Detaljsida för arkiv och statiskasidor

Hyresregleringar, en paus från verkligheten

Sverige hade länge prisregleringar av olika slag, styrda av pris och kartellnämnden. Få om någon skulle idag påstå att det är en bra modell för hur man hanterar prisläge och inflation. Det är typiskt en sådan åtgärd som verkar kraftfull när man inför den, men vars enda bevisade effekter är negativa.

Om någon tvivlar, så kan de ta en tur till Zimbabwe, där Mugabe med anhang försökt dölja kass budgetering med sedelpressarna — för att sedan försöka dämpa hyperinflationen som är en naturlig följd med hjälp av prisstopp och regleringar. Det behöver väl knappast sägas att det inte funkar bättre idag än det gjorde i mellankrigstidens Tyskland:

Zimbabwe har den högsta inflationstakten i världen i dag. Enligt en officiell notering ligger inflationen kring 6700 procent på årsbasis. En gissning från IMF pekar på en prisstegringstakt kring svindlande 100000 procent i slutet av året.

Därmed hamnar Zimbabwe i den exklusiva skara länder som upplevt extremt hög inflation, så kallad hyperinflation. Hit hör Tyskland efter första världskriget, Ryssland under inbördeskriget och Frankrike under den franska revolutionen.

Drivkraften bakom den höga inflationen är den vanliga. Statens utgifter är större än dess skatteinkomster. Budgetunderskottet finansieras med sedelpressen, det vill säga genom att trycka mer och mer pengar.

Den ekonomisk-politiska tragedin i Zimbabwe fördjupas av att Mugabe infört priskontroller, i vissa fall även krävt sänkta priser. Detta är ett klassiskt missgrepp. Priskontroller bekämpar nämligen symtomen på inflationen, inte dess underliggande orsak.

Än värre, priskontrollerna minskar utbudet av varor eftersom producenterna får sämre betalt, något som ger bränsle åt inflationen. På den svarta marknaden är konsumenterna villiga att betala högre priser än de reglerade, vilket också driver upp pristrycket.

Det som händer i Zimbabwe är kända ekonomiska fenomen. Ingen stat har någonsin kommit undan de mekanismer som gör att reglering av obalans får katastrofala följder. Obalans » regleringar » bristsituation, hyperinflation och svart marknad.

Så istället för att skydda de svaga, så får regleringarna som följd att endast de som har rejäla resurser kan vara säkra på att få sitt. De svaga får, istället för höga priser och bra utbud, högre priser och minimalt utbud.

Ladda hagelbössa » peka mot höger fot » tryck av » peka mot vänster fot » tryck av.

Detta är det vi sysselsatt oss med under sextio år, vi har reglerat och reglerat hyresmarknaden allt mer, till dess det knappt längre är lönsamt att hyra ut lägenheter. Att driva fastighetsbolag med hyresrätter är ingenting för den knäsvage.

Följderna är glasklara och går att undersöka empiriskt:

Byggs det hyreslägenheter nog att täcka behoven? Svar: NEJ!
Hur stora är chanserna att få lägenhetskontrakt i de hårdast belastade regionerna utan pengar under bordet? Svar: SMÅ!
Är svenska lägenheter billigare eller dyrare än motsvarande i icke reglerade grannländer, inkluderat kostnader för kontrakt? Svar: I förstäderna betalar man mer än man borde pga att marknaden satts ur spel. Centralt betalar man på pappret mindre, men oftast mer om man slår ut kostnaderna för kontraktet på hyran.

De enda som tjänar på affären är de som låter en central lägenhet gå i arv inom familjen. Eller som genom rena lottoliknande förhållanden lyckats komma över ett attraktivt kontrakt utan att betala genom näsan. Folk lämnar inte sina lägenheter när de inte längre behöver dem, utan ser till att skyffla dem mellan familjemedlemmar genom diverse abrovinker.

Själv tillhör jag gruppen “lottovinnare”, som genom diverse turer kom över ett kontrakt i ren förvåning. Chanserna att ha sådant flyt är astronomiskt små. Men för mig personligen skulle troligen en avreglering innebära hyreshöjning, så jag talar verkligen inte i egen sak här.

Huvud + sand = status quo

Som genom någon slags masshypnos, så tycks majoriteten av svenska politiker ha en blind fläck just när de ser på hyresmarknaden. Oavsett vilket annat område det gäller så är alla utan kommunistiskt arv rörande eniga om hur ekonomi fungerar. Men när de tittar på hyresmarknaden slänger de alla sina kunskaper över axeln och påstår glada i hågen att den svenska hyresmarknaden fungerar.

Resonemanget tycks gå ut på att just när det gäller hyresmarknaden, så är politiskt styrning nödvändig för att ingen skall bli försmådd, skinnad eller segregerad. Ekonomiska samband antas plötsligt kunna sättas ur spel, mot bättre vetande. Och svaret när det inte fungerar är inte att låta situationen balanseras naturligt, utan att försöka reglera mera — till exempel genom att beordra byggande när ingen vill.

Vad skulle marknadshyror innebära

Om vi släppte marknaden fri, med lämpliga övergångsregler, så skulle attraktiva lägenheter centralt bli dyrare. Det är det ingen idé att sticka under stol med.

Men priserna skulle troligen stabiliseras rätt snabbt och i sällan vara mycket högre i praktiken. Dels för att lägenheter snabbt skulle frigöras av det högre prisläget, dels för att det är hyra man betalar — inte hyra plus finansiering av svartkontrakt.

Priserna i kranskommuner till storstäderna skulle troligen stabiliseras ännu snabbare, eftersom det skulle uppstå en pristrappa mellan dyra attraktiva lägen och billigare inte fullt så attraktiva.

Dessutom skulle det bli attraktivt att bygga hyresrätter, vilket i sin tur skulle balansera tillgång och efterfrågan och ge otaliga bostadslösa tillgång till förstahandskontrakt — vilket för de flesta av dem skulle bli billigare även om hyrorna går upp.

Förr eller senare skulle marknaden mättas och uppnå en balans mellan tillgång och efterfrågan. Centrala attraktiva lägenheter skulle fortfarande ha högre hyra än nu, vilket även med nuvarande demografi knappast skulle drabba någon fattig. Däremot skulle tillgången på mellandyra och billigare alternativ öka och ge alla möjlighet att bo. För många skulle skillnaden vara minimal, men för många skulle det bli billigare och bättre än idag. För de som idag bor på nåder i andra eller tredje hand skulle det vara skillnaden mellan himmel och helvete.

Vem är det egentligen vi skyddar med hyresregleringar.

Inspirerat av Björn.

Intressant? Andra bloggar om: hyresregleringar, marknadshyror, ekonomi, politik, regleringar, strutspolitik, kontraproduktiv strategi