Är miljörörelsen uppgiften mogen?

Miljörörelsen står inför sin största utmaning, frågan är om det kommer att stärka dem, splittra dem eller kanske till och med både och.

Mattias Svensson har hittat en artikel på Reason Online, skriven av Ronald Bailey. Den handlar om hur miljörörelsen kanske står inför en splittring, främst inriktad på Shellenbergers och Nordhaus arbete och deras bok ”The Breakthrough”.

Reason Online är en publikation från Reason Foundation, som tycks vara en libertariansk ”think tank”. Deras artiklar får förstås utifrån det. Jag tänker inte hänga kvar vid deras artikel, utan går vidare till ”The Breakthrough”, och framför allt den spännande utsagan från Schellenberger/Nordhaus, som går ut på att den globala uppvärmningen kan komma att tvinga fram en splittring i miljörörelsen.

På Breakthrough Blog citerar S&N sin bok:

Climate change and the political response to it is already defining a new fault line in the culture. On one side of that line will be a global NIMBYism that sees the planet as too fragile to support the hopes and dreams of seven billion humans. It will seek to establish and enforce the equivalent of an international caste system in which the poor of the developing world are consigned to energy poverty in perpetuity. This politics of limits will be anti-immigration, anti-globalization, and anti-growth. It will be zero-sum, fiscally conservative, and deficit-oriented. It will combine Malthusian environmentalism with Hobbesian conservatism.

On the other side will be those who believe that there is room enough for all of us to live secure and free lives. It will be pro-growth, progressive, and internationalist. It will drive global development by creating new markets. It will see in institutions like the WTO, the World Bank, and the International Monetary Fund not a corporate conspiracy to keep people poor and destroy the environment, but an opportunity to drive a kind of development that is both sustainable and equitable. It will embrace technology without being technocratic. It will seek adaptation proactively, not fatalistically. It will establish social and economic security as preconditions for ecological action. It will be large and transformative, but not millenarian.

De drar alltså upp en skiljelinje mellan miljöpessimister, antiglobalister, teknikfientliga Not In My BackYard:ister å ena sidan och miljöoptimister, internationalister, teknologivänliga Yes In My BackYard:ister å den andra. Det är en intressant analys, som klart tangerar min egen syn på miljödebatten.

Miljörörelsen som den ser ut idag är både på bergets topp samtidigt som de står och ser ut över stupet. Å ena sidan har de aldrig tidigare fått ett sådant gehör som de får just nu. Från en närmast marginaliserad tillvaro, så är de nu i fokus. Men å andra sidan så ställs miljörörelsens hela problematik i samma fokuserade rampljus. Den ideologiska heterogenitet och grumlighet som funnits lurande i bakgrunden kryper fram i de mest skrämmande former. Och den generella planlöshet som anti-rörelser så gott som alltid lider av, ligger verkligen miljörörelsen i fatet när det är dags att formulera hållbara strategier.

Det existerar ett mish-mash av miljöaktivism, antiglobalisering, teknikfientlighet, konsumtionsfientlighet, tillväxtfientlighet och rena kollektivistiskt repressiva tendenser. Det är ett paket av åsikter som direkt skrämmer bort de som inte är beredda att offra individualism, teknologi, frihandel och globalisering på dess altare.

Göran Greiders dumheter på DN debatt är ett lysande exempel på problemet, när han sjanghajar miljörörelsens oro i hopp om socialistisk revival. Tyvärr är han inte ensam, många röster tangerar hans inställning. Alltfrån övervintrade kommunister som längtar tillbaka till gamla tider, till de som utan frihetlig kompass anser att individuell och ekonomisk frihet är ett litet pris att betala på miljöns altare.

Det finns till och med rena antihumanister som helst skulle se fyra femtedelar av jordens befolkning gå upp i rök, så att vi kunde gå tillbaka till agrarsamhället eller ännu hellre bli jägare och samlare. Det är en mörk underström vars yttersta konsekvenser är händelser som skottdramat i Finland: Människan är då en parasit som helst skall skäras ur det idylliska Gaia. De få som blir kvar när vi förbjuder alla förutsättningar för att föda miljarder, och ge dem ett långt och hälsosamt liv, skall gå tillbaka till en ”långsammare” och ”enklare” tillvaro. Idealet är med andra ord ett förindustriellt samhälle som romantiseras i deras förvirrade feberdrömmar.

Det är helt enkelt dags för splittring.

De som faktiskt anser att vägen är framåt, att människan inte i grunden är ond, att hennes strävan att få det bättre inte i grunden är ont, att hennes frihet är viktig, att hennes självbestämmande måste respekteras, bör skilja ut sig från de som helst vill se en återställare på några hundra år.

Det är dags för lite renhållning.

De vars drömmar handlar om miljö, snarare än om att kontrollera individers självbestämmande över hur de inrättar sina liv, globalisering, teknologi etcetera bör skilja ut sig från nejsägarna. De som definierar sig genom vad de är mot får naturligtvis tycka och propagera för vad de vill, men de som inte tycker deras åsiktspaket hör hemma i miljörörelsen bör presentera ett alternativ som fler vågar samlas kring.

Bort med de socialistiska feberdrömmarna, bort med teknologifientligheten, bort med den gröna anarkismen, bort med antiglobaliseringen, bort med antikommersialismen, bort med allt eller inget mentaliteten, bort med antihumanismen. De som fastnat i den fållan kan skapa sina egna marginaliserade forum. Istället bör vi hitta positiva lösningar som tillåter människan att fortsätta fatta sina egna beslut och som inte kräver att vi försöker stoppa tillbaka kycklingen i ägget.

Det finns möjligheter.

Vi bör släppa fram, understödja och sätta ljuset på idéer som leder framåt och som fungerar kommersiellt. Energilösningar som kräver subventioner för att fungera är strängt taget dödfödda. Alternativa bränslen som kräver att vi blundar för tillverkningsmetoder som i alla andra situationer skulle framkalla ramaskri går helt enkelt bort. Kräver vi att tredje världen agerar testmiljö för nya avancerade ”rena” energilösningar, så får vi se till att vara med och betala investeringarna, men bättre är i så fall att vi gör motsvarande satsningar på hemmaplan, och låter teknologin bli så kommersiellt gångbar att den utgör ett reellt alternativ utan subventioner.

Vi får vara beredda att slakta några heliga kor, bland annat får nog kärnkraften omvärderas. Det finns idag teknik under utveckling med reaktorer av småskalig subkritisk karaktär, där hela personalen skulle kunna går hem utan värre konsekvenser vid tillbud än att man blir utan ström. Där avfallet är olämpligt för vapentillverkning, är lättare och ofarligare att hantera, och där slutförvaring handlar om upp till ett par hundra år eller mindre, snarare än tusentals. Det är än så länge god tillgång på bränsle, och kommer att fortsätta vara det under överskådlig framtid.

Vi bör också en gång för alla konstatera att vetenskapligt konsensus är en inbjudan till kollektiv dumhet. Få historiska sådana konsensus har hållit streck för tidens tand. En person som Al Gore som till och med försökt undertrycka avvikande röster i debatten borde därmed straffa ut sig själv snarare än att hyllas och till och med få Nobelpris!

Lägga locket på är för övrigt rätt utspritt. En stor del av det konsensus som existerar tycks närmast vara politiskt. IPCC är en politisk konstruktion med en politisk agenda, och därmed är de knappast en garant för att någon sanning kommer fram. Politiskt styrd vetenskap, understöd av tabloidjournalism, får åtminstone mig att dra öronen åt mig och undra vad det är jag INTE fått höra.

Därmed inte sagt att allt de säger är lögn, eller att jorden inte värms upp. Som jag ser det så finns det goda skäl att försöka minska vårt ekologiska fotavtryck oavsett om man köper IPCC:s konsensus. Det är dessutom knappast en nackdel att göra oss mer oberoende av fossila bränslen. Fast den position jag personligen har är att dessa behov måste ställas mot alla andra, och att en kostnadskalkyl måste göras för olika typer av strategier.

Det är lätt att konstatera att jorden inte alltid hållit samma temperatur, det har varierat bra mycket mer än vad vi sett de senaste årtiondena – eller för den delen vad prognoserna säger att vi kommer se inom det närmaste seklet. Sett över en större tidsperiod så är vi snarare i början av en avkylning, en situation som skulle kunna bli bra mycket mer katastrofal för matförsörjning och livsförhållanden än ett par graders uppvärmning. För människan har lotten varit att anpassa sig eller dö ut, och tyvärr så är det nog så nu också – chansen att vi helt skall kunna undkomma en global uppvärmning genom avtal och begränsningar ser jag som försvinnande liten.

Vi bör naturligtvis arbeta för att begränsa uppvärmningseffekten i den mån vi rimligen kan. Men ett minst lika viktigt arbete är att förbereda oss på konsekvenserna av uppvärmningen. Förädling av grödor, medicinsk, materiell och social infrastruktur, tillgång till rent vatten etcetera är alla frågor som måste tacklas inom snar framtid. Vi måste forska på energi, återvinning och gröna produktionsmetoder. Vi måste få upp levnadsstandarden och minimera fattigdomen över hela klotet.

Det värsta vi kan göra är att sälja ut våra principer, blunda för orättvisor och lidande, skapa ett globalt A och B-lag, se människan som ett problem i sig och något som måste kontrolleras och regleras i oändlighet – och rent generellt minska våra horisonter. Vakenhet och framåtanda, inte repression och reaktionära agendor.

Något av det intressantaste jag läst var Norbergs artikel i Expressen kultur, missa inte den.

Uppdatering.

Nästan ännu roligare att läsa är den sågning utmed fotknölarna Norberg gör av Stefan Jonssons (DN) kritik mot hans artikel.

Intressant? Andra bloggar om: miljörörelsen, global uppvärmning, antihumanism, antiglobalisering, pessimism, optimism, teknikvänlighet, koldioxid, konsensus, IPCC, politiserad vetenskap, ekonomisk utveckling, tillväxt, framstegsvänlig, Al Gore, Mattias Svensson

Den här artikeln postades lördagen, den 1/12 -2007 klockan 21:21 i kategorierna Allmänt fribasande, Dagsfrågor, Media, Politik.
Du kan följa kommentarerna till artikeln via RSS 2.0. Du kan kommentera, eller posta en trackback från din egen sajt.