Vad är fel i klimatdebatten?

Det verkar självklart att koldioxiden är ett av de stora problem mänskligheten har att brottas med under de närmaste hundra åren – kanske till och med mer. Men varför blir jag så störd varje gång jag ramlar över kvällstidningarnas domedagsartiklar?

Kanske är det för att jag är så pass lastgammal att jag minns andra frågor med Givna Svar. Kanske för att jag har varit tillräckligt nyfiken på vetenskapshistoria för att se hur många självklara teorier som varit allt annat än självklara. Kanske för att hela diskussionen kring miljö och miljöhot har blivit så enkelspårig och förbjudande; så ytlig och osammanhängande.

Minns någon den projicerade befolkningsexplosionen? Den alla vi som gick i skolan på sjuttio och åttiotalen fick ångest över? Den var fortfarande en absolut sanning, närmast omöjlig att kritisera så sent som på åttiotalet. Jag minns hur jag på tekniska museet i Stockholm såg en räknare som räknade antal födda och som tickade i en vansinnig fart. Bredvid fanns en kurva som visade hur vi inom några decennier skulle ha en befolkning jorden inte kunde försörja.

Idag finns fortfarande folk som förfäktar att befolkningsexplosionen kommer att ta kål på oss, men det är numera långt ifrån en absolut sanning. Vi kan också konstatera att där bättre levnadsförhållanden kommit till stånd minskar befolkningstillväxten drastiskt. Det är faktiskt så att utöver vissa områden i Afrika, så tycks det som om det faktiska befolkningsproblemet på sikt mycket väl kan vara en åldrande snarare än en ökande befolkning.

Genom hela historien finns dylika exempel på hur vetenskapliga konsensus inte hållit streck. Varför skulle vi plötsligt nu ha ett exempel på en absolut sanning som inte behöver ifrågasättas och debatteras?

Jag är inte direkt mot teorin om att växthusgaser kan påverka klimatet. Jag anser att vi bör försöka få ner dem till en rimligare nivå. Har vi fel, så har vi i alla fall spelat säkert, i annat fall har vi i alla fall gjort något för att komma till rätta med problemet.

Jag anser däremot inte att vi skall tillåta vår skräck att hindra tredje världen att få det bättre, jag anser inte heller att sunt miljötänkande innebär att vi skall ”gå tillbaka till naturen” och överge det moderna samhället – men jag är helt med på alla former av realistiska rationaliseringar av vårat hushållande med planeten.

Men.

Vi måste ha modet att fortsätta utforska alternativa förklaringsmodeller till, och prognoser över vad som nu egentligen händer med vårt klimat. Vi har haft temperaturvariationer på det här klotet förut, drastiska sådana som inte kan förklaras med mänsklig påverkan – försök reda ut vad de berodde på, så att vi får större förståelse för vad som är naturen och vad som är vi själva. Jag säger inte detta för att jag vill kunna släppa ut koldioxid ohämmat, jag släpper faktiskt ut mindre än genomsnittet – jag säger detta för att det finns ett skäl till att kolla om det verkligen är vi som är de enda bovarna i dramat.

Vad händer om vi har fel? Tänk om vi faktiskt lyckas få ner koldioxidutsläppen till en nivå som idag ter sig orealistisk, men världen lik förbaskat fortsätter bli allt varmare? Tänk om vi satsat allt vårat krut på en teori som visar sig vara felaktig eller övertolkad och ingenting på att hantera de konsekvenser som inte gick att undvika?

Eller tänk om vi har fel och förändringarna blir långt mindre drastiska än vad prognoserna säger idag? Tänk om vi i vår iver att minska vårat fotavtryck i miljön, lagt ett kvarts- till ett halvsekel till tredje världens kamp för att komma ikapp oss i levnadsstandard? Tänk om vi låtit ett par extra procent av våra egna befolkningar vara arbetslösa och i utanförskap för en tom gest som i slutändan inte betydde något alls?

Jag säger inte att det är så, men utan röster som vågar gå på tvärs med det politiskt accepterade budskapet får vi inget veta förrän i efterhand.

Sen vänder jag mig mot den okritiska hållning miljörörelsen håller till allt som är tänkt att vara ”miljövänligt”. Så kallade miljöbilar höjs till skyarna, trots att det finns all anledning att ifrågasätta miljövänligheten åtminstone i de etanoldrivna bilarna.
De kan ifrågasättas delvis för att etanolbilarna certifieras för bensindrift, inte etanol, vilket gör att man faktiskt inte har papper på vad som släpps ut under olika förhållanden. De kan också ifrågasättas utifrån att det förbrukas en hel del fossilt bränsle i tillverkningen av etanolen, vilket ställer frågan hur effektivt utnyttjande av tillgångar det egentligen är frågan om? Nå, de etanoldrivna bilarna kanske är alldeles utmärkta, men frågan om etanolens vara eller inte vara är långt ifrån en självklarhet.

En annan irritation är den typiska enfrågementalitet som drabbar debatten, vi talar bara om motorer och industriutsläpp och glömmer hur vi eldar för kråkorna i till exempel industrin. I AB artikeln ovan nämns stålverken och raffinaderierna:

> Överskottsenergin från järnverket i Oxelösund skulle räcka för att värma upp hela Nyköping med 35 000 invånare.

Det finns fler exempel.

Om du är göteborgare och har besökt delsjöområdet kanske du har sett svetslågan? En bit ovanför de typiska parkeringsplatserna så finns ett gasrör där den naturgas som inte förbrukas (av Liseberg om jag inte minns fel) bränns upp utan knussel. En kväll när jag kom från en fisketur så noterade jag att lågan var åtminstone femton till tjugo meter hög, jag hade en egen fotogenlampa storlek större när jag rullade min cigg och gapade över det absurda i att kubikmeter efter kubikmeter naturgas användes till att grilla mygg. Ljudet var mycket fascinerande, som ett par hundratusen gasolbrännare samtidigt. Så länge som vi inte anser det värt pengarna att ta tillvara energin ur industrins spillvärme, eller naturgasens övertryck, så bör vi kanske tala tyst om moderna, snåla fossila motorer och stora bilar.

Jag var själv en gång linje 3 anhängare i kärnkraftsdebatten, en inställning jag idag gruvat skakar på huvudet åt.
I praktiken lade vi i den vevan politisk censur på all atomkraftsforskning i Sverige. Det har skapat en situation som gör att vi idag står med kraftverk som baseras på höjden av atomenergiteknik från de ”avancerade” femtio- och sextiotalen – kraftverk vi fortfarande idag är beroende av för överskådlig framtid.
Likaså är vår Plan att ta hand om avfallet är ungefär lika modern och mer politiskt än praktiskt betingad.
Det lilla faktum att Sverige sitter på en absurd proportion av världens urantillgångar är inte heller kunskapsmässigt allmängods, trots att atomkraft är koldioxidfri och trots att de svenska tillgångarna mycket väl skulle kunna vara den svenska motsvarigheten till den norska oljan. Wikipedia:

> En uppgift om att landet, som täcker cirka 3 promille av jordens landyta, skulle innehålla 15 procent av världens uranreserver förekommer i onlineencyklopedin MSN Encarta, men bekräftas inte av andra källor.

Vi bygger alltså hela vår kärnkraftslösning på en storskalighet och klumpighet som ger mig associationer till något sovjetiskt megalomaniprojekt. Under tiden har man i andra delar av världen kommit fram till metoder att skapa kraftverk som inte ens i teorin kan få härdsmälta och som kan styras med ett par vanliga PC med större säkerhet än våra monster. Andra har kommit fram till alternativa processer som lämnar avfall som är högaktivt i några sekel snarare än ett antal millennia, och som i slutändan innebär mer fullständigt och ekonomiskt utnyttjande av naturtillgångar.
Under tiden bränner vi kol och olja för att täcka vårt kraftbehov, vilket verkar rent vansinne i ljuset av koldioxiddebatten.

Men det förstås, vi jämställde ju närmast kärnkraft med ondska för tjugofem år sedan. Samtidigt som överbefolkning användes för att skrämma ungar till ekonomiskt- och miljömedvetande.
Idag är det koldioxidmonstret som hägrar. Jag undrar hur vi ser på den saken om trettio år?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

5 svar på ”Vad är fel i klimatdebatten?”

  1. Jag håller med dig om att vi bör ha en kritisk inställning till forskningen om klimatförändringarna. Det innebär dock inte att vi inte bör arbeta mot ett hållbart samhälle. Vi kan inte längre utarma jorden på olika sätt. Jag har själv upplevt delar av den resursutarmning som vi människor har stor del i.

    Prova att fiska torsk i östersjön. Du kan inte säga att vår industri inte påverkar och lånar av miljön idag det är helt enkelt inte sant. Visst har vi blivit bättre och hittar ny teknik som löser en del av problemen.

    Kärnkraften är idag nog den miljövänligaste energilösningen, men det innebär ju inte att det inte finns problem. Dels har vi inte löst slutförvaringen och det är problem på upparbetningen också. Sellafield har ju inte varit problemfritt.

    Uranbrytning som du pratar om har definitivt stora problem. Nu kan vi säkert inte råka så illa ut som de i indien. Att tro att uranbrytning i Sverige skulle vara problemfritt är nog dock att gå på en rejäl mina.

    Vi bör definitivt finna nya lösningar och problemet är ju att man har kört på i samma hjulspår trots att man borde försökt hitta alternativ redan på 1070-talet vid den första oljekrisen.

    Det är först nu när vi får stora problem som år 2005 orkan/tyfonhändelser som politiker börja reagera och förstå att det kanske hänger samman med vår livsföring.

    Vi ska inte måla allt svart, men vi ska tillsammans arbeta för en tryggare och mer hållbar framtid. Så att våra barn har en miljö som inte är totalt förstörd utan träd och fiskar.

  2. Ursäkta Bengt att det tog så lång tid innan din kommentar dök upp. Den hade blivit knipen av akismet, vilket jag inte upptäckte förrän nu.

    Jag skall läsa den noggrannare sen, men nu får du i alla fall sagt det du vill…

  3. Jag har aldrig påstått att industrin av idag inte lånar av miljön. Det finns goda skäl att försöka uppnå ett mer hållbart samhälle miljömässigt, det har jag inga som helst problem att skriva under på.

    Samtidigt så må vår industri fortfarande låna från miljön, men utvecklingen går åt rätt håll. Det som driver utvecklingen är den miljömedvetenhet som finns idag, tillsammans med den tekniska utvecklingen. Det är numera en konkurrensfördel att ha ett aktivt miljötänkande i företagen, och konkurrensen är en av de starkaste krafter som finns i den globala ekonomin.

    Kärnkraften har potential att vara miljövänlig och så gott som ofarlig. Problemet är att delar av den forskning som krävs för att infria potentialen frusit inne. På ett ganska tidigt stadium har man vänt kärnkraften ryggen och därmed släppt ambitionerna att göra den bättre. Såväl våra svenska kraftverk som Sellafield är väl närmast dinosaurier, så tekniska de är. Vart skulle vi nått om forskningen fått fortgå utan stigma i ytterligare ett kvarts sekel?

    Uranbrytning får inte ske på ett sätt som orsakar miljökatastrofer — varken stora eller små. Men om det verkligen är så att vi sitter på en sjättedel av världens samlade kända urantillgångar, så kan du ju fundera på hur resten av världen kommer se på den saken när de övriga fem sjättedelarna tryter. Då är det väl bättre att i lung och ro försöka klura ut hur vi utnyttjar tillgången utan att skjuta oss själva i foten. Än så länge har vi tid att fundera innan vi agerar.

    Oavsett vilket, så vinner vi ingenting på intellektuell enkelriktning. Så kallade konsensus i vetenskapsvärlden, är i de flesta fall bara en omskrivning för att ingen har en bättre förklaringsmodell. När konsensus dessutom blandas med känslomässig kvasikunskap och okritiskt populariserade ”sanningar” så är vi farligt ute. Det är bra att vi blir medvetna om att fara föreligger — det är idiotiskt när det uppstår häxjakt på de som ställer sig skeptiska.

  4. Er det ingen som husker 60-tallet med masser om ” Nei til atomvåpen ” Det er akkurat det samme som står bakom. Og på syttitallet, fare for istid 🙂 Hvis klimaet reagerer på en temp forandring på 0,5 grad så må det være ytterst følsom og ting vi ikke kjenner til. Hvis vi skal bruke bio-brennstoff så blir jo milliarder av mennesker dø. Likeså vindmøller i milliontalls for å produsere strøm.

  5. Jo nog har du rätt i att det är samma rörelse det är frågan om. Det gemensamma är aversionen mot marknadsekonomi och konsumtion.

    Nu säger jag inte att inte miljöarbete är av godo, eller att man skall nonchalera klimathotet. Det jag säger är att varje gång vi låter oss drivas till panik, så slänger vi ofelbart ut barnet med badvattnet. Omsorg blir lätt till religiös iver.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.