Död åt ”nollvisionerna”

Jag läste just en intressant post hos Blogge, där han på sitt vanliga vassa sätt hyvlar av de som tror att ekonomi betyder allt för ny alliansvinst 2010. Det handlar inte den här posten om…

I Blogges post finns däremot en passage som fastnade hos mig:

> Som Expressens ledarredaktion mycket riktigt konstaterar ogillar liberaler politiska utopier, ”eftersom de i praktiken leder till förtryck och diktatur”. Men i Sverige är de politiska utopierna normen – det finns ”nollvisioner” om ett ”narkotikafritt samhälle” där tvång och medeltida straff ingår som naturliga inslag (men inte en tillräckligt utbyggd vård; långt därifrån).
>
> Det finns även nollvisioner i prostitutionspolitiken, ett lika utopiskt mål som i narkotikapolitiken – båda dessa programmatiska ideal har kommit rejält på skam när de konfronterats med verkligheten, och som en bieffekt skapat mer kriminalitet och lidande.

Det finns långt fler nollvisioner, till exempel om antalet trafikdöda, antalet självmord — några rovdjurshatare har till och med satt upp nollvision.org för en nollvision för antalet vargdödade husdjur (antalet vargar är väl mer korrekt ifråga om attityden).

Sen finns det områden där jag bara väntar på att någon hasplar ur sig något om nollvision: Nollvision för utsläpp av växthusgaser? Nollvision för nattliga fyllepinkare på våra gator? Nollvision för kulturella eller livsstilsrelaterade ”kränkningar”? Varför inte nollvision för antalet rasister i samhället?

Den enda nollvision jag inte har några reservationer inför är Freddies ”nollvision för nollvisioner”.

Gemensamt för så gott som alla nollvisioner är att de är rena illusioner som får rättfärdiga korkade åtgärder och resonemang. Man får in ideologi i frågor där ideologi egentligen inte hör hemma, inte för att det gör situationen bättre, men för att det *känns* bättre.

##De felande illusionerna

Ta nollvisionen för narkotika, det tjänar som en bra inledande illustration.

Inte i något samhälle över stamstorlek, någonstans i historien, har människorna varit helt fria från bruket av narkotiska preparat. Det är helt enkelt ett faktum. Det gäller såväl de striktaste diktaturer, teokratiska, socialistiska, fascistiska eller vad man nu kan tänka sig, som de friaste och sundaste av demokratier. Det gäller alla folkslag, alla områden, alla kulturer. Det gäller från stenålder och till den moderna informationsåldern.

Men våra nollvisionärer anser tydligen att det skall vara ett mål för oss att utgöra det historiska undantaget, osagt hur det överhuvudtaget skulle vara möjligt. Man har helt enkelt satt upp ett omöjligt mål, en vision, vilket i sig inte är något ovanligt — men det leder till att man fattar beslut som om den omöjligheten gick att genomföra.

Därför resonerar man ofta kring rena sprutor och HIV/Hepatit ungefär som Vatikanen kring kondomer och HIV. Man kriminaliserar den som redan är missbrukare, inte för att det gör någonting bättre utan för att det är Rätt. Att skademinimera och visa förståelse/empati går emot Saken, och om kartan inte stämmer med verkligheten är det värst för kartan. Att påstå att resonemanget stinker är att vara defaitist, för visionen har växt till sanning och alternativet är otänkbart.

Sen har vi nollvisionen för prostitution.

I konkurrens med spionen och soldaten är det världens äldsta yrke. Det finns även här knappast exempel på ett samhälle över stamnivå, där inte sexuella tjänster har varit till salu i en eller annan form. I många samhällen har det setts som Sakernas Naturliga Ordning. Man behöver inte ens backa klockan för att finna exempel på en sådan attityd.

Prostitutionen är tydligen ett fullkomligt vansinnigt problem, en del av en ”patriarkalisk maktstruktur” och annat spännande. Moraliskt gör nollvisionärerna knappt ens skillnad på slavhandelsliknande handel med sex och mer ”fria agenters” egna val. Torskarna har kriminaliserats, vad nu det skall göra för nytta, och resultatet är att en förhållandevis öppen verksamhet har flyttat in i dunklet. Behovet att skydda torskarna från samhället slår även mot de prostituerade, som när de verkar i det fördolda inte ens har skyddet av att de syns. Om någon tror att prostitutionen kommer att försvinna, så har jag en massa ”beprövad” hårdvara från nittiotalet ni kan få köpa ”billigt”.

Nollvisionen har så starka ideologiska inslag att de som kämpar hårdast för ”kvinnornas rätt” gör allt de kan för att undvika att faktiskt prata med de kvinnor de säger sig företräda — annat än när de underbygger deras ståndpunkter förstås. En tidning i landet har till och med gått så långt som att filtrera bort en kvinna som verbalt och vältaligt sätter frågorna i ett annat perspektiv.

Nollvisionen för trafikdöda och skadade är än mer patetisk.

Den kostar miljoner, men det får man inte prata om för människoliv är ju ovärderliga. Fartkameror och idiotiska förslag avlöser varandra.

Genom monomani har man helt glömt bort att farten, medan den naturligtvis inte är oviktig, bara är en av många orsaker till olyckor och dödsfall.

Ibland kommer misstanken krypande att farten är det enda man kan i viss mån kan komma åt utan livs levande poliser på vägarna. Levande trafikpoliser skulle ha förmågan att urskilja trafikfarliga beteenden som inte har med ren fart att göra, för att nämna ett axplock:

Vansinniga omkörningar,
obstruerande körning,
överaggressiv körning,
nervös körning,
rattonykterhet,
fordonsbrister,
tävlingsbeteenden,
felaktigt eller avsaknad användning av riktningsvisare,
felaktig användning av helljus,
farlig last,
uppenbar trötthet vid ratten,
farligt framförande av motorcykel etcetera.

En fartkamera står sig slätt i de fallen.

Fart dödar heter det — men fart dödar inte i sig, utan det som dödar är fart högre än vad trafiksituationen, fordonet och förarens kvalitet klarar av. Fartbegränsningarna är vägverkets uppskattningar för vilken fart som är rimlig för vägen, och av hänsyn såväl som av lagliga skäl skall man akta sig för att ligga och plussa. Samtidigt är man inte en mindre fara om man ligger och obstruerar trafikrytmen, och man är inte mindre farlig om man sitter och sneglar på hastighetsmätaren när man kör om. Omkörningar skall ske på kortast sträcka möjligt: inte så att det är en fördel att ligga på hundra knyck plus, men att ligga och krypa är inte att rekommendera.

Vettigt trafikbeteende har kommit på skam för att man skall slippa få hem en böteslapp i brevlådan. Nollvisionärerna är inte nöjda, eftersom man inte får de resultat man vill. Fast istället för att ifrågasätta de grundläggande parametrarna så vill man gå än längre. Varför inte skrota nollvisionen och lägga pengarna på fler trafikpoliser?

##Istället för nollvisionerna

Jag skulle vilja efterlysa lite realism och mindre ideologi i samhällsviktiga frågor. Ge narkomanerna rena sprutor. Avkriminalisera prostitutionen, och lägg krutet på trafficking. Sätt fler trafikpoliser att patrullera vägarna, så att verkligt trafikfarliga beteenden inte går ostraffade, och så att levande människor kan göra bedömningen vem som bör stoppas och eventuellt bötfällas. Skapa skyddsnät för de som mår dåligt, men respektera varje människas yttersta beslutanderätt över sitt eget liv.

Framför allt, häng inte fast vid icke-fungerande svar på frågor därför att det är PK. Se till resultat och respektera människors egna val.

Andra bloggar om: , , , , ,

11 svar på ”Död åt ”nollvisionerna””

  1. En vision är ju något som inte behöver uppnås så det man behöver fråga sig är inte om det är möjligt att uppnå utan om det är ett mål som det är värt att sträva mot.

  2. @Staffan V: Visioner som sådana är det absolut inget fel på. Problemet uppstår när visionen blir en monomani, så att man slutar se skogen för alla träd, t.ex:

    När visionen om ett narkotikafritt samhälle innebär att narkomaner inte får den hjälp de behöver för att leva drägligt och överleva.

    När visionen om ett samhälle utan prostitution innebär att man lägger sig i folks fria val; när man skapar brott utan offer; när man pressar de prostituerade ut i samhällets periferi där de lättare blir offer för organiserad brottslighet och vanliga, klassiska, osympatiska hallickar. När man kriminaliserar den frivilliga prostitutionen, så att den ligger i vägen för satsningarna mot trafficking och liknande människohandel.

    När visionen om ett samhälle utan självmord gör att man sätter sig över människors fria vilja och rätten att besluta om sitt eget liv eller död. När man inför tvångsåtgärder och därmed alienerar dem man vill hjälpa.

    När visionen om noll döda och allvarligt skadade i trafiken får tjäna som ursäkt för allsköns dumheter; när man ägnar miljonbelopp åt att bötfälla tusentals bilförare för att de följer trafikrytmen. När reaktionen på att de kostsamma åtgärderna inte fungerar är att föreslå än mer strikta åtgärder som gör intrång i den personliga integriteten genom att kartlägga invånarna.

    Den sista punkten stör mig extra eftersom den känns direkt populistisk. Man har under många år rationaliserat bort polisen på våra vägar, och samtidigt infört en nollvision. Fartkameror kan inte ersätta poliser, så är det bara — det som pågår nu är bara spel för gallerierna.

  3. Nu minskar fartkameror de facto antalet dödade och skadade i trafiken. Naturligtvis kan de inte utföra alla uppgifter en trafikpolis gör men man får ändå mycket för pengarna.

    För övrigt är det inte olagligt att prostituera sig just för att man inte ska tvinga de prostituerade ”ut i samhällets periferi”.

  4. Om du gör kunderna kriminella, så blir de prostituerade likväl tvingade ut i periferin. De må inte vara kriminella själva, men om de inte skyddar sina kunder så får de inga kunder — ergo: det är sak samma.

    Lämna gärna källa till påståendet att fartkameror minskar antalet döda och skadade — och gärna något annat än VVs höftningar som närmast tycks tagna ur luften.

    BBC artikel om fartkameror och statistik.

    Den mest väsentliga poängen är trots allt om man rationaliserar bort poliser, eller låter bli att bygga bort trafikfarliga vägavsnitt och istället sätter upp kameror?

    Kameror bör dessutom vara extremt synliga, och gärna med stora skyltar som varnar för trafikövervakning — förutsatt naturligtvis att det är trafikbeteendet man vill ändra, inte bara bötfälla så många som möjligt.

    Kameror kan inte bedöma andra trafikfarliga beteenden än fart. Hur många olyckor är direkt relaterade till fortkörning?

    Slutligen vet inte en kamera om det är en torr sommarnattsväg utan annan trafik, eller en underkyld slipprig höstväg med våta löv och rusningstrafik.

  5. Å andra sidan så är liberalismen en politisk utopi den också så jag antar att de hatar sig själva också då? 🙂

    Nollvision tycker jag funkar lika bra som uttrycket ”sikta mot stjärnorna för att nå trätopparna”. Själv försökte jag bli bra klassisk operasångare en gång i tiden, men det är rätt okej ändå att inse att jag bara blev en habil Bob Dylan kopia 😀

  6. Där fick jag ett gott skratt — på egen bekostnad…

    Men jag ser nog inte liberalismen som en utopi per se, det kan tjäna ett sådant syfte, men det är nog snarare en ideologi — eller?

    Själv försökte jag bli rockstjärna, och nu är jag bara vanlig simpel programmerare… Skit händer 😀

  7. Har sagt det innan och säger det igen.Så länge var och en efter egen tolkning får framföra sitt eget fordon kommer människor att dö och skadas då var och en har sin egen verklighet i vad som är rätt och fel.Förstår man inte detta så är man nog mer än lite insnöad.Men ordet nollvision låter ju så vackert så då är det ju lite klämkäckt att dra till med då och då,i detta falllet enligt vägverket.Som boende i en storstad kommen från landet så ser jag dagligen personer i trafiken som försöker offra både sig själv och andra till trafik gudarna.

    T ex damen som i sin lilla mini Hyundai i en rondell med dubbla filer liggandes i högerfilen plötsligt bestämmer sig för att byta till vänsterfil och gör sålunda detta utan att se sig om eller visa med blinkers var hon ämnar ta vägen för resten av bilisterna som redan befinner sig i denna fil !?.

    Eller herren som i hög fart i sin stora bil på motorvägen förmodligen uttråkad an fruns tjatande bestämmer sig för att snabbt byta fil utan att se sig om eller visa med blinkers vart han är på väg då vederbörande redan ligger där i hans mer eller mindre döda vinkel !?.

    Eller som den gamla fabrorn sa till min kompis som mosade hans personbil när denna fabror trodde han skulle hinna ut och undan framför kompisens fullastade lastbil,
    J-A-G T-R-O-D-D-E A-T-T J-A-G H-A-N !?.

    Så då förefaller ordet nollvision i trafiken att vara ett aprilskämt rent ut sagt. 🙂

  8. Nollvisionernas grundproblem är inte att deras mål skulle vara dåligt i-sig, utan att målet är omöjligt. Med omöjlig menar jag ingen retorik utan jag avser verkligen att det bokstavligen är omöjligt, det vill säga icke förenligt med verkligheten.

    Som sagt i artikeln har det aldrig funnits ett samhälle utan droger, prostitution eller olyckor av olike slag (t.ex trafikolyckor). Naturligtvis innebär detta inte att man inte skall försöka minimera det man anser vara icke-önskvärt men det föreligger en väsentlig skillad i att minimera och att anta en fiktiv nollpunkt. Det minsta man kunde begära är en realistisk bedömning av var ett minimum kan ligga.

    Vårt samhälles problem är inte att vi har narkomaner, att vi har prostitution eller att folk dör i trafiken; det riktigt allvarliga är att samhället styrs av en orealistisk politik som domineras av drömmar och önsketänkande framför verkliga åtgärder eller planer; vilket för mig är helt ofattbart. Alla lagar och visioner som inte är förenliga med verkligehen är livsfarliga eftersom de producerar kriminalitet respektive världsfrånvänd moral.

    Det sista jag vill är att leva i ett samhälle där allt man gör är förbjudet men det är godtyckligt ifall man åker fast, och där alla måste hyckla och dölja sina ståndpunkter då staten har tagit på sig uppgiften av moraltant och predikar nollvisioner. Ett sådant samhälle är fegt och saknar den ödmjukhet det innebär att erkänna gränserna för sin egen makt. Tyvär är Sverige till stor del redan fast i en sådan attityd.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.