Pedofilerna och yttrandefriheten

Debatten runt pedofil.se stör mig. Den har alltför mycket fått karaktären av en lynchmobb. Dessutom en lynchmobb som är helt upptagna med att dunka sig själva i ryggen som ”goda medborgare”.

Missförstå mig rätt, jag har absolut ingenting till övers för övergrepp mot barn. Tvärtom är det en av de få saker som får mig att se rött och tugga fradga. Skulle någon förgripa sig på mina barn, skulle jag med stor sannolikhet gå tillbaka till vildmanstadiet och applicera något hårt och tungt med stor kraft mot personens pannben.

Jag har läst texterna på pedofil.se och de äcklar och skrämmer mig. De låter ytligt sett så resonabla och är så välformulerade, men är samtidigt så fruktansvärda om man låter sig förledas. Jag upplever att de måste bemötas, så att de inte får chansen att bli en rationaliserande ursäkt för att legitimisera sexuella relationer med barn:

Det är naturligt för barn och vuxna att röra varandra, kramas, pussas och att smeka varandra, det stärker bandet mellan dem och tar relationen till en helt ny nivå. Sexuell njutning, mental tillfredställelse, orgasm, vänskap och kärlek är komponenter vilka alla bidrar till meningsfulla relationer mellan barn och vuxna. Det finns inget fel i att två älskande personer möts och njuter av varandras sinnen och kroppas, det finns inget fel i att två individer smeker varandra och viskar ömma ord, det finns inget fel i att ett barn och en vuxen utforskar de lustar som vi alla är fyllda med.

Det är uppenbart hur den vuxna pedofilen målar världen i de färger som understryker och ursäktar hans egna lustar och drifter. Det är hans egen drömvärld vi får en inblick i: en värld där ungar känner sexuell dragning till vuxna, precis som pedofilen känner sexuell dragning till barn. En värld där en relation skulle kunna vara jämspelt med så uppenbart olika förutsättningar. Det är en förljugenhet i hela beskrivningen, en självlögn av stora mått.

Däremot är det naturligtvis så att långt ifrån alla pedofiler skulle bli våltäktsmän eller kvinnor om pedofili blev rumsrent — men acceptans skulle riva en av skyddsvallarna som får de flesta pedofiler att aldrig försöka leva ut sin pedofili.

Man kommer tillbaka till yttrandefrihetens svåraste dilemma: var tar yttrandefriheten slut?
Det klassiska exemplet är väl om antidemokratiska texter, texter som i grunden är mot yttrandefrihet, och frågan om yttrandefriheten gäller även dem?
Pedofil.se skulle, om de uppenbart uppmanade till brott genom att uppmana till övergrepp mot barn, verkligen inte omfattas av yttrandefrihet. Det gör de inte, annat än möjligen indirekt genom att så att säga ifrågasätta om barn verkligen inte är förmögna till sunda sexuella relationer.

Inte ens uppmaning till brott är för övrigt ett självklart skäl att begränsa yttrandefriheten. Om uppmaningen handlar om att uppmana till civil olydnad i den klassiska Gandhi-tappningen, så bör det väl omfattas av yttrandefrihet, eller? Men den gränsdragningen skulle knappast komma i spel i ett sådant här fall. Här är det frågan om övergrepp, och övergrepp ingår inte som en acceptabel del i någon form av ifrågasättande av gällande lag.

Jag tycker de åsikter och den inställning pedofil.se uttrycker är absurda och äcklande, men för att låna ett Chomsky-citat från Blogge Bloggelito:

”Goebbels was in favor of free speech for views he liked. So was Stalin. If you’re in favor of free speech, then you’re in favor of freedom of speech precisely for views you despise. Otherwise, you’re not in favor of free speech.” (Noam Chomsky)

Det är med andra ord inte att vi tillåter yttrandefrihet för åsikter vi gillar eller respekterar som avgör om vi är för yttrandefrihet eller inte. Det är om vi tillåter precis de åsikter och inställningar vi föraktar och äcklas av, och försvarar deras rätt att existera ocensurerade som vi kan sägas vilja försvara yttrandefriheten. Vägen att komma åt sådana yttringar är inte via lagar, censur eller andra påtryckningar.
För att lysa upp ett mörkt rum förbjuder du inte mörkret, du tänder lampan.
För att komma åt pedofil.se, förbjuder du inte sajten — istället visar du hur absurda deras argument är.

Det är beklämmande att se hur till och med en journalist, för vilken yttrandefrihet borde vara viktigare än nästan något annat, kan missa så självklara punkter. Sen finns det andra, som vid det här laget mest tycks ägna sig åt att bekräfta vilka opportunistiska populister de är.

Därmed inte sagt att man som kommersiellt intresse måste spela med i pedofil.se:s spel. Att som surftown släcka ner sajten är inget jag kan eller vill ha synpunkter på. De har enligt mig inte skyldighet att husera pedofil.se, även om den paragraf i kontraktet de använde sig av är väldigt gummibandsartad.

I grunden är yttrandefriheten inte bara en viktig grundsten i, utan också en av de få garantierna för ett demokratiskt samhälle. Vi kan hålla på och kringskära yttrandefriheten hur mycket vi vill, men risken är överhängande att vi till slut upptäcker oss stå i ett hörn av rummet, med lackpenseln i handen, och hela golvet nylackat. Det är samma debatt som gjorde att folk, tvärs mot sina egna åsikter, gick till försvar för Åke Green när han gav sig på homosexuella. Det är inte att jag eller någon annan vill försvara vare sig homofober eller pedofiler — yttrandefriheten däremot går jag gärna i fängelse för.

Andra bloggar om: pedofiler, pedofil.se, yttrandefrihet, webbhotell, lynchmobb, sexuell läggning, övergrepp mot barn