Jag fick ett flygblad från SAC

Jag fick ett flygblad i handen av Göteborgs LS av SAC, ett blad som berättade att de låg i konflikt med Linnéstadens SDN. Skälet till konflikten är att Linnéstaden vägrar fastanställa en person som arbetat schemalagt och utan anställningsavtal:

Medlemmen har varit schemalagd och utfört sitt jobb, men inte fått något anställningsavtal. Den försummelsen från ledningen, som är nog så påfrestande för en arbetare inom en osäker bransch, innebär enligt gällande lagar att tjänsten skall anses som tills vidare.

Men trots detta, och trots att det är ett uttalat politiskt mål i kommunen att öka antalet fasta tjänster, vägrar stadsdelsförvaltningen att gå med på vårt krav.

Osäkra anställningar är oacceptabla ur såväl personalens som vårdtagarnas perspektiv.

Springvikarierna saknar grundläggande möjligheter att planera sin ekonomi och sin vardag och sin ledighet. Bristen på kontinuitet ger sämre arbetsmiljö, sämre möjlighet att påverka arbetet och , inte minst, otrygghet för vårdtagarna.

De är de gamla i äldreomsorgen och barnen på dagis, det.

Min första reaktion när SAC trycker ett papper i näven på mig brukar vara en känsla av ironi. Jag har haft mina duster med SUF, syndikalisternas ungdomsförbund. De tillhör väl inte precis gräddan av mina favoriter, annat än ur humorsynvinkel — det finns lite väl mycket extremblåbär i den skogen.

Ändå har jag faktiskt mer respekt för SAC än för LO, framför allt för att de fortfarande är ett fackförbund och inte en del av statsmakten. Och förvånande nog håller jag med om mycket i flygbladet — fast inte av de anledningar SAC kanske tänkt sig…

För det första så är timanställningsreglerna liksom så många andra regleringar på arbetsmarknaden som gjorda för att få oanade konsekvenser. Jag har hört kvalificerade akademiker som i flera år gått på timanställningar, för att sen plötsligt ställas i kylan när de uppnår den gräns där man snart tvingas fastanställa. Men det är i sin tur ett tecken på ett mer djupgående fel.

Fastanställningar har blivit något många arbetsgivare fruktar som alltför kostsamt och som ett alltför stort åtagande. Så istället för att få en fast anställning som kanske inte innebär att du kan kvittera ut 25årsklockan i förskott, så får du ingen anställning alls. Resultatet är att du de facto är otryggare på den svenska arbetsmarknaden, än vad du skulle vara i något av de länder vårat fack tycker så mycket om att smeta ner med bajs. Det är humoristiskt.

För det andra så anser jag inte att det offentliga skall ägna sig åt att bolla med regler och trixa med lagar. De skall kort och gott inte bara följa lagens bokstav utan dess andemening. Går inte det, så är det lagarna det är fel på, inte den förpliktelse de har att följa dem.

Så med andra ord så har jag ingen förståelse alls för ett SDN som inte sköter sina anställningsavtal. Än mindre förståelse för att de sen försöker undkomma de konsekvenser lagen föreskriver.
Dessutom har SAC en poäng, den totala brist på kontinuitet som den galopperande ökningen av springvick de senaste två decennierna innebär — den gör absolut ingenting positivt för servicenivån inom den kommunala verksamheten. Det är dessutom tveksamt om det ens är billigare.

Linnestaden, ta ert ansvar och dra konsekvenserna av er egen klantighet — det har ni en moralisk skyldighet till som offentlig institution.

Lagstiftare, se till att fastanställningar blir fördelaktiga för båda parter, så att arbetsgivare vågar anställa i mer ordnade former än timvikariat.

Andra bloggar om: Fack, konflikt, SAC, SDN Linnéstaden, timvikariat, fastanställning, politik, moral