Hunsad, skinnad, bespottad och ovärderlig — småföretagarens lott

Sofia Appelgren skriver i Expressen om sitt företagande under rubriken ”Gör inte ett jippo av min tragedi”.

Hon skriver:

> Jag har informerats om att ”en annan salladsbar” ska öppna i Stockholm i dag. Jag ska ärligt talat säga att min första reaktion på det var: ”Gör inte politiskt jippo av min tragedi!”

Tyvärr är det nog så att endast genom att göra ett ”jippo” av din tragedi, så kan den lyftas från att vara en temporär ansiktsförlust för HRF till att vara en konstant nagel i ögat. Det behövs för att inte de frågor som aktualiserades skall rinna ut i sanden.

Jag förstår att det inte är så kul att uppleva att ens egen privata tragedi används för att göra politiska poänger. Trots det är det nödvändigt att de politiska poängerna görs, annars kommer inget att hända.

Om ”En Annan Salladsbar” slipper blockad, kommer det vara tydligt att HRF inte vill ta debatten :

> -Det är väldigt märkligt om det inte blir någon blockad. Då tar de bara strider de tror att de kan vinna. Det är helt bisarrt, säger ägaren Fredrick Federley till Expressen.se.

Om å andra sidan de försätts i blockad, så kommer debattens vågor att gå _väldigt_ höga. Oavsett vilket, så är en hel del vunnet för framtida småföretagare som riskerar att drabbas på det sätt du gjorde.

Sofia skriver vidare:

> Men med lite eftertanke ville jag analysera detta ytterligare. Jag har mångt och ofta kallats för ”kapitalisten” och facket har på alla vis velat få mig att framstå som det.
>
> Kapitalist i dag skulle i så fall vara ett annat ord för ”egenföretagare” trots att du oftast går på knäna ekonomiskt den första tiden du satsar på en idé du tror på. Jag kan inte förlika mig med rollen som ”kapitalist” så som facket ser det. ”En girig arbetsgivare som är ute efter att suga ut sina anställda på minsta öre”, inte minst eftersom vi inte hade många kronor när vi öppnade vår salladsbar i Göteborg för drygt ett år sedan. Synen på småföretagare är minst sagt snedvriden. De flesta som har små, i regeringens ögon ”gråa” företag, alltså företag som det inte finns plats och utrymme för i debatter, vet vilket slit det innebär att vara liten och egen i Sverige.

Du sätter fingret på ett av Sveriges stora problem. Det är snarare _trots_ småföretagarpolitiken än tack vare den som det finns små företag i landet.

Redan utan samhällets ”omsorger” är det ingen gräddglass att starta eget:

– Det är svårt att skaffa nya kunder om du inte redan har en kundstock när du startar upp: Du har en tröskel att ta dig över innan din kundstock är stabil.

– Det är svårt att ta betalt i tillräcklig mån: Många nystartade finner sig själva utföra mycket arbete gratis eller till dålig ersättning. Det är inte heller ovanligt med villkorade ersättningar, där en del av risken tas av dig som företagare.

– Det är svårt att få betalt: Det är inte alls ovanligt att man får jaga kunder som plötsligt inte är intresserade av den andra änden av de varor eller tjänster du levererat — räkningen.

– Det är många som har huggsexa på din plånbok: Halva världen vill sälja på dig sina ”oumbärliga” produkter och tjänster. Många av dem behöver du dessutom, eftersom de inte kommer ”automatiskt” på det sätt de gör för en anställd. Det finns kostnader i varje hörn, som få är medvetna om som inte själva försökt.

– Du förutsätts aldrig vara sjuk, aldrig ha ledigt, aldrig softa en aning och aldrig ha andra prioriteringar som smäller högre än företaget. Skulle du bli sjuk, din familj behöva dig, eller om du helt enkelt skulle behöva ta semester, så riskerar du att komma tillbaka och upptäcka att någon annan tagit över dina kunder.

Lägg sen till samhällets ”företagsvänliga” önskemål:

– Redovisning på längden och tvären: Utformade på ett sådant sätt och med sådana villkor att det räcker med en månads miss för att du skall kunna hamna hos fogden eller råka ut för skatterevision.

– Skattenivåer som får det att hisna: Om du är egenföretagare så kan du fakturera 10000 och få 4000 kvar i plånboken. Har du Handelsbolag, så får du betala motsvarande när du tar ut ur företaget.

– Villkor för skattsedel: Du måste ha mer än en kund för att överhuvudtaget få F-skatt.

– Obefintliga trygghetssystem: Reglerna kring trygghetssystemen gör att du i praktiken står utanför. Bara att få sina nivåer satta i F-kassan eller A-kassan är en hel vetenskap. Många finner att de dessutom inte har råd med bättre än en karens på några veckor för sjukpeng. Behöver du A-kassa om du står utan sysselsättning så kan du lägga företaget vilande EN gång och aldrig mer, sen får du lägga ner. Socialbidrag finns inte så länge du har kvar företaget. Etcetera. Däremot _betalar_ du för trygghetssystemen precis som alla andra.

– Rättssäkerhet: Skattemyndigheten har makten att i praktiken agera polis, åklagare och domare. Du gör bäst i att inte hamna i deras våld. Tyvärr säger statistiken att du förr eller senare kommer att göra det, vilket i de allra flesta fall är en mycket dyr affär. Att du sedan verkligen försökt att göra rätt för dig, inte fuska, redovisa korrekt etcetera blidkar inte någon. Du måste ha järnkoll flera år bakåt i tiden för att ha en chans. Det arbete som krävs för en sådan järnkoll är naturligtvis obetalt och tar tid från dina betalda uppdrag.

Om du sedan är arbetsgivare kommer ytterligare ett par nivåer av elände till:

– Du får ännu hårdare krav på dig eftersom källskatt och tillhörande redovisning kommer till.

– Du får sätta dig in i en hel djungel av regler, där vissa är så komplicerade att jag varit med och fått tre olika besked från tre olika sakkunniga.

– Du förutsätts nu vara utsugare och kommer att synas i sömmarna av såväl myndigheter som fackföreningar. I värsta fall kommer du råka ut för det Sofia råkade ut för: En smutskastningskampanj, blockad och andra åtgärder för att tvinga dig till ”frivilliga avtal”.

Mitt i allt det här förutsätts du dessutom vara tät och leva lyxigt. Nog för att det finns gräddfilsföretagare, men för majoriteten kunde den förutsättningen inte vara längre från sanningen. Allt medan man som Sofia skriver:

> Man ska vara inköpare, marknadsförare, säljare, ekonom, städare, innovationsrik etc. Hur många klarar det på en gång? Utöver det är allt regelkrångel ett faktum i Sverige, det ska du ensam ta dig igenom. Du offrar också mängder i form av att inte kunna vara hemma när ditt barn är sjukt, för vem ska ersätta dig, oftast är det för dyrt att anställa och enligt LAS får du inte ha extrapersonal.

Att vara egenföretagare är för många en livsstil. Det är inte så att man lever lyxliv eller har gott om kulor. Några lyckas växa och skaffa sig trygghet och intäkter nog för en inkomst över genomsnittet — men för väldigt många handlar det mest om friheten att styra i sitt eget liv och klara sig för egen maskin. Man är inte nöjd med att låta en arbetsplats gäspa när man kommer med sina nya idéer på måndagsmötet — man vill testa, driva, utveckla och vara fri att fatta sina egna beslut. Det kommer inte gratis, men det är samtidigt nödvändigt för att samhället skall överleva.

Småföretagarna är en samhällets spargris där växelpengar läggs på hög tills de plötsligt blir en försvarlig summa. Problemet är att alltför många använder spargrisen som urinoar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,