Mycket dumheter och mycken ilska har sprutat ut åt alla håll och kanter på sistone. Kärnan till spektaklet heter ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”, framförallt då antologin ”Kommunismens ansikten”, utgiven av Forum för Levande Historia via förlaget Symposium.
Forum för Levande Historia har även tidigare gett ut liknande skrifter, bland annat ”… om detta må ni berätta …”, som handlar om förintelsen i Europa 39-45.
Men den springande punkten är nog att Forum för Levande Historia är en myndighet:
Forum för levande historia bildades den 1 juni 2003. Det är en myndighet som har fått i uppdrag av regeringen att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen.
Forum för levande historia inrättades efter en rad beslut av regering och Riksdag. Initiativet till informationsinsatsen Levande historia togs av statsminister Göran Persson i 1997.
Med andra ord är upprinnelsen med all sannolikhet femtioårsminnet av förintelsen och rättegångarna efter kriget. Jag tycker mig minnas något om det, men är inte säker.
På många sätt är hela myndighetens existens ett slags underkännande av skolan. Borde inte våra läroböcker vara så bra och så objektiva, att de redan fyller FFLHs uppgift? Borde inte våra lärare kunna levandegöra historien, på ett sådant sätt att våra barn inte går ut ur skolan okunniga? Jag tycker det är där problemet måste tacklas. Då blir den resterande delen av diskussionen rätt ointressant.
Myndighetsindoktrinering
Det finns flera problem med att ha en myndighet som sysslar med så kallad politisk folkbildning. Det sticker i ögonen så fort myndigheter försöker påverka vår ideologi – de skall rätta sig efter våra åsikter, inte tvärtom. Indoktrinering är faktiskt inte ett positivt ord.
Här har Åsa Linderborg en poäng i sin artikel ”Brännmärkta” i Aftonbladet:
Samtidigt som den svenska lärarkåren påtvingas den här typen av oseriös kampanjundervisning gömmer sig de flesta historikerna i sina elfenbenstorn, samvetsömma men för fega att ge sig ut i debatten. Det är svårt att finna någon enda historiker som inte ogillar Forum för levande historia och deras regeringsstyrda historieförmedling – oavsett om regeringen leds av Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt.
Det finns något obehagligt i hela situationen, men problemet med Linderborgs artikel är att den är skriven som en partsinlaga – dessutom en rejält tendentiös sådan. Hon gör en halmgubbe mot regeringen, attackerar Kjell Albin Abrahamson, och försöker förminska honom (ad hominem, och i viss mån poisoning the well). Hon blandar också ihop UOK:s demoskopundersökning och lobbyingverksamhet, med FFLHs bok (guilt by association, och i viss mån post hoc ergo propter hoc) – så att det faktiskt är svårt att dra gränsen mellan den ena och den andra:
Den nya högerregeringen har dock fallit för frestelsen att politisera historien för egna syften. Alltså har man nu – efter idog lobbyverksamhet från bland andra UOK, Upplysning om kommunismen, knuten till näringslivets tankesmedja Timbro – ålagt alla skolor att ”informera” eleverna om kommunismen. Det illa dolda syftet är att giftstämpla all vänster. Idén om alla människors lika värde och att medborgarna ska dela lika på arbetet, makten och ägandet ska – om UOK får tolkningsföreträde – göras synonymt med diktatur och blodbad. Ansvariga för kampanjen är Forum för levande historia, en myndighet som till sitt uppdrag liknar de propagandacentraler som finns i just de samhällen man varnar för.
Det är alltså en bok, ännu utan titel, i denna högerkampanj som bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega inte vill köpa in, varför Kjell Albin Abrahamsson beskyller dem för att ”ljuga om kommunismens brott” (Expressen 18 aug).
Det har faktiskt varit väldigt tyst om boken ”.. om detta må ni berätta ..”, det är först nu i samband med motsvarigheten om kommunismen som det uppstår ramaskri. Men den som tror att de historieböcker som hittills ingått i svenska skolors undervisningsmaterial är något under av fäighet, objektivitet och balans är rent ut sagt naiv.
De böcker jag själv hade under sjuttio och åttiotalen var rena skämten. De präglades av Palmes utsaga ”vi sysslar inte med anti-sovjetism”, och sprang som katten kring het gröt runt alla frågor om de mörkare sidorna av sovjetisk historia.
Varken kommunism, nazism, fascism eller någon annan av de ideologier som är modernt sprängstoff behandlades med ett uns varsamhet. Ifråga om kommunismen nämndes knappt övergrepp ens av det värsta slaget, och när de gjorde det handlade det uteslutande om tjugo och tidiga trettiotalet. Ifråga om nazismen och fascismen understryktes det bestialiska, men lockelsen förklarades aldrig på annat sätt än nationalism och att det blev goda tider på grund av alla infrastruktursatsningar.
Få om några nu levande svenskar i sin skolgång har fått något annat än halvmesyrer till livs ifråga om kommunismen – så där finns en verklig lockelse för de radikala.
För egen del krävdes långa egna studier för att ens förstå vad som var den verkliga lockelsen i nazismen eller fascismen, vilket är obehagligt eftersom det först är när man ser och förkastar som man blivit verkligt immun. När det sen gäller kommunismen, så var det först vid fjorton års ålder jag förstod. Först när jag sett mina estniska släktingars levnadsförhållanden och högst verkliga rädsla, trillade polletten ner. Men långt ifrån alla har privilegiet att ha fått se Sovjetväldet med egna ögon — inifrån.
Jag själv och kommunismen
Min syn på kommunismen präglas åtminstone till en del, av det hat jag känner mot det system som höll mina egna släktingar under tummen.
Jag finner ideologin hycklande i att den bara byter ut en maktstruktur mot en annan minst lika orättvis. En nomenklatura byts ut mot en annan – i många fall än mer utpräglad och stark.
Jag upplever att kommunismen i praktiken alltid, liksom fascismen och nazismen, inrättat någon form av personkult. I Sovjet var det Lenin följt av Stalin, Chrustchev, Brezhnev osv; på Cuba är det Castro; i Nord-Korea var det Kim Il Sung, och nu sonen Kim Jong-Il som ärvt ”den kejserliga tronen”; i Vietnam var det Ho Chi Minh; i Kina Mao med flera… Alla jämförelser är naturligtvis inte helt rättvisa, och inte heller måste modern demokratisk socialism nödvändigtvis i alla lägen klä skott för dem.
Linderborg och kommunismen
Linderborg är inte precis otadlig, lika lite som jag. Hon ingår i en vänsterrörelse där många fortfarande någonstans glorifierar kommunismen. Hon går till exempel indirekt till Ohlys försvar, en man som motvilligt slutade kalla sig kommunist på ett sätt som närmast kändes som om man drar ut en tand. Hon har en ton och en debatteknik i sin artikel som låter som slagord under ”den röda fanan”.
Det är tråkigt att hennes ton gör hennes faktiska argument så svåra att skilja ut och värdera. Men om man filtrerar det hon skriver utifrån hennes utgångspunkt så finns trots det fortfarande några poänger att ta med sig:
- Myndigheter skall inte indoktrinera eftersom det oftast blir vinklat, fel och eftersom det har obehagliga övertoner.
- Man måste få ifrågasätta utan att bli schavotterad, en viss skepsis är aldrig fel.
- Av intellektuell hederlighet får man vara försiktig med generaliseringar. Så oavsett vad man tycker om en politiskt riktning så måste den få stå för sig själv utan att paketeras med äldre mer extrema avarter.
Själv uttrycker hon sig lite mer drastiskt, men det låter jag filtret plocka bort.
Föga förvånande så reagerar de redan övertygade väldigt starkt. Personligen tycker jag man förlorar poängen med kritiken när det görs till allmänt skitkastande, mer intressant vore isf att fråga sig varför man skall byta ut ett vinklat synsätt mot ett annat. Att informera om konsekvenserna av den totalitära kommunismen tycker jag personligen är en uppgift för historieböcker i grundskola och gymnasium, liksom man informerar om nazismen och fascismen – fast bättre än idag. I alla dessa fall måste man få eleven att förstå varför dessa ideologier är så lockande, varför de i praktiken inte fungerat, och vad de fått för direkta empiriska konsekvenser. Skall man vara socialist, så bör man veta vad som gått snett hittills och vari farorna ligger. Då har man i alla fall skuggan av en chans att inte upprepa samma misstag…
Notering: Jag fick till mig ytterligare en snutt information på Sänd mina rötter regn. Det tycks som om den ena bibliotekarien det stormar om sitter i styrelsen för BiS. Utifrån den informationen, som Åsa antingen var ovetande om, eller ”glömde” nämna, så hamnar deras ”skepsis” i ett annat ljus… Då är det kanske inte så förvånande om de inte riktigt roas av att kommunismens byk bringas fram i ljuset, så att alla kan se hur mycken skit den samlat på sig.
Andra bloggar om: Åsa Linderborg, Kjell Albin Abrahamson, UOK, Forum för Levande Historia, Kommunismen, Kommunism, Historia, Socialism, Propaganda, Indoktrinering, Myndigheter, Politik, Regeringen, Brännkyrka, Bibliotekarier, Kommunismens ansikten
Marcus utvecklar numera för Nindev!
9 kommentarer
Tragiskt att nazistättlingar skall ha övertaget i historiebeskrivningen.
Estland samt de övriga baltiska länderna blev fria efter att kommunisterna ”dödat” tsarismens anhängare samt Tsar familjen!
Skulle inte kommunisterna våga ta strid mot ”Stor Ryssarna” så skulle de Baltiska länderna samt Finland aldrig kunnat blivit fria!
Kommunisterna tog ställning mot all förtryck,rasism samt egenvining, de vågade även ta strid då detta blev nödvändigt, på gott o ont.
Gott för de förtryckta ond för förtryckarna, vad nu nazismens/fascismens samt kolonialismens anhängare eller ättlingar tycker?
Har vi verkligen tårar över för de?
Det är ganska mycket i historien som inte får den uppmärksamhet som den förtjänar. Utträngningen och diskrimineringen av samerna i Svea rike till exempel. Och den rasbiologiska forskningen på och steriliseringen av dem. Och hur många vet att Sverige inte ens skrivit på ILO-konvention 169 som erkänner urbefolkningars rätt?
FFLH borde avskaffas om man inte kan sopa rent framför egen dörr först.
@Pavlos: Dubbelposta inte, jag nitade post två med samma innehåll. För att vara vänlig införde jag rättelserna med a/ä/e där det passar. Så vänlig borde jag nog egentligen inte vara, eftersom du utan kunskap anklagar min salig morfar och min mormor för att vara nazister.
Min morfar var strängt taget dömd i sin frånvaro av både nazister och kommunister — eftersom han tillhörde de som ville se ett Estland fritt från ockupanter. Fast det rör dig väl knappast i ryggen, då dina föreställningar om baltikum under kriget verkar klart begränsade — och när de mest verkar gå ut på att man antingen var sovjetlojalist eller nazist.
Du har rätt i att Finlands och de baltiska ländernas frihet i mellankrigstiden berodde på bolsjevikerna. Fast knappast på deras välvilja, utan snarare på deras svaghet direkt efter revolutionen. De var helt enkelt inte förmögna i det läget att hindra randstaterna från att slänga ut de ryska ockupanterna.
Däremot undrar jag nog hur du har mage att låta bli att nämna det enkla faktum att deras frihet tog slut i och med pakten mellan Sovjet och Nazisterna. Stalin tog tillfället i akt att lägga under sig baltikum och ge sig i krig med Finland. Så mycket för dina ”befriare” och ”antikolonialister”…
Skaffa dig för fan inte genuin kunskap om vad som faktiskt hände, den kanske rubbar dina trygga vanföreställningar.
@buddy jesus: Det finns mycket skit i modern svensk historia, vi är långt ifrån de änglar vi vill göra gällande.
Däremot förstår jag inte varför man inte skulle kunna upplysa om andra totalitära läror och historiska händelser? I så fall är det väl mer irriterande att man hela tiden undviker de egna felen.
Däremot håller jag med om att FFLH borde avskaffas, fast då snarare av det enkla skälet att jag tycker det är olyckligt med en åsiktsmyndighet.
Du verkar som de flesta borgerliga inte kontrollera fakt först. Jag är ingen anhängare av stalinismen. Min rörelse bekämpade sovjetsystemet från en socialistisk ståndpunkt. Stalin mördade 10 000-tals av våra medlemmar. Vi har förföljts och fängslats i alla öststater. Så frågan är vad du menar att jag skulle vara övertygad. Stalinismens brutala styre? Det är jag övertygad och känner bättre till än de flesta svenskar. Speciellt bättre än folk med liberal ståndpunkt. Vi hars jrivit en mängd material omd et heal. Sveriges ledande historiker på området, Håkan Blomqvist, tillhör smma rörelse som jag.
@Anders Svensson: Så du gillar inte ”folkets lille far”? Det förvånar mig inte med tanke på partitillhörigheten. Stalin är inte precis trottarnas favoritperson genom historien. Du glömmer att jag växt upp med vänstern och mycket väl förstår skillnaden mellan Socialistiska Partiet och, säg, KP(r).
Det jag påstod att du var övertygad om, lite slarvigt det medges, var att det hela skulle vara någon slags liberal konspiration – som Linderborg tycks mena – något som knappast motsägs av sidan jag länkade till…
Faktum är att FFLHs utökande av sitt uppdrag till att även gälla kommunismen är äldre än regeringsskiftet. Den nuvarande regeringen kanske inte klagar, men de kan knappast lastas för någon långtgående komplott mot alla vänsteranhängare.
Här är det inte fråga om huruvida Forum för Levande hoistoria och regeringen förföljer vänstern eller ej. Vad det habndlar om är att Göran Persson använde sin makt för at stifte en ”myndighet” som skulle bedriva en kampanj mot en av de äldsta försomarna, för att visa sin sympati med Israel. Statsministern får ha de åsikter och sympatier han vill men att använda statliga medel och skapa en institution av detta slag, när vi har officiella forskningsinstitutioner i Sverige, är rättsvidrig så att det förslår. Att man nu vill kompensera den ena fad’rsen med en annan gör inte saken bättre. Sverige har blivit NBS: Nya bananrepubliken Sverige. Jag käms att ha samma medborgarskap som Göran Persson .. Och jag är socialdemokrat. Den borgerliga regeringen har ingen ursäkt heller. De är lika goda kåsupare
Jag måste kanske lägga till något, eftersom det finns många som läser med andra ändan av kroppen.
Jag skulle inte ha haft något att säga om Göran Persson skulle ha sett till att det kom ett forskningsprogram om antisemitismen, finansierad a en av våra universitet och forskningsinstitutioner. Det rättsvidriga var således att instifta en myndigten, en sörskilt institution, med skattepengar. Den borgerliga regeringen har bara anslutit sig till saamma vidrighet. Sverige har för mig tappat sitt politiska ansikte. ”Vi politiker” säger dess som sitter vid makten, som om inte vi alla vore politiker. Ordet ”förtroendevalda” har blivit föråldrad, eftersom ”förtroendet” för politikerna saknas.
@José Luis Ramírez:
Jag är böjd att hålla med dig. Det är djupt olyckligt att skapa åsiktsmyndigheter. Det borgarna borde ha gjort, snarare än att fortsätta spinna på samma kula, är att ha stängt ner eländet omedelbart.
Tyvärr får jag nog säga att ”den stolta traditionen” att röra ihop politik, propaganda, forskning och folkbildning knappast kom till i och med FFLH. Svenska politiker har en lång historia av klåfingrighet. NBS, som du kallar det, är en rätt bra beskrivning — fast N:et känns lite överkurs eftersom fenomenet knappast är nytt.