”Maktens högsta höns” och bloggandet

I Bertil Torekulls senaste alster i Ystads Allehanda kommer han med uttalandet:

> Lika glad som jag är för bloggens potential att göra vem som vill till sin egen redaktör, lika mycket vill jag hålla maktens högsta höns från denna tribun, framförallt ska statsråden nöja sig med det magnifika utrymme de redan har som opinionsbildare. En blogg är privat men om innehavaren är statsråd vet jag inte om det är privata Calle från Östermalm som snackar eller om det är excellensen från UD som politiserar. Har Reinfeldt i så fall godkänt hans utfall mot kvällstidningarna, har UD OK:at att han ljuger om PM Nilsson i Expressen?

Varför det Bertil? Att Bildt bloggar hindrar inte mig från att göra detsamma. Tvärtom ger det mig ytterligare en kanal att bevaka. Genom Bildts blogg, så kan jag jämföra vad han säger med vad som sägs om honom. För mig är det en fantastisk utveckling. Jag har dessutom inga problem alls att skilja ”Calle från Östermalm” från ”excellensen från UD” — har någon det?

Tvärtom skulle jag vilja applådera sådana som Federley, Johan Linander och Bildt. Men även flera andra politiker på riksdags och kommunal nivå som har eller haft bloggar där de kunnat möta sina väljare direkt. Det kräver mod, för utan filter finns ingen möjlighet att sticka under stol med vad man skrivit. Klantar sig Bildt på sin blogg, så kan han inte sidsteppa — det har andra namnkunniga bloggare fått bittert erfara.

Som jämförelse till attityden ovan, så kommenterar Bildt i DN:

> Är det lika självklart för dig att blogga i dag som innan du blev utrikesminister?
>
> \- Egentligen ännu mer självklart. Innan jag var utrikesminister hade jag ju inte samma skyldighet att redovisa vad jag gjorde.
>
> \- Jag märker ju också att det finns ett väldigt intresse för utrikespolitik och internationella frågor ute bland människor, inte minst unga människor. Samtidigt har ju alla massmedier skurit ned på sin omvärldsbevakning. Det finns färre utrikeskorrespondenter, mindre utrymme i tidningar och etermedier. Men det finns en publik där ute som är mycket intresserad. Och kan då jag som utrikesminister bidra till att det blir mer öppenhet och mer diskussion om utrikespolitiken så är väl det mycket bra.

Jag vilar min låda.

Läs även Maria Abrahamssons underbara sågning.

Andra bloggar om: , , , , , , ,