Vista dag åtta — eller snarare dv9575eo dag åtta

Mitt jobb kan ibland få oväntade konsekvenser. Som att jag nu sitter med en HP Pavilion dv9575eo och skriver detta inlägg. Jag skall faktiskt göra lite avsteg från mitt allmänna klankande på Vista och prata lite om datorn systemet är installerat på.

Idag kör en kampanj igång på Siba/Computer City, och även om formspråket inte är mitt (äras den som äras bör), så har jag satt ihop originalen till affischer, skyltar och formulär. Under det arbetet var jag naturligtvis tvungen att läsa in mig på de varor som skulle ingå i kampanjen. Mina ögon fastnade gång efter gång på dv9575eo, och varje gång kunde jag inte låta bli att tänka “den där skulle ju jag vilja ha”.

Jag har ganska höga krav, eftersom laptopen i praktiken skall kunna fungera som en ersättning för min stationära. Den skall kunna visa vettiga färger i vettig upplösning. Den skall vara snabb nog och ha minne nog att aldrig kännas som en begränsning, även när jag har tio program öppna samtidigt — jag multitaskar extremt mycket och stänger sällan någonting förrän jag är helt klar med det. Den skall ha mycket diskutrymme eftersom jag släpar omkring på bra många gig data.

Helst skall den dessutom ha vettig batteritid och inte kosta skjortan och byxorna, vilket naturligtvis är precis lika omöjligt som det låter.

Jag hade länge kikat på datorer i prisklasserna 16-26000, men kom aldrig till skott eftersom det alltid var något som inte var som jag ville. Nu hamnade jag typiskt nog i situationen att inte längre ha mycket val. Utan laptop skulle jag relativt snart hamnat i ett omöjligt läge inför mina kunder eftersom jag är så hårt uppbokad och dessutom inte sitter och jobbar hemma just nu. Jag kan inte i längden säga till en kund att de får vänta med någon skitsak till dess jag kommer hem för dagen, ledtiderna är inte sådana att de kan göra det annat än undantagsvis. Så nu kunde jag inte vänta längre, då kom jag att tänka på kampanjen jag suttit och pysslat med.

Jag hade haft mina ögon på en Zepto, men HPs 9575 verkade ungefär lika bra och dessutom fanns den omedelbart tillgänglig. Så efter att ha kollat lagerstatus och att den inte var mycket billigare någon annanstans, så stegade jag ner till Siba — och kom hem med tre och ett halvt kilo “släpbar” laptop.

Specen är rätt OK med St. Rosa varianten av core2 duo, två gig ram, en gf8600 gs, över trehundra gig hårddisk, fingeravtrycksläsare, kamera, bluetooth och wireless. Dessutom HDMI, om du kan svälja förtreten över vad kablarna kostar, vga, s-video, firewire, expansionsport för portreplikator, och rejält med USB-portar.

Skärmen är vad jag skulle kalla “OK”, inte lysande men hyfsad.

Det som är bra är att det är active matrix, vilket betyder att den har åtta bitar per kanal inte sex som TN+f skärmarna. Färgerna är bra, även om inställningarna som den kom inte är något att skriva hem om — simulerad svärta genom en lusig gammakurva ser bra ut för office, men suger om du vill redigera bild.

Felet med skärmen är delvis att den är högblank, vilket gör störande ljuskällor dubbelt störande. Det andra felet är att den är väl vinkelkänslig i vertikalplanet. I horisontalplanet är den inte lysande men duglig, vertikalt är den superkänslig. Det räcker med ett vinkelfel på tio grader för att ljusa/mörka partier skall sticka iväg åt fanders. Det är med andra ord inte en verklig proffsskärm, men duger så länge som du har något att köra proofing mot — eller en riktigt bra skärm att koppla externt. Skärmen gör sig bäst för det den är till för, som nöjesskärm för video eller spel i relativt ljussvaga miljöer. Hastigheten är inte briljant, men duger för det mesta. Sen skulle jag gärna betalat halvannan tusenlapp till för en WSXGA/PVA-panel eller WUXGA/PVA, istället för en WXGA+.

Högtalarna är bland det bästa jag hört i en laptop. Altec Lansing gör bra grejor. Det är ju naturligtvis inte sub-woofer klass på basen, men musik låter naturligt och film funkar kanon. Två hörlursutgångar är trevligt om du har någon du vill dela upplevelsen med utan att störa andra.

Tangentbordet är fullstorlek med numeriskt tangentbord. Anslaget är superbt och väldigt snabbskrivet. Det känns rejält och precist, och kommer troligen att hålla för hård användning. Det enda irritationsmomentet är att piltangenterna sitter så att det är alltför lätt att komma åt uppåtpilen när du vill trycka höger shift.

Touchpaden är högblank och har väldigt bra känsla. MEN det högblanka som är en fördel när man sitter i en sval miljö med torra händer, blir ett irritationsmoment när datorn är varm och händerna varma och fuktiga — då fastnar man. Placeringen, svagt nedsänkt med tydliga gränser, är superb. Det är en av de första touchpads som jag knappt en enda gång kommit åt av misstag.

3,55 kilo väger pjäsen, som är förvånansvärt kompakt för en 17″w laptop. Det gör att den stadigt hamnar utanför kategorin supermobila, den väger bortåt dubbelt så mycket som de lättaste och smidigaste varianterna. Den väger ungefär halvkilot mer än en typisk 15,4″ laptop. Skillnaderna i vikt och dimensioner är dock inte större än att den smidigt gick ner i samma ryggsäck som sambons 15,4″ — den är anpassad för 15″ fem till fyra skärm, men hade lite extra utrymme för bredare skärmar. Viktskillnaden när datorn väl är på ryggen är försumbar.

Slutligen kollade jag igår av batteritid. Jag körde inte slut på batteriet, och inga tunga saker. Men med vanlig användning med surf, e-post, ordbehandling, några youtube-filmer och lite bildgalleri-kikande så drog den mellan 0,4 och 0,5% batteri i minuten. Det skulle ge en batteritid på runt tre timmar, vilket säkert halveras om du spelar spel eller tittar på DVD. Nu är ju batteriet helt nytt, så lite sämre kommer det nog bli — med det är li-jon, så försämringen borde inte vara radikal. Det märks med andra ord att det är ett åttacellersbatteri som sitter i, och det var en positiv överraskning att tiden tycks vara så bra. Den egenskapen kommer uppskattas under tågresor utanför X2000-stråken. Att energisparläget hittills fungerat supersmidigt och går igång automatiskt om man stänger locket skadar inte intrycket.

Priset var riktigt trevligt ~15000 (14990) ink moms. Den går att få billigare från nätet, men det rör sig om max en tusenlapp och det gäller att hålla koll så man inte använder en skitleverantör.

Jag har bara haft datorn en vecka, men än så länge kan jag inte göra annat än att rekommendera den.

PS För att ändå få klanka på Vista lite så kan ju någon förklara för mig varför i h-e det skall vara så förbaskat svårt att detaljstyra hur olika filtyper öppnas och redigeras. Som gammal poweruser tyckte jag XPs gränssnitt var utmärkt, varför är det borta? Eller ligger det bara någon annanstans? DS

Den här artikeln postades fredagen, den 17/8 -2007 klockan 10:53 i kategorierna Allmänt fribasande, Blandat, Jobb.
Du kan följa kommentarerna till artikeln via RSS 2.0. Du kan kommentera, eller posta en trackback från din egen sajt.