen skulle få chansen att rentvå sitt namn en gång för alla.

En sista twist: låt oss vrida upp armen på honom…

För alla oss som arbetat med att få till en ny rättegång till Kenny, så framstod det som glasklart att Ohio inte hade en chans. Det spekulerades ganska mycket om hur de till slut skulle hantera det. De flesta hoppades på en rättegång, eftersom det skulle innebära att Kenny verkligen till slut blev friad. Samtidigt var det nog många av oss som trodde att det skulle komma någon twist i sista sekund.

Flera av oss trodde nog att de skulle lägga ner i sista sekund. Skylla på att vittnen saknades eller något liknande, eftersom den gamla skvallerdamen dött och bara kunde höras genom att läsa gamla vittnesmål, och eftersom den forna brandinspektören hunnit bli senil. Det skulle vara så typiskt åklagarna i Ohio att dra ut på det i det längsta, trots att de visste att de inte hade ett case.

Mycket riktigt så kom till slut resultatet av Ohios brainstormsession. Kenny fick ett nytt förslag till deal.

Man hade nu lyft bort allt vad mordbrand hette, ja faktiskt så gott som hela originalanklagelsen. Istället tog man två av de mindre allvarliga: inbrott (växthuset) och utsättande av barn för fara (det uteblivna barnvaktandet). Dessa kombinerade man med nonsensanklagelsen: “försök till ofrivilligt vållande till annans död” — smaka på den. Man krävde nu inte ens att Kenny skulle förklara sig skyldig, utan det räckte med att lät bli att bestrida anklagelsen. Då blir man dömd, fast utan att ha erkänt.

För var och en av dessa punkter skulle maxstraff dömas ut, vilket i det fantastiska Ohio innebär 21 år. Kenny skulle därefter släppas eftersom han redan suttit mer än så. Det enda ytterligare krav man hade var att Kenny skulle avsäga sig rätten att stämma Ohio för att ha suttit i dödscell på felaktiga grunder.

Det krävdes att Kennys advokat övertalade honom för att han skulle acceptera dealen. Att han gjorde det beror på att det inte krävde något erkännande, att ingen längre anklagade Kenny för mord och att han bedömde att det skulle vara vanskligt att hålla en rättegång i det lokala samhället där känslorna kring det hela fortfarande var laddade. Det fanns inte heller någon garanti att man skulle kunna flytta rättegången till en mer neutral plats. Slutligen innebar dealen att Kenny skulle bli fri nu, medan en rättegång troligen skulle kunna dragit ut ett år till eller mer.

Det sista är inte oväsentligt, för Kennys hälsa är så dålig på grund av den långa fängelsevistelsen att det inte finns någon garanti att han skulle överleva rättegången. Han har under fängelsetiden haft ett par hjärtattacker och några skrämskott, plus att han fått diabetes på grund av dålig mat och bristande möjligheter att röra på sig. Han har dessutom sömnapné, vilket förvärrar cirkulationsbesvären. Så länge han sitter kvar i fängelse så får han inte den hjälp han behöver för att bli tillfredställande frisk igen. Bara under de fem år jag varit inblandad så har hans hälsa försämrats drastiskt.

Men han är fri och hemma

Så resultatet är att han nu klivit av planet i Skottland. Han har inte två öre på fickan, men han är fri, har sin familj, kan få medicinsk hjälp och kan starta om sitt liv, vilket kommer bli nog så svårt.

Intressant? Andra bloggar om: dödstraff, rättsväsende, USA, rättshaveri, överklagan, Kenny Richey, oskyldigt dömd, rättsäkerhet, rättslöshet

Den här artikeln postades torsdagen, den 10/1 -2008 klockan 19:38 i kategorierna Allmänt fribasande, Dagsfrågor, Media.
Du kan följa kommentarerna till artikeln via RSS 2.0. Du kan kommentera, eller posta en trackback från din egen sajt.