Retorik och gamla spetsar

Ursäkta rubriken men jag kunde inte låta bli, även om pjäsreferensen kanske flyger förbi huvudet på några.
Jag har roat läst Arbetaren idag, något jag blivit inspirerad till dels av Johan på PL&C och dels av Federley.

Här höll jag på att skriva ett slags försvarstal för facket, som jag tycker det borde vara. Enda skälet till att det inte blivit postat var att det blev så långrandigt att det fungerade som rena sömnpillret. Sen läser jag sånt här och sånt här, och börjar fundera på vad i helvete som gick fel?

Det som stör mig mest är de fackliga försvararnas inställning att facket är ofelbart, och om något är fel så är det möjligen att de har för lite makt. Yeah right!

Först får vi höra om ”Agneta” som fick väldigt mycket ”hjälp” av sitt fackförbund:

– Det var jättemärkligt. Där satt min fackförening som jag har betalat pengar till och som jag har varit med i för att de ska hjälpa mig. Så sitter de och vittnar emot mig i en rättegång. Det kändes helt overkligt och helt sjukt att sitta och lyssna på hur de ljög om mig, säger Agneta, som inte vill uppge sitt riktiga namn av rädsla för få problem på jobbet igen.

Hon har nog väldigt mycket förtroende för Handels numera…

Handels ordförande Lars-Anders Häggström säger till Arbetaren att förbundsstyrelsen gjorde bedömningen att de inte skulle vinna mot Coop och därför nekade Agneta rättshjälp.
– Det är lätt att tycka till med facit i hand, men med det underlag vi hade då bedömde vi som vi gjorde. Det är ingen ovillkorlig rätt för medlemmen att få rättsskydd, det är förbundsstyrelsen som avgör.
Han tycker inte att det var konstigt att två ombudsmän vittnade mot Agneta i rätten.
– Det korrekta är att de som blev kallade som vittnen ställde upp. Blir du kallad som vittne till Tingsrätten är det ingenting du bara kan neka.

Facket gav henne alltså inte rättshjälp när hon blev uppsagd på oskäliga grunder. Det hon själv fick höra var:

När hon ansökte om rättshjälp hos Handels för att driva fallet till Arbetsdomstolen fick hon avslag. ”Varför?”, frågade hon ombudsmannen Jonny Håkansson.
– Han sade att om jag hade arbetat inom det privata hade jag fått rättshjälp med en gång, men eftersom jag arbetar inom Kooperationen kunde jag inte få det då de tillsammans med Coop har ett samförståndsavtal som går ut på att de inte stämmer varandra.
Avtalet heter ”Huvudavtal mellan Kooperationens förhandlingsorganisation, KFO och LO”. I det sägs att ”…kooperationens grundläggande principer står i överrensstämmelse med fackföreningsrörelsens strävanden mot ekonomisk demokrati.” Parterna försöker överbrygga ”eventuella intressemotsättningar”.

Så hon fick inte hjälp eftersom kooperationen implicit är good guys? Har det någon bäring mot verkligheten?

Statistiken visar att Handels stämmer Svensk Handel 20–25 gånger per år, medan man stämt Kooperationen fem gånger de senaste tre åren. Svensk Handel anställer tre gånger fler Handelsmedlemmar än Kooperationen.

Med den statistiken skulle Svensk Handel råka ut för stämningar runt fem gånger per år, så kooperationen behandlas helt tydligt annorlunda. Ömsesidiga ryggkliare tycks det med andra ord.

Sen läste jag ledaren Federley länkat till, och fick mig ett gott skratt. Nog för att en del av oss liberaler varit lite osakliga titt som tätt, men vad får vi tillbaka? Den som sa det han va det?

Någon som däremot uttrycker sig som en mafioso är centerpartiets nyliberala bulldog Frederick Federley, som tillsammans med Dominika Peczynski försökte köpa Wild’n Fresh. ”Man knäcker inte Peczynski och Federley direkt. Facket kommer att stå där och frysa i ytterligare några år och då får de göra det”, sade han till SvD.

Man glömde visst nämna i sammanhanget, att facket bara skulle få stå och frysa om de ville tvinga på restaurangen avtal mot de anställdas vilja.

Ledaren försvarar i tur och ordning:

• Blockaden mot Wild’n Fresh, där man utan kontroll köper omstridda uppgifter om vad Sofia betalat och inte betalat till sina anställda.
• Blockaden i Smålands Stenar, där man hävdar att de kristna bröderna försökt köra över blockadvakterna med bil. Vän av ordning undrar varför det inte är ett fall för polisen?
• Byggnads granskningsavgifter, där man för något kryptiskt invecklat resonemang med kontentan att det är helt i sin ordning att avgifterna tas ut av icke-medlemmar, eftersom det ”stämmer med ordningen på arbetsmarknaden”. Duh, vad tror skribenten det är som så många vänder sig mot?

Men, giv mig styrka, artikeln avslutas trots allt med kronan på verket — ett resonemang om hur mäktigt facket är och borde vara:

Men om facken verkligen har oproportionerligt mycket makt, varför tjänade då en genomsnittlig LO-medlem 19100 kronor i månaden 2005, medan storföretagens vd:ar i genomsnitt tjänade 13 gånger mer, 240000 kr i månaden?

Var skall man börja?

Vi kanske skall lotta ut VD-skapet till någon av dessa medlemmar som får utföra en VD:s uppgifter för 19100 kronor i månaden? Låt oss se hur många som anmäler sig frivilligt?
Glöm anställningsskydd, övertidsersättning, kompledighet, OB-ersättning och så vidare. Glöm att du lämnar jobbet 17:30 och inte bryr dig igen förrän 8:30 morgonen därpå — var glad om du överhuvudtaget är i samma stad som ditt hem när dagen slutar.

Sen är det alltid roligt att dra till med stora siffror. Hur många storföretags-VD finns det egentligen jämfört med hur många småföretags dito? Tror någon att det lilla företagets VD tjänar 240000 i månaden?

I realiteten är de svenska löneskillnaderna mindre än i stort sett alla andra västländer. I realiteten startar dessutom den ”högavlönade” akademikern sin karriär ett antal år senare än den ”lågavlönade” arbetaren, med ett ackumulerat inkomstgap vad gäller intjänad inkomst och studieskulder på runt halvannan miljon. Med akademikerlön och svensk skatt, så tar det bortåt tio till femton årslöner innan man nått ikapp — förutsatt att man varit taktisk i sitt val av utbildning.

Andra bloggar om: uppsägning, kooperativet, särbehandling, handels, byggnads, HRF, facket, blockad, politik, ideologi, retorik