Leijonborg har en artikel på DN debatt där han propagerar för att matte och språk skall kunna ge extrapoäng för ansökan till högre studier. Den har triggat en debatt om kärnämnen och social snedrekrytering. Några tycker LL:s förslag är helt uppåt väggarna, medan andra jublar och klappar händerna.
Själv anser jag att förslaget delvis är bra men delvis något enögt.
För att börja i den positiva änden så är förslaget bra därför att kärnämnen aldrig kan övervärderas. Kunskaper i språk och matte är ABSOLUT nödvändiga för att kunna tillgodogöra sig de flesta universitetsprogram på ett vettigt sätt.
Dessutom har vi bakom oss ett kvarts sekel där man devalverat högre studier — allt i jämlikhetens namn. I längden är en sådan utveckling inte riskfri.
Det hela får mig att tänka på en svart serie av Franquin:
Vi kan bara urholka utbildningarna så mycket, oavsett om vi pratar gymnasie eller universitetsnivå, innan det kommer tillbaka och biter oss i stjärten.
Men från andra hållet då?
Vi tar för lite hänsyn till de som inte vill/orkar/kan gå de normala studievägarna. Alla människor följer inte en spikrak kurva från bebis via dagis, grundskola, gymnasium, universitet till färdigutbildad vid 23 eller 24 års ålder. Dels har många under uppväxten perioder där studier kommer väldigt långt ner på prioriteringslistan. Dels kan tidig bristande motivation senare förvandlas till skarpt fokuserad sådan. Dels kan krav från yrkeslivet få folk att sätta sig i skolbänken senare än vanligt.
Det måste finnas utrymme för ungdomar att ha perioder där de ”hittar sig själva” eller till och med går avvägar. Vi blir ett rikare samhälle om vi är förberedda på det. Jag vet inte om 25:4 är idealet, men någon form av alternativ väg in i systemet måste existera om vi inte redan i våra formativa år skall kunna försitta våra chanser.
Så jag tycker att det är fullt rimligt att ställa krav på ämneskunskaper i kärnämnen, men jag tycker inte att vi skall sluta systemet så att folk inte kan läsa ikapp. Samtidigt tycker jag gott vi kan se över högskolan så att vi inte devalverar den ytterligare.
Bara mina fem öre.
Andra bloggar om: skolpolitik, politik, högskola, kärnämnen, leijonborg, tjugofemfyra, matematik, språk
4 kommentarer
Det var inte alls dumma tankar du kom med. Det här kan jag skriva under på!
Tackar.
Samtidigt får jag säga att hoelookingman:s inlägg för mig bara framstår som gnälligt.
Där håller jag inte med dig. Jag ser det som en röst i debatten värd att lyssna på. Vilka slutsatser man drar är en annan sak. Men det du skriver om hänsyn och ”utrymme att ‘hitta sig själva’” är en god slutsats. Och jag ser problemet med devalvering av högre studier. Flera kurser jag gått har, minst sagt, inte hållit kvaliteten.
Det som gör att jag reagerar mot hennes inlägg, är att hon går på en aggrotripp mot Leijonborg. Hon behöver inte hålla med honom, men hon gör inte ens ett försök att förstå vad det hela går ut på.
Hon är naturligtvis i sin fulla rätt att tycka vad hon vill, men jag blir inte imponerad.
En trackback
[...] Marcus Fridholm har på sin blogg Sagor från livbåten också skrivit ett inlägg om Leijonborgs artikel. Läs gärna det också! [...]