När lagar blir meningslösa och farliga

Vi står inför ett vägval. De i ledande position som förstår det är alltför få, men förtjänar att respekteras. Ändamålen helgar nästan aldrig medlen, inte ens självklart när det är fråga om liv och lem. Den insikten tycks alltmer komma bort. Reflektionen att respekt för individuell integritet och rättssäkerhet smäller högre än absolut fysisk säkerhet, ...

Vi står inför ett vägval. De i ledande position som förstår det är alltför få, men förtjänar att respekteras.

Ändamålen helgar nästan aldrig medlen, inte ens självklart när det är fråga om liv och lem. Den insikten tycks alltmer komma bort. Reflektionen att respekt för individuell integritet och rättssäkerhet smäller högre än absolut fysisk säkerhet, egendom, eller upphovsrätt blir alltmer sällsynt hos de som fattar beslut.

De senaste åren har terror, organiserad brottslighet och upphovsrätt fått tjäna som ursäkt för att skapa ett alltmer slutet och kontrollerat samhälle. Det är som om alltför få inser att våra försök att ”skydda” vårat öppna och demokratiska samhälle, mycket väl kan vara lika farliga som hotet vi försöker skydda oss mot.

Skydd och öppenhet är en skör balans, en balans som väldigt lätt kan rubbas. Det lömska i sådana förändringar är att de negativa resultaten sällan syns när förändringarna grundläggs. Istället kommer det sura långt senare när åtgärderna inte längre används med försiktighet, och när attityden till dem blivit mer likgiltig.

Det som skulle skapa revolution idag, rycker man på axlarna åt om ett par decennier — så stark är vanans makt.

En studie i futilitet

Jag har svårt att se att det finns något kort om ett totalt 1984-samhälle med 24/7 övervakning av alla alltid, som skulle kunna döda den ”illegala fildelningen”. Låt oss bortse från alla andra aspekter ett ögonblick och bara titta på denna enda.

Vi har bakom oss dryga fem år av alltmer absurda rättsfall. Än så länge handlar det mest om USA, men samma tendenser är på väg hit. Det har inte handlat om bevis, eller rimliga anspråk i de civilrättsliga mål som drivits. Det har handlat om massanklagelser, där de som inte går med på en absurd förlikning körs över av ett koppel advokater som har tillgång till en outsinlig ström av köpta experter — som i sin tur blir för mycket för domare som oftast är lagom IT-kunniga för att använda sin hunds namn som lösenord till sin email. Det är med andra ord en legal fars, skenrättegångar som skulle göra forna Sovjetunionen under Stalin stolta.

Resultatet? Några individer blir ruinerade och får sin framtid förstörd. Den illegala fildelningen däremot, den lever och frodas.

Det kräver ingen Einstein för att inse att illegal fildelning är här för att stanna, och att det knappast kommer att bli ett mindre fenomen — snarare tvärtom. Själva jakten på pirater, ja till och med på fildelare som inget olagligt gör, är den bästa motivationsfaktor som existerar för att göra det allt svårare att komma åt piraterna. Det blir ett ställningskrig som skivbolagen aldrig kan vinna, ett slags whack-a-mole där varje ”seger” skadar mediebolagen mer än piraterna.

Bolagen håller på att förlora sitt moraliska övertag, eftersom de använder sådana gangstermetoder att till och med många av de som håller med dem i princip trots det ryggar tillbaka. Tyvärr ryggar inte politikerna tillbaka i tillräcklig mån, än så länge, eftersom upphovsrättsföreträdarna har en penningstark internationell lobby.

Kapprustningen kommer nog fortsätta, övervakningen bli allt värre, liksom kryphålen i övervakningen kommer bli fler och mer sofistikerade. I desperation kommer upphovsrättsförsvararna ta till allt grövre metoder fram till dess någon säger STOPP!

Låt oss hoppas att någon vågar säga stopp innan vårt samhälle blir som en ond dröm. Det finns vissa hoppfulla tecken, men det är ännu långt kvar.