Moderat socialistisk kampfront

Moderaterna tror inte längre på marknadsekonomi.

DN:

-Vi stänger den diskussionen, säger Lars Lindblad i partiledningen.

Vid den förra partistämman gjorde partiet helt om i fråga om arbetsrätten och inför stämman nu fortsätter partiet på den inslagna vägen.

I förslaget till handlingsprogram slås fast att ”bruksvärdessystemet är ett viktigt skydd för hyresgästerna mot oskäliga hyreshöjningar”.

-Det handlar om att enskilda ska känna en trygghet både i arbetsliv och boende, att man ska ha ett ordentligt skydd. Jobb och boende är grunden för ens trygghet, säger Lindblad.

Rent krasst så är bruksvärdessystemet den bästa garanten för att hyresrätten försvinner som boendeform. I den mån den överhuvudtaget existerar idag i mer attraktiva områden, så plågas hyresrätten av en svart marknad för hyreskontrakt.

Netto innebär bruksvärdessystemet att den som har pengar kan köpa sig ett attraktivt kontrakt, för att sedan få sin hyra subventionerad av de som inte är lika lyckligt lottade. Så blir det alltid när det finns ett gap mellan vad säljaren får ta ut och vad köparen är villig att betala.

Så förutom att det med några få undantag inte gör någon skillnad alls för var folk bor i förhållande till inkomst, så kostar det mer än det smakar för de som inte redan har det gott ställt. Det saknar dessutom helt transparens, rättslig säkerhet och allt annat som tillhör en väl fungerande marknad där inte reglerna i praktiken satts ur spel.

Bruksvärdeshyrorna är ett praktexempel på när terrängen fått rätta sig efter kartan i politiska beslut. Det finns ingen vettig förankring i positiva effekter för heterogenisering, ekonomisk trygghet eller något annat — det är en chimär som alltför länge fått stå som politisk sanning.

Det är minst sagt oroande att moderaterna, där denna kunskap borde vara väl förankrad nu inte vill kännas vid den. Men samtidigt borde jag kanske inte vara förvånad, moderaterna tycks ju göra allt utom att streaka på sergels torg för att utmåla sig själva som bättre sossar än sossarna.

Fast det som är allra mest oroande är den kommentar som kommer med från partiledningen: ”Vi stänger den diskussionen”
Ursäkta, ni är väl fortfarande demokrater eller? Förväntar ni er att alla skall tiga still när husbondens röst ljuder?

Nya Moderaterna

Att moderaterna ville ha förnyelse är inte konstigt, man har alltför länge varit näst intill ett enfrågeparti i den offentliga debatten. Allt har gått ut på att allt blir bättre av sänkt skatt.

Naturligtvis fanns ett långt större djup än så ideologiskt och sakpolitiskt, men den kom inte på samma sätt fram i debatten.

Men i sin strävan att göra sig själv folkliga, så har man satt sig på filt i rutschkanan och verkar närmast tjusas av farten. Problemet är att slutet på kanan är mitt i det socialdemokratiska lägret och att man, om man inte bromsar innan man kommit ner, avskaffat sitt eget existensberättigande.

En av de oroande delarna i denna nyordning är tendenserna att vifta med partipiskan, där likriktning tidigare närmast varit en svordom likriktas nu för fulla muggar.

Konsekvenser

Alla samlas kring arbetslinjen, och om den finns inte mycket att säga egentligen. Naturligtvis skulle det vara trevligt om den inte behövde innebära att någon fick det sämre, men tyvärr är det nog ofrånkomligt.

Fast arbetslinjen är inte hela svaret. För att den skall fungera så måste det finnas arbetsgivare som vill anställa även efter det att nuvarande högkonjunktur falnat. Men eftersom man gör allt för att slippa befatta sig med traditionella ”högeråsikter”, så viftar man bara med den svenska bordsflaggan så fort den svenska modellen, entreprenörer, skatter, regler och allt annat företagar- och arbetsmarknadsrelaterat kommer på tal.

Småföretagare, entreprenörer, näringsidkare blev lovade färre, rimligare och tydligare regler, men just nu syns knappt röken av detta. Tvärtom har det krånglats till ytterligare något, även om det är marginellt i den allmänna förskingringen. Samma småföretagare hoppades nog på en reformering av arbetsrätten och en balansering av facklig makt gentemot den egna, men där gick man bet — ivrigare tillskyndare av den svenska arbetsrätten och maktbalansen än moderaterna får man leta efter just nu.

Sett över allt, så har inte den svenska entreprenören en millimeter bättre förutsättningar nu än för ett och ett halvt år sedan. Alla förändringar är på marginalen, medan alla centrala frågor undvikits eller dragits i långbänk.

Man brukar skoja om ”endast i Sverige”, och det är ett tragikomiskt faktum att endast i Sverige, så erkänns inte entreprenörens roll som ekonomisk motor och välfärdsgenerator:

Eftersom antalet disputerade nationalekonomer växer, och deras inflytande inom politik och förvaltning ökar, så får deras verklighetsuppfattning stor betydelse för hur den ekonomiska politiken utformas. De teorier och modeller som lärs ut på ledande nationalekonomiska institutioner blir de verktyg som ledande tjänstemän inom politik och förvaltning använder för att definiera samhällets problem och söka lösningar.

Den som tror att entreprenörskap och företagande spelar en avgörande roll för samhällsutvecklingen har i det sammanhanget skäl att misströsta.

Samtliga svenska forskarutbildningar inom nationalekonomi ligger väl förankrade i ämnets huvudfåra och där ryms inte entreprenörens ekonomiska funktion. I litteraturlistorna på de ledande nationalekonomiska institutionerna lyser böcker som beskriver sambanden mellan entreprenörskap, tillväxt och jobbskapande med sin frånvaro, trots att det i dag finns ledande nationalekonomer, exempelvis fjolårets Nobelpristagare Edmund Phelps och William J Baumol, som i sin forskning betonar entreprenörskapets centrala roll.

Och:

Att det finns någon därute som upptäcker och skapar nya affärsmöjligheter tas för givet. Men inte bara det, det tas även för givet att denne någon under risk och osäkerhet kombinerar kapital, arbetskraft och andra insatsfaktorer i form av ett företag för att exploatera dessa möjligheter och därmed skapa arbeten och ökat välstånd.

Önsketänkande är knappast något man vill att statens ekonomer skall sysselsätta sig med. Men svensk ekonomisk utbildning har sedan länge missat den så centrala punkten om entreprenörernas roll i ekonomin. Politikerna älskar att prata om företagare och företagande, men det är mycket snack och liten verkstad — för ingenting händer i praktiken.

Så överlag kan vi hamna i situationen om ett par år, att det finns hur många som helst att anställa, men ingen som vill.

Vi som faktiskt stödde alliansen i det senaste valet hoppades att inte den gamla regeringens dumheter skulle ärvas av den nya regeringen. Att inte allt kan ske dag ett är väl klart, men att leka kameleont och låtsas vara sossar är inte heller någon bra plan. Det känns torftigt och oroande.

Intressant? Andra bloggar om: moderaterna, marknadsekonomi, marknadshyror, bruksvärdesprincipen, entreprenörer, arbetslinjen, nya moderaterna, politik, ekonomi, arbetsrätt, facklig makt, företagande, välfärd