Respekt, det är allt jag kan känna inför Sofia Appelgrens beslut att sälja Wild’n Fresh (GP):
Det som var droppen var när restaurangen fyllde ett år i helgen och hennes familj och vänner kom för att fira. Ett stort antal fackliga funktionärer kom till platsen, samt grupper av unga politiska aktivister som demonstrerade.
- Det är inte blockaden i sig som är problemet, men när man till slut känner hot mot min familj och företaget, ja då blev det ohållbart, säger hon.
Även Aftonbladet skriver om det:
När man dessutom har valt att blanda in min familj så blev det droppen.
Som ett exempel anger hon att facket drog ihop ett 40-tal blockadvakter utanför saluhallen Briggen, när salladsbaren i lördags firade ettårsjubileum i kretsen av familj och vänner.
Men förste ombudsman Dan Fransson betecknar tillställningen som en stödgala som började med politiska uttalanden.
– När vi såg hur det såg ut samlade vi fackföreningsrörelsen i stort och hade 35 personer på plats.
Situationen har till slut blivit helt patetisk. Jag har skrivit om det tidigare, och det har inte blivit bättre. Sofia och de andra tjejerna har fått finna sig i att tjäna som politiskt slagträ.
Till en del har de haft tur: utan det intresse som Federley med flera visat, skulle de troligen fört en tynande tillvaro istället för att öka omsättningen. Men påfrestningen av att hela tiden vara i rampljuset inte bara för en vettig debatt, utan för allsköns tokigheter, blir till slut för mycket för vem som helst.
Sofia har nu ledsnat på obligatoriska erbjudanden, och så var det med det:
- Facket har fortsatt att sprida lögner om våra anställningsvillkor, säger Appelgren.
De politiska utspel som gjorts i samband med blockaden ger hon inte mycket för.
- Det handlar inte om politik, utan om sunt förnuft och hur man väljer att behandla människor.
Man får väl gratulera facket, som tydligen inte har några problem alls med det som nu händer:
Om hennes visstidsanställda kommer att få fortsatt anställning är ännu oklart. Två av dem har redan aviserat att de inom kort kommer att resa utomlands.
Blockadvakterna utanför Saluhallen Briggen visar ingen större förvåning över Sofia Appelgrens beslut att sälja rörelsen.
- Det har hon sagt till oss ända sedan oktober. Det finns inget nytt i det, säger Dan Fransson från Hotell- och restauranganställdas förbund.
Blockaden ligger fast. Utan undantag. Ända tills Wild n’ Fresh är sålt. Eller att ägaren tecknar kollektivavtal.
Facket i Sverige är inte intresserade av hur många arbetstillfällen som skapas. Hellre arbetslös än utan kollektivavtal tycks de resonera, jag undrar om de som är arbetslösa håller med?
Det jag skulle uppleva som maximal humor är om nästa ägare tar över stafettpinnen från Sofia, blockad och allt — man kan ju alltid drömma.
Andra som skriver läsvärt om eländet är: Högerkonspiration, Hax, Ingerö och FDKK samt naturligtvis Federley.
Andra bloggar om: wild’n fresh, entreprenörskap, företagande, facket, hrf, blockad, arbetslöshet, arbetsmarknad, maffiametoder, kollektivavtal, tvångsavtal
9 kommentarer
Man kan ju drömma. Det är inte helt troligt, men hopp finns ju alltid.
Det som förefaller stå fast är fackens ställning, vilket den nya regeringen skall ha ordentligt med spö för. Det framgår tydligt av alla de här konflikterna om kollektivavtal på sistone att LO med anhang inte är intresserade av enskilda utan endast av att bibehålla makt och ställning, för att kunna agera kraftfullare på det nationella planet. De små spelarna, vare sig de är på företagarsidan eller på arbetarditon, de kan offras. Detta borde regeringen agera emot, vilket de inte förmått. Givetvis är det ju taktik i någon mån, men det är även rätt cyniskt med tanke på de omedelbara, synliga följderna.
Jag ser fram emot den dagen då den svenska modellen av idag går i graven, för att återfödas i en modernare form – där fackföreningar arbetar för medlemmarnas villkor och finansierar all sin verksamhet med föreningsavgifter och inte med tvångsuttag från branscherna av typ löneinspektionsavgifter. Där det finns en neutral, rättsmässig domstol som avgör arbetsmarknadsfrågor och ingen Arbets-”domstol” som dagens. Men det lär dröja ett tag.
Det är väldigt synd om Sofia men då det gäller facket så är detta en pyrrisk seger.
De har skapat så mycket badwill att det nu är möjligt att införa regler om propotionalitit för stridsåtgärder.
Inte för att Sofia kommer att må bättre för det ,men man får försöka få ngt gott ur allting.
/C
@Caridon:
Problemet är att för att proportionalitetsregler skall bli verklighet, så måste någon föreslå det — och dessutom få det förbi en Littorin som verkar helt inställd på att krama fackförbund kosta vad det kosta vill.
Littorins inställning kanske är taktik, man får nästan hoppas det, men jag tror den taktiken riskerar att slå bakut.
leve revolutionen
fakcet äger
Frågan är vilka slutsatser som dras, och hur långt minnet är. Det har varit tyst från ledande politiker, visst, det kan vara (en god) taktik i stundande orostider, men också en taktik kantad av offer – offrande av arbetstillfällen och glödande entreprenörsskap.
Vid närmare personlig eftertanke, konstaterar jag att de flesta varit för tysta. Frågan är om det inträffade cementerar fackets allsmäktiga roll, eller kan vara början på något nytt.
Kanske hoppas man på att facket så kapitalt skall straffa ut sig, att de till och med börjar ifrågasättas från de egna leden?
Men jag undrar var Svenskt Näringsliv tog vägen. Urban Bäckström har ojat sig om det här flera gånger, men inte har de givit något aktivt stöd till Sofia inte, vad jag sett.
Marcus;
- Som du kanske noterat har Carl B Hamilton och Eva Flyborg vaknat, se GP 7/2 2007. Sent, för sent, men ända.
Björn:
- Och inte bara de, jag roade mig med att surfa/ringa runt till en handfull ”företagarorganisationer”, och det är stilla i leden. Ingen vågar ta sig an frågan. Personligen tror jag att det hänger ihop med att om trupperna förlorar sin ledare, stannar man hellre i skyttevärnet, än går ut i strid.
/Wils
@Wils
Även inom (c) och (kd) har det höjts röster. Problemet är att utan att få med sig (m) på noterna, så händer inte mycket.
Jag tror nog det kommer att hända saker så småningom. Men frågan är om det blir tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt.