Skytte, det ”galna” svenska folket och regeringen

Göran Skytte går på i SvD om hur svenska folket är galna som inte gör vågen för den nya regeringen: > Sverige badar i pengar, företagen går urstarkt, arbetslösheten minskar, sysselsättningen ökar, hushållen blir rikare. Ändå pekar opinionskurvorna för regeringen rakt ner. Svenskarna borde göra vågen, men en förkrossande majoritet väljer att istället sympatisera med ...

Göran Skytte går på i SvD om hur svenska folket är galna som inte gör vågen för den nya regeringen:

Sverige badar i pengar, företagen går urstarkt, arbetslösheten minskar, sysselsättningen ökar, hushållen blir rikare. Ändå pekar opinionskurvorna för regeringen rakt ner. Svenskarna borde göra vågen, men en förkrossande majoritet väljer att istället sympatisera med den rödgröna röra som kokade ihop det tidigare eländet.

Först när jag läste det trodde jag Skytte själv blivit galen. Sen när han började rada upp tänkbara förklaringar var jag helt säker på att han blivit galen. Inte förrän i slutklämmen började jag tro att artikeln kanske hade en poäng.

Sådana förklaringar kan alla innehålla ett eller flera grand av sanning. Men viktigare är att inte blunda för bjälken i det egna borgerliga ögat. Ända sedan dag ett har denna regering haft märkligt svårt att göra rätt. Konstiga utnämningar, konstiga utspel, inbördes bråk, tystnad och osynlighet, göra tvärtemot vad man sade före valet, etc, etc.

Man skulle kunna lägga till att vår arbetsmarknadsminister lyckats stå på fel fot mer än en gång. Först genom en nästan avmätt, passiv och defensiv attityd i frågan om a-kassan — kontentan var endast att ”detta har vi mandat för”. Där lämnade han med andra ord tolkningsföreträdet till facket, istället för att tydligt visa vad och varför. Sen genom en totalt handlingsförlamad inställning när det började koka i de egna leden i samband med fackliga idiotiska blockader — då var han plötsligt ”den svenska modellens” främsta tillskyndare.

Resultatet av den manövern var att han först alienerade en stor majoritet av svenska fackanslutna, för att sen lyckas med samma sak inom de egna leden — grattis du har vunnit en dumstrut.

Sen skulle man kunna lägga till det oerhört oskickliga hanterandet av frågan om sjukskrivningars längd. På socialstyrelsen härjar Jan Larsson fritt, och får endast backa efter att det varit mediastorm. Den politiker som borde varit insatt och modererat budskapet innan det översätts i politik verkade inte riktigt med på noterna.

Samma Cristina Husmark Pehrsson, vår socialförsäkringsminister, toppade sina egna bravader i DN häromdan, när hon konstaterade att hon när hon själv hade ”en släng” av utbrändhet var hon sjukskriven i tre dagar. Kan ingen plocka fram en spin-doctor, sådana uttalanden gör ju verkligen sitt till för att se till att svenska folket känner att deras politiker lever i samma verklighet som de själva… Det har knappast framgått att det var socialdemokraterna som initierade den undersökning som ledde fram till rekommendationerna. Det har inte heller direkt framgått att socialdemokraterna på riksplanet varit märkligt dämpade i sin kritik — något som lätt förklaras av att de, om ingen annan, vet källan till politiken.

Räcker inte det, så har vi vår genom tiderna mest osynlige statsminister — något som är en fullkomlig katastrof eftersom han faktiskt besitter förmågan att förklara och förankra på ett sätt som flera andra i regeringen skulle behöva lära sig ta efter.

Sen har vi naturligtvis förtjusande exempel på Tomtar På Loftet™, som fortfarande tycks gracera i väldigt hög utsträckning i annars välbalanserade politiska partier. Fantastisk PR om man skriver under på den gamla principen om att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.

Slutligen kan man som Blogge Bloggelito så vältaligt skriver konstatera:

Se där hur mycket alliansregeringen inte har gjort. Hade en opinionsundersökare förhört sig om mina sympatier idag skulle jag svara vänsterpartiet på ren trots för att förmå regeringen att börja handla istället för att bara rulla skinn mellan champagneklunkarna. Hade det varit val idag hade jag röstat blankt – moderaterna eller något annat parti får åter min röst först när en försvarlig del av åtgärderna ovan genomförts och när den personliga friheten stärkts avsevärt.

Jag lämnar därhän vilka åtgärder han pratar om, surfa in och läs själva. Det som är kärnan är att det inte räcker med att alliansen är bättre ekonomer, det måste finnas någon form av ideologi med i paketet också. Den ideologin handlar om frihet från övervakning, åsiktsfrihet, frihet att själv fatta beslut i sitt eget liv, frihet att ta ansvar för sitt eget liv etcetera. Denna ideologi måste finnas, vara tydlig och tillämpas — annars kommer resten av mandatperioden präglas av att försvara sig mot anklagelser om bristande empati. Även om sossarna inte precis sitter i guldsits den dagen de måste komma med ett konkret politiskt program, så kan inte alliansen förlita sig på att de gör bort sig.

Andra bloggar om: Skytte, Göran Skytte, svenska folket, alliansen, opinionen, högkonjunktur, politik