Hjulet snurrar, men hamstern är död

Är det bara i min föreställningsvärld, eller börjar Expressens ton i allt som rör Carl Bildt bli en aning desperat?

Nils Schwartz på Expressen skriver:

> Carl Bildt föraktar pudlar. Utsätts han för kritik gör han i stället en mastiff som med stiff upperlip nafsar budbäraren i hälsenorna. Den taktiken går hem. Inga avslöjanden om att Sveriges utrikesminister har haft ekonomisk vinning av sina engagemang i Sudan, Ryssland, Irak och Turkiet verkar rubba förtroendet för honom.

Förtvivlans desperation lyser igenom: här har man dragit igång stora drevet — men istället för att lägga sig platt, så har det tilltänkta offret mage att säga emot!

Stormen fortsätter:

> Bildt vet att han kan räkna med de devotas kryperi. Alltså spelar han antingen ovetande eller bagatelliserar det han inte kan förneka.

De ”devota” kanske helt enkelt genomskådar den papperstunna kvaliteten på bevisen och resonemangen kring Bildts ”försyndelser”.

Men Nils är inte klar där:

> Bildt tycker inte att detta rör honom i ryggen. Då finns det tre slutsatser att välja emellan:
> Han har känt till fakta. I så fall spelar han med falska kort i dag.
> Han får reda på fakta först i artikeln. I så fall borde han inte nonchalera dem.
> Han har inte brytt sig om att ta reda på fakta. I så fall är hans politiska omdöme undermåligt.
> I vilket fall är han en skandal som svensk utrikesminister.

Det finns faktiskt ett fjärde alternativ som Nils påpassligt undviker: Att han anser anklagelserna orimliga, tonen i anklagelserna kränkande och att han inte skall behöva försvara sitt handlande inför sådana rena personangrepp utan substans.
Hela resonemanget andas frustration över att drevet inte fungerar.

###Självinsikt

Insåg verkligen inte Expressen vilken massiv skiftnyckel i maskineriet bloggvärlden skulle kunna vara — att de knappast skulle få stå oemotsagda, eller ens få självklart tolkningsföreträde?

Man tycker att med Persbrant i backspegeln, så borde de vara noga med att ha på fötterna innan de drar igång stora skitkastningsapparaten. Sticker man verkligen händerna i getingboet så snart igen, när svullnaden från senaste gången knappt lagt sig än?

Med mindre än att man lyckas beslå Bildt med något verkligt substantiellt fel som gör honom omöjlig, så slår man sig med en dåres envishet fram mot den egna platsen vid skampålen. Det är som om man börjar inse att man kanske trampat ner i gyttjan och bävar inför det högljudda klafs det kommer innebära att dra upp foten.

Det hela får humoristiska konsekvenser, som när PM Nilsson inte kan låta bli en eftersläng när han är tvungen att göra en dementi:

> I sin blogg ”Alla dessa dagar” uppmärksammar utrikesminister Carl Bildt ett sakfel som jag orsakade i torsdagens ”Studio Ett”. Jag sa där att ”uppdraget (lobba för Irakkriget) kom från den här fonden (Legg Mason).”
> Det var fel. Uppdraget kom från Bruce Jackson som just lämnat ett toppjobb hos en av världens största vapentillverkare, Lockheed Martin.

Som avslutas med:

> Rätt ska vara rätt, särskilt när man har att göra med en man som ofta har fel.

Bruce Jacksons tidigare arbete hos Lockheed Martin används för ”guilt by association” och ”poisoning the well”. Sen avslutas allt genom att göra ursäkten fullkomligt ihålig genom att mena att han korrigerar ett litet fel för att vara otadlig mot någon behäftad med många. Snacka om sura efterslängar! PM Nilsson måtte vara väldigt störd över hela situationen… Bildt kommenterar saken själv i ett inlägg på Alla Dessa Dagar.

Ursäkten blir än mer ihålig när PM Nilsson i en annan artikel tar upp ett viktigt ämne, den om alliansens relativa osynlighet, och att de strategiska val som gjorts kanske bör ses över:

> Kvar står Carl Bildt, moderat classic, med affärsintressen i snart sagt varje stridszon i världen, och halvljuger för att klara ytterligare ett graverande uppslag i Expressen. Maktarrogans är den enda gest han har kvar, ständigt uppdaterad på hans barnsliga blogg.

Han var bara tvungen att slänga in en sådan känga mot Bildt i en artikel som i övrigt väcker en viktig fråga? Genom det enda stycket har han halverat värdet av hela artikeln, som istället för en viktig diskussion endast blir ytterligare en arena där man kan angripa Bildt.

Det sätter dessutom strålkastaren på det faktum att Expressen genom tunna, ogenomtänkta och obalanserade anklagelser bidrar till att regeringen istället för att föra politik får ägna sig åt att försvara sig mot osakliga angrepp. Det är bra att Expressen granskar makten, men de kan väl åtminstone vara sakliga?

Andra bloggar om: , , , , ,

2 svar på ”Hjulet snurrar, men hamstern är död”

  1. Jo det är onekligen patetisk uppvisning av Expressen. PM Nilssons bisats om Bildts barnsliga blogg är ett nytt lågvattenmärke. Man undrar verkligen hur diskussionerna går på redaktionen.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.