Pirater och porr, eller moralpolis potatisgris.

Jag skall fortsätta spinna på The Pirate Bay, även om det är gårdagens nyheter. Jag ser två intressanta aspekter på de senaste veckornas, och i förlängningen de senaste halvtannat årens händelser. Den ena aspekten är vårt svenska samhälles ambivalenta förhållande till censur och övervakning. Den andra aspekten är myndigheters lagvrängning och trixande när lagen ...

Jag skall fortsätta spinna på The Pirate Bay, även om det är gårdagens nyheter. Jag ser två intressanta aspekter på de senaste veckornas, och i förlängningen de senaste halvtannat årens händelser. Den ena aspekten är vårt svenska samhälles ambivalenta förhållande till censur och övervakning. Den andra aspekten är myndigheters lagvrängning och trixande när lagen inte räcker till för det man vill uppnå.

För att börja med trixandet.

The Pirate Bay har varit en nagel i ögat på svenska myndigheter och upphovsrättsorganisationer i flera år. Skälet är enkelt: Torrents som fildelningsmetod innebär att det enda du hittar på serverns är ett krypterat textdokument. Filerna som delas i sig självt kommer aldrig i närheten av den centrala noden, och The Pirate Bay har med största sannolikhet aldrig haft en upphovsrättsskyddad fil på sina servrar.

The Pirate Bay har under flera år skrattat åt och häcklat alla hotbrev av typen ”cease and desist” och värre. De har aldrig vikit sig, men har i något enstaka fall varit artiga när de blivit artigt bemötta. Svensk lagstiftning gör inte deras verksamhet olaglig, det finns till och med prejudicerande fall som visar att länkning till upphovsrättsskyddat eller på annat sätt olagligt material inte i sig är olagligt. Man skulle med fog kunna säga att det är att utnyttja ett kryphål i lagen för att möjliggöra lagbrott, men då bortser man från att en del av verksamheten är rätt harmlös och till och med allmännyttig – ungefär som vilken sökmotor som helst.

Den ”razzia” TPB och deras serverhotell PRQ utsattes för under 2006 kan utan vidare ses som skrämseltaktik. Genom att bete sig som elefanter i en porslinsaffär och släcka ner/beslagta inte bara TPBs servrar, utan varenda server hos PRQ, så drabbade polisen inte bara TPB utan varenda företag och organisation som betalat PRQ för sina Internettjänster. De tekniska/spaningstekniska ursäkterna för en så burdus och vittgående åtgärd är så svaga att budskapet står klart: om ni beblandar er med fildelarnätverk, så får ni räkna med att betala priset.

Än idag, ett år senare, hostas bara om åtal som skall väckas – inte en enda konkret anklagelse har lagts på bordet. Ändå skriver både JO och JK under på att de som drabbats oavsett de fel som begåtts inte kan räkna med skadestånd.

TPB i sin tur drabbades inte värre än att de var uppe igen efter några dagar, en av modern historias mest ineffektiva räder om målsättningen var att stoppa verksamheten. Och nu, ett år senare, kommer nästa kapitel i denna fars då TPB sägs tillhandahålla barnpornografi.

De skulle sättas upp på den lite märkliga lista över barnpornografiska sajter som polisen håller i, och som används av flera stora ISP som Telia och Bredbandsbolaget med flera för att filtrera deras DNS-servrar (adresservrar). Listan är märklig eftersom den tycks ha kommit till utan att någon person fattat beslutet, eftersom den tycks ha lite olika syfte beroende på vem man frågar, och därför att man hittar sådana fantastiska saker som en bonsai-sajt på den (en sajt som säljer bonsaiträd).

Stormen är igång och det verkar som om polisen svävar på målet – men skulle det bli av att TPB filtreras, så kommer många Internetanvändare mötas av en stoppskylt som skall få dem att känna sig olagliga istället för att komma till TPB.

Om någon tror att de som skapar listan ser TPB som en barnpornografisajt, så har jag en supersnabb dator från 1997 ni kan få köpa av mig för ett par tusenlappar.

Censuren och övervakningen, den svenska hatkärleken

Pratar man om kinesisk, iransk, saudisk eller nordkoreansk censur i Sverige, så får man höra en massa ”oh” och ”ah”. Folk skakar på huvudet och undrar över dessa totalitära, ”hemska” samhällen.

Samtidigt har vi haft filmcensur i Sverige som fått härja nästan ohämmat i många decennier. De må ha hållit fingrarna i styr för det mesta, men de har ändå klippt ett antal meter film som vuxna svenska människor tydligen inte är förmögna att se.

Den svenska medelmedborgaren tycks ropa på förbud, övervakning och censur med vad i den anglosaxiska traditionen kallas ”knee-jerk reaction”. Det räcker med att ett visst antal hatämnen kommer på tal för att trigga reaktionen: pedofili, barnporr, barnmisshandel, våldsporr, våldtäkt, rasism, nazism, fascism, terrorism, fundamentalism, ungdomsgäng, ungdomsbrottslighet, organiserad brottslighet, droger, drogmissbruk, reklam, tobak etcetera.

Genast så glömmer vi att folk är oskyldiga till motsatsen bevisats; att vad folk gör privat är deras egen business så länge det inte skadar någon annan; att vi har åsiktsfrihet – och allra viktigast, att kuren ibland är värre än sjukdomen.

Den lista över blockerade sajter polisen vill att Internetleverantörerna skall använda tycks helt arbiträr. Den är menad att stoppa barnporr, men den innefattar förutom bonsaiträden ovan även företeelser som de japanska lolicon, som är tecknade och inte drabbar en levande människa och som är fullt lagligt i såväl Japan som större delen av övriga västvärlden. Listan tycks drabbad av hörsägen, eftersom plats på listan reserveras efter klagomål, snarare än hur välgrundade de klagomålen är – och eftersom det inte tycks vara högprioriterat att ta kontakt med innehavaren av sajten för att förhöra sig.

Resonemangen kring listan kan låta så här (IDG med kommentar från Blågrön röra):

”Stefan Kronqvist bekräftar att det barnpornografiska material som fanns på sajten inte lagrades på The Pirate Bays egna servrar. Men han tycker inte att polisen gör fel i att föra upp söktjänster på sin spärrlista.

– Vi har inte någon ståndpunkt när det gäller specifika funktioner och tjänster. Vår utgångspunkt är att det här är ett brottsförebyggande projekt, och då tittar vi på var någonstans det finns barnpornografiskt material tillgängligt, säger Stefan Kronqvist.”

Här har Stefan erkänt att man gått ifrån de avtal man har med internetleverantörerna för där står det
”Verifiera att spärrlistan enbart innehåller adresser vilka tillgängliggör dokumenterade sexuella övergrepp mot barn, som enligt svensk lagstiftning är olagliga, samt adresser med betalfunktioner enligt definitionen under rubriken Avtalsinnehåll.”

citatet är från Meh’s inlägg om avtalet mellan RPS och internetoperatörerna.

Men ingen rök utan eld, eller? Blogge Bloggelito har rett ut frågan om The Pirate Bay och barnporren på ett förtjänstfullt sätt. Man behöver inte tycka om det material som kunde laddas ner, men barnpornografi är det inte.

Överhuvudtaget verkar deprimerande nog vi svenskar beredda att acceptera censur, så länge det handlar om politiskt korrekta saker: avvikande eller drastisk pornografi, rasism och nazism, vapen och våld, reklam för saker vi inte antas förmögna hantera etcetera.

Vi älskar yttrandefriheten, så länge den inte stör oss. Därmed är vi inte bättre än Stalin, Göring med flera som älskade yttrandefriheten så länge det var rätt åsikter som yppades. Vill vi mena oss försvara yttrandefriheten som grundsten för den moderna demokratin, måste vi även försvara idioternas rätt att yttra sig och publicera vansinnigheter.

Läs mer hos Thomas Tvivlaren. Oscar Swartz, och Deep Edition. Kolla även in Bloggen Bent som gjort slag i saken och JO anmält Stefan Kronqvist och Rikspolisstyrelsens IT-brottsavdelning