Aftonbladet rapporterar om hur polisen och vägverket utreder möjligheten att bötfälla bilister mellan fartkameror. Det skulle låta sig göras genom att samköra vägkameror och plåta även de som inte överskrider hastigheten vid kameran.
Som Robert Collin noterar så har man i England och Holland redan gått så långt att man infört den typen av kontroll:
Enligt Robert Collin finns redan liknande system i England och Holland och där är olycksantalet oförändrat.
– I Holland blir 40 procent av bilisterna bötfällda för fortkörning varje år. Det är absurt, säger han.
När polisen börjar filma bilar mellan fastighetskamerorna kommer även bilar som kör i tillåten hastighet att fotograferas.
– Det är en sjuk identitetskränkning och ett steg närmare storebrorsamhället, säger Robert Collin.
Det som slår mig är hur okritiskt man börjar fundera i de här banorna. Det är som om beslutsfattare i gemen inte är skolade att uppfatta skillnaderna mellan att registrera och lagföra brottsliga handlingar, och att övervaka de som inga brottsliga handlingar begått.
Rent krasst kräver det här förslaget att information inhämtas som utan vidare kan användas för att kartlägga en människas rörelser, vanor och/eller handlingar. Det är som om vi alla skulle gå med elektronisk fotboja, där våra rörelser kan övervakas och vår position bestämmas.
Skulle det i ett slag innebära att vi gick från trehundra döda om året till noll, så skulle jag fortfarande vara kritisk. Men så väl är det inte — det finns faktiskt inga tecken på att något annat påverkas nämnvärt än antalet som bötfälls varje år. Jag betvivlar starkt att en sådan åtgärd kommer att rädda ens ett enda liv.
Den dödande hastigheten
”Hastighet dödar” heter det, och det ligger en viss sanning i detta. Skulle vi reflexionslöst höja hastigheten på alla våra vägar med tjugo kilometer per timme, så skulle det innebära dödsfall. Delvis därför att många vägar faktiskt har en högre hastighetsgräns redan idag än vad vägkvaliteten verkligen motiverar, och delvis för att högre hastighet innebär kortare reaktionstider och svårare konsekvenser vid olycka.
Men utsagan måste ses kritiskt även den. För som situationen nu ser ut, så förutsätts folk göra krypomkörningar för att inte bryta hastighetsbegränsningen. Jag vet inte hur det är med er, men oavsett om jag blir omkörd eller kör om, så önskar jag att omkörningarna görs med ett rejält fartöverskott så att de inte pågår i evighet. Krypomkörningar är direkt farliga, eftersom de placerar en bil i fel fil under en väldigt lång körsträcka — dessutom i fel fil med en annan bil till höger om sig.
Hastighet dödar, men än mer dödligt är bilar som förs fram av stressade och trötta, eller unga och omdömeslösa människor. De flesta farliga situationer jag själv beskådat på vägarna de senaste åren har långt mycket mer med idiotkörning än med hastighet att göra.
Mirakelmediciner
Vägverkets Claes Tingvall tycks tro på mirakelmediciner. För det är vad fartkamerorna har blivit. De sitter långt ifrån alltid på de platser där farorna med hög hastighet är som störst, och de plåtar folk som inte överträder hastighetsgränsen mer än vad en dåligt justerad hastighetsmätare kan förklara.
Den stora missen är att medan vi får allt fler hastighetskameror, så får vi en allt mindre synlig trafikpolis. Och oavsett allt annat så är en närvarande polis långt mycket effektivare för att skapa en säker trafiksituation än vad en kamera någonsin kan vara.
Nå om man nu skall ha kameror, så kan man väl åtminstone använda den trevliga och informativa varianten som påpekar för en förare direkt att den skall sakta ner. Då får man förhoppningsvis ett mer omedelbart resultat, som inte bara består i att föraren svär över den kommande böteslappen när han eller hon just har blivit plåtad.
Integritet
Nog nu.
Låt oss för en gångs skull säga nej till mer övervakning. Vi måste få en bättre känsla för vad gränserna går. Vi måste våga sätta ner foten och påpeka att våra liv är våran egendom, och att alla andra skall ge blanka faen i att kartlägga det.
Läs även ”Storebror skall spana efter dig! Hela tiden!” på Politik, Funderingar och foton.
Andra bloggar om: bodströmsamhället, 1984, övervakning, trafikkameror, fartkameror, trafiksäkerhet, hastighetsbegränsningar, nollvisionen
6 kommentarer
Mycket kloka ord, som vanligt.
Tack.
Det oroar mig att det dyker upp nya förslag stup i kvarten som innebär att vi blir mer och mer kartlagda. Varför hörs inga ramaskrin?
En del av pusslet tror jag är att vi är mycket räddare nu än förr.
Nyheterna idag mattar os med varje mord och olycka som händer över hela världen så det känns som om världen är mycket osäkrare nu än vad den egentligen är. (och får den att verka osäkrare nu än förr trots att det är tvärt om)
Detta gör oss rädda och får os och acceptera en massa skit för att ”öka vår säkerhet”
Du har helt rätt Christoffer.
Vi har blivit paranoida och livrädda för allt inklusive vår egen skugga. Vi vill att samhället skall ”göra oss säkra”, som om livet kom med någon slags garanti för säkerhet, lycka eller något annat för den delen.
Frihet å andra sidan är för oss som växt upp i relativ frihet rätt abstrakt. Det mått av ofrihet vi upplevt handlar mest om åldersgränser på systemet och krogen etcetera, så vi har svårt att relatera till begreppet. Därför oroar vi oss inte när den kringskärs, och låter oss kokas som grodor.
Inte nog med att övervakningen är integritetskränkande och i förlängningen samhällsfarlig, den ger inte heller de effekter som den utges att ha. Så även i detta fall. Men den här typen av argumentation är oerhört försåtlig, eftersom man lätt tar hans obevisade argument ”högre hastigheter ger mer olycksoffer” som sant bara för att komma vidare i debatten.
Det finns faktiskt forskning som motsäger detta. Åtminstone i vissa hastighetsintervall är effekten den motsatta. Det testades för c:a 15 år sedan på några utvalda vägar i USA, där man mätte effekten av höjning resp sänkning, och det blev ett utfall som med statistisk säkerhet visade att höjning var säkrare än sänkning. Värt att notera var att av de +-20 mph man ändrade hastighetsgränsen blev det bara +-2 mph i genomsnittlig hastighetsändring. Denna undersökning blev snabbt sopad under mattan, det finns lika många hastighetstalibaner i USA som här.
När man tänker efter så kan man även rent logiskt inse att det bör finnas en optimal hastighet, eftersom en sänkt hastighet ger både skadesänkande och skadeökande effekter. En uppenbar skadeökande effekt är ju att man med nödvändighet befinner sig längre tid i trafiken, vilket ger sämre koncentration och större risk för att somna vid ratten. Men det är klart, i Sverige så säger statistiken att i stort sett ingen somnar vid ratten, till skillnad från i andra länder.
Intressant länk med icke-taliban-perspektiv: http://www.investigatemagazine.com/july00speed.htm
Jag tror ”reflektionslöst” var det bärande ordet. Det finns en hel del vägar som redan idag är skyltade i överkant.
Däremot finns det inget som säger att höjd hastighet, på god väg, från 110 till 130 skulle ge några negativa effekter på olycksstatistiken.
3 trackbacks
[...] Det är lätt att bli paranoid. Vad har jag för garantier för att min bil inte registreras även när jag kör lagligt? I framtiden kommer det att bli så. Åtminstone om Claes Tingvall på Vägverket får bestämma. Han tycker nämligen att det vore ypperligt om man fotade alla bilar hela tiden och räknade ut hur fort man har kört från en kamera till en annan så att alla onda fortkörare kan bötfällas. Varför detta är en dålig idé, utöver den uppenbara inskränkningen i var och ens personliga integritet, låter jag sagor från livbåten förklara: Men utsagan måste ses kritiskt även den. För som situationen nu ser ut, så förutsätts folk göra krypomkörningar för att inte bryta hastighetsbegränsningen. Jag vet inte hur det är med er, men oavsett om jag blir omkörd eller kör om, så önskar jag att omkörningarna görs med ett rejält fartöverskott så att de inte pågår i evighet. Krypomkörningar är direkt farliga, eftersom de placerar en bil i fel fil under en väldigt lång körsträcka — dessutom i fel fil med en annan bil till höger om sig. [...]
[...] Vettigt trafikbeteende har kommit på skam för att man skall slippa få hem en böteslapp i brevlådan. Nollvisionärerna är inte nöjda, eftersom man inte får de resultat man vill. Fast istället för att ifrågasätta de grundläggande parametrarna så vill man gå än längre. Varför inte skrota nollvisionen och lägga pengarna på fler trafikpoliser? [...]
[...] Jag har kommenterat sträckmätning förut, och knappast positivt. Min stora invändning är densamma som mot en aspekt av FRA: att det kan användas för att kartlägga en människas rörelse. Det är inte meningen att samhället skall ha tillgång till så specifika data om sina medborgares beteende. Den data som kan användas i ett isolerat sammanhang, kan även användas i andra. Det är ett intrång i den personliga integriteten och det drabbar framför allt även de som inget olagligt gjort. [...]