Om du blev förvånad när nu Svenskan, Expressen, Aftonbladet och Dagens Nyheter här och här rapporterar om rekordfall för alliansen, så har du inte förstått deras taktik.
Därför är det är lätt att som Bagdad-Bob-Ulvskog dra stora växlar på mätningen:
Socialdemokraternas partisekreterare, Marita Ulvskog, tolkar givetvis de nya siffrorna annorlunda.
– Jag tror att många väljare känner sig lurade. Alliansen gick till val på att vara lite mer socialdemokratiska än socialdemokraterna.
– Nu ser de resultatet, försämringarna på arbetsmarknaden och i socialförsäkringssystemet och utförsäljning av statliga företag och sjukhus, säger Ulvskog.
Men hon är tidigt ute, det är inte val förrän om tre och ett halvt år och det vet alliansen:
Eller som Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann uttrycker det:
– Det är ju denna fråga som dominerat. Men snart får väljarna se effekterna av skattesänkningar och en förbättrad arbetsmarknad. Då tror jag det vänder igen.
Är det inte alarmerande att regeringen står för det största tappet någonsin?
– Nej, vi har varit väl förberedda och genomfört förändringar omedelbart. Därmed har vi också fått igång en diskussion i sakfrågor som kanske missgynnar oss tills effekterna av förändringarna syns.
Det har varit en mycket medveten strategi att gå direkt på förändringarna. Många av dessa passar illa i det folkmedvetande som sedan trekvarts sekel bara fått höra hur bra makarna Myrdals visioner var. Man kan bli förbannad över ”fuskare” som ser till att man får betala mer skatt än man borde, men i botten sitter fortfarande ryggmärgsreflexerna kvar där de alltid har suttit.
Skulle regeringen bara velat få bra opinionsiffror skulle de kunnat tillsätta en ny myndighet som jagar fuskare eller något liknande. Det skulle väl troligen ha kostat pengar netto, oavsett hur många som fastnade i garnet — men det spelar mindre roll.
Så alliansen gör lite av en ”gamble”, de genomför så gott som alla impopulära förändringar direkt, omedelbart, utan dröjsmål och utan långdragna utredningar och förberedelser. Det får de ta skit för, vilket de också räknade med.
Men.
När mummlandet över a-kassa och liknande lagt sig en aning, eller åtminstone förlorar aktualitet, så återstår det andra sidan av myntet. Förhoppningen ligger i att förändringarna är tillräckliga för att skapa en sundare arbetsmarknad, en sundare offentlig ekonomi och på sikt ett sundare skattetryck.
Så de som nu är arga över att alliansen genomför de förändringar de gick till val på, de kommer att få tid på sig att se den andra sidan. Dessutom kommer det snart stå klart att sossarna knappast kommer göra en ”återställare” om de kommer till makten. De är antagligen glada att de slapp bära hundhuvudet för nödvändiga förändringar.
Alliansen hoppas med andra ord på att förbättringarna på sikt kommer att bli så stora och tydliga att de stöd de nu förlorat kommer tillbaka och ökas på. De skulle då få ett ännu tydligare mandat för sin förändringspolitik och putta svenskens medvetande en aning till mot centrum och bort från det myrdalska samhällsmedvetandet.
Naturligtvis är hela situationen beroende av att vi inte får ett nytt tidigt nittiotal, med finansiella katastrofer och hopplös uppförsbacke. Men det är väl dags att även borgarna har en aning tur…
Andra bloggar om: alliansen, a-kassan, skattesänkningar, opinion, vallöften, socialdemokraterna, 100 dagar, opinionsfall, förändring, politik
Marcus utvecklar numera för Nindev!
14 kommentarer
Bra och för ovanlighetens skull nyanserad analys av arbetsmarknadspolitiken.
Vad jag ser är politiken som förs mycket beroende på en fortsatt bra konjunktur. Att arbeten kommer beror inte på deras politik som endast går ut på att pumpa ut så mycket outbildat folk som möjligt. I en fortsatt högkonjunktur väger arbetsgivarna upp detta genom att de vågar satsa på folk genom utbildning och kompetensutveckling. Vi ser att ”Allians mot Sverige” inte gillar utbildningar eller praktiker vilket småföretagare är högst beroende av.
Jag är rädd att moderaterna kommer ta åt sig äran för en högkonjunktur men vad jag sett av deras förändringar så har de inte ordnat någonting som hjälper emot arbetslösheten på ett effektivt sätt.
Tyvärr har nog svenska folket dåligt minne om högkonjunkturen fortsätter.
Vid en lågkonjunktur däremot så kommer alla dessa bidragsfientliga åtgärder att ha negativa och rent kontraproduktiva resultat, vilket utan tvekan kommer resultera i moderaternas fall!
Det är min analys!
I en högkonjunktur litar vi på Volvo och SKF. Ang. småföretagarklimatet så väcktes ju nytt hopp i veckan, när Mona lovar vurma ”för de små” … nu när Maud blivit vald och glömt allt det där pratet. Kanske inte så konstigt att hon glömt förresten, säkert mycket roligare att prata med astronauter i TV och titta på bilar i Detroit. Man får väl hoppas på Mona då…
Patrik sade;
”Vi ser att “Allians mot Sverige” inte gillar utbildningar eller praktiker vilket småföretagare är högst beroende av.”
Det var nog bland det dummaste jag läst på länge.
1) Andelen utbildade är mycket större bland höger än bland vänster. Utbildningsnivån på nuvarande och föregående partiledare är väl ganska symptomatisk…
2) De ”utbildningssatsningar” som gjordes av förra regeringen var inte annat än slöseri med skattepengar för att fixa till arbetslöshetsstatistiken. Meningslösa utbildningar ute på obskyra högskolor från vilka ingen får jobb eftersom arbetsgivarna såg utbildningarna för vad de var.
3) Den nuvarande situationen med hög arbetslöshet trots ett par års högkonjunktur har skapats av S inte av alliansen.
4) Hur kan man inte vara fientlig mot bidrag? Bidrag skall vara till för att hjälpa folk som har svårigheter. Målsättningen måste alltså vara att så lite bidrag som möjligt skall behöva finnas. Under S har bidrag istället gjorts om till normen, det är staten som skall bestämma över våra pengar, inte vi själva och bidragen används för att påverka oss i den riktning rörelsen vill.
@Camilla:
Jag kan själv känna att för lite händer och att Maud sitter väl snällt i båten. Men face it, med tanke på hur vi lekt hela havet stormar på sistone med a-kassa, bildtoptioner och liknande — så har det inte funnits plats för de frågorna i media. Mitt tips är att det arbetas för fullt, men att det inte syns så tydligt än.
Högkonjunkturen visar inget bortre parentestecken, svensk ekonomi går som aldrig förr, åtskilliga nya jobb tillkommer, problem börjar uppstå med att hitta utbildad personal på många håll, även i Norrlands glesbygd ljusnar det här och var,under året kommer de flesta antagligen att få en förstärkning i plånboken, etc.,etc.
Ändå ligger alliansen hästlängder efter i opinionsundersökningarna. Och i media skrivs mest negativa artikler om regeringens politik. Trots att sossarnas kritik ligger nere till följd av ledarbrist så står fackfolket ensamma på scenen och utvecklar sin kritik oemotsagda!!
Småpartiernas ledare är begravda i sina departement och Reinfeldt smygar fram med sina betänksamma inlägg bara alltför sällan. Tror de att politiken säljer sig själv när det utsätts för massiv kritik. Gå ut och försvara er politik för böveln!
Ordning och reda på den arbetsplats som kallas skolan beskrivs i media som ”hårdare tag” – och Björklund et consortes tycks inte klara av att rycka åt sig initiativet. Det räcker inte att tro att politiken säljer sig själv, de måste sälja sin åtgärder med braskande reklam, som det heter i visan. I annat fall kanske Mona får en såpad kana i september 2010.
”fackfolket ensamma på scenen och utvecklar sin kritik oemotsagda!!”
Hel sant, och det är så man undrar om skräcken för LO förstelnat precis alla i regeringen och alliansen i övrigt (undantaget några få). Håller med om att det kan nog vara (en bra) taktik att inte göra allt nu, men var finns jobbskapandet? Det som nu skett är att åtgärderna pressat ut folk på arbetsmarknaden, men inte mycket har synts till för att skapa fler jobb. Dvs facket kan få rätt: fler arbetssökande på samma antal jobb –> lönepress.
Allt i den ”Svenska modellens” heliga namn. Suck. Vakna.
Problemet är att man sitter fast i ett kostnadsträsk där 43% av intäkterna går till ”socialt skydd”.
Utan att spara på något har man inte utrymme för att avstå intäkter i form av skattesänkningar och slopade skatter.
Det är den ena sidan av det man behöver göra för att stimulera arbetsmarknaden
Det andra man behöver göra är att se över regelverk och byråkrati. Det är också en kostnad för företagen och dessutom en kostnad som betalas i både tid, frustration och pengar.
Sen finns det andra bitar också naturligtvis, men de låter jag bero.
Alliansen har väl läst sin Machiavelli och vet att om man blir nybliven härskare så är det bästa man kan göra är att genomföra allt negativt med en gång – så snabbt som möjligt.
Vid nästa val får vi se hur väljarna går.
Vad som däremot förvånar mig med den nya regeringen är deras passivitet när det gäller arbetsgivarnas ansvar för sjukförsäkringen. Ungefär ett år före valet gich arbetsgivarföreningarna (påhejade av de borgerliga partierna) ut och sa att DETTA var det största hotet mot tillväxten. Nu, efter valet har kritiken tystnat. Regeringen anser förmodligen inte att problemet var så stort. Nu – ett år senare.
Jag undrar också, det verkar ha hamnat i långbänk.
Men kanske är det så att de avvaktar för att se hur första omgångens åtgärder påverkar ekonomin.
Jag tror strängt taget att det är en dålig plan, jag har hört en och annan företagare som säger: ”gott så, men när kommer de berömda förbättringarna för oss?”
Det ÄR en av de värsta problemen med anställningar, och en garant för att någon med sjukdomshistoria skall få rejäl uppförsbacke.
Emil: Om ”fuskregeringen” och ”allians mot sverige” vurmar för studenter, varför gör de då allt sämre för dem?
De ”lovade” 300 kr/månad åt högskolestudenter (Om man nu kan kalla LÅN för någonting de ”ger”). Äldre studenter som jobbat ett tag (som jag) ser att vi inte kan fortsätta studera när a-kasseavgiften även höjs för studenter. Studenter med a-kassa SKA betala den högre avgiften. I mitt fall 345:-/mån och 4128:-/år. Men det är ju klart: Borgarna vill ju DÖLJA arbetslösheten genom att studenter tvingas utförsäkras ur sin trygghet. Dessutom blir studenterna diskriminerade genom att borgarna förvägrar studenterna med a-kassa att stämpla den tid de är arbetslösa, en sak alla andra människor kan göra. Det är bara det att studenter är en köpsvag grupp som studerar på sina egna medel, dvs lån. Det är först efter studierna (OM) de hittar ett jobb som de kommer upp till de ”fina” kvarteren och kan hänga med de rika. Men vi kan få en lågkonjunktur igen som istället resulterar i massor med utslagna nyutexaminerade som förvägras jobb på arbetsmarknaden. I det fallet finns bara socialen. Då är nog inte många glada över fuskregeringen Reinfeldt!
Patrik;
Nja borgarna vill nog inte dölja arbetslösheten, det var sossarna som höll på med sånt och som bla övertygade en massa folk om att börja plugga meningslösa utbildningar ute på obskyra högskolor som inte leder till jobb för att få ut dem ur statistiken.
Nuvarande studiemedelssystem tycker jag också är helt bisarrt, att blanda lån och bidrag leder till en massa konstiga effekter, exempelvis att man inte får arbeta för mycket. Det är ju naturligt att bidrag skall gå ner om man har inkomst men jag förstår inte varför man inte skall få låna när man tjänar pengar. Jag förstår inte heller varför man inte skall få bestämma själv hur mycket man vill låna. Jag tycker därför att studiebidrag borde slopas helt, studielånsmarknaden skulle öppnas upp för privata aktörer och staten skulle gå in som garant för lånen för att se till att alla kan få låna oavsett finansiell bakgrund. Det hade varit ett rättvist system.
Sedan skall man nog komma ihåg att vårt massutbildningssystem har lett till att vi har en massa folk som har långa utbildningar som de inte har någon som helst nytta av, de hade kunnat sköta sina jobb lika bra utan dem, samtidigt som vi saknar spetskompetens.
Vad gäller ditt första inlägg om att arbetsgivarna väger upp med satsningar på kompetensutveckling, så vet jag inte var du har fått det ifrån, arbetsgivarna måste alltid utveckla kompetensen hos sina anställda oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur. Detta gäller dessutom såväl hög- som lågutbildade.
Mycket insinueringar och teorier men lite bevis. Jag ser direkt resultatet av borgarnas politik. Mer outbildat folk som pumpas ut på arbetsmarknaden. Som om inte det finns tillräckligt av det. Jag tror inte vi kan konkurrera med Kina på den lågutbildade marknaden, där har vi ingen chans. Däremot är svenska ingenjörer relativt billiga i internationell jämförelse. Vi ska lägga krutet på utbildningar och kompetensutveckling inte hindra folk från att utveckla sig.
Så du tror det finns för många av någon sorts arbetare? Så vi ska tvinga människor utan busskörkort att köra bussar? Ett av debattprogrammen före valet handlade om bristen på bussförare. Jag tror det inte berodde på att det inte fanns vilja utan att man behöver kompetens för att köra en buss, dessutom är det ett lågbetalt yrke med obekväm arbetstid. Jag har inget emot att köra men jag har inget kort. Borgarna verkar ofta se världen i svart eller vitt. Men världen är mer varierad än så. Människor i allmänhet är inte lata eller giriga fuskare som jag anser moderaterna är. Människor försöker överleva och hitta det jobb de trivs med. Är det så svårt att förstå?
Att privatiseringarna smyger sig in i din text visar dina färger. Där har vi också en blandning, privatiseringar är bra till viss del, men när det gäller skolan och finansieringen tycker jag att det är att gå på tok för långt. Staten har en uppgift att hjälpa och inte stjälpa!
Socialdemokraterna såg till att studenter hamnar i kronofogdens register, moderaterna vill gå ett steg längre.
Ut med fuskarna från rosenbad!
@Patrik Töyrä
Du kastar ordet ”fuskare” omkring dig rätt friskt. Samtidigt vill du påpeka att människor i allmänhet inte är fuskare. Nåväl, det är väl bara förbehållet oss borgerliga då…
Studiemedelsystemet har urholkats successivt över de senaste tjugo åren, så det är inget nytt.
På sextio och sjuttiotalet var studiemedlen på en helt annan nivå än idag. Å andra sidan användes de inte lika flitigt och uteslutande till universitetsutbildningar och vuxengymnasiala utbildningar. Genom att använda utbildningar som ett sätt att dölja öppen arbetslöshet, och studiemedel som ett sätt att få folk att utbilda sig — så har vi dragit undan mattan för studiemedelsystemet.
På många sätt skulle privata lösningar, antingen som komplement eller som alternativ till dagens system vara en rimligare väg.
Staten skulle som sagt kunna stå som garant, så att inte personlig ekonomi hindrar utbildning.
Systemet skulle inte i praktiken behöva bli mycket dyrare än idag; lånesummorna skulle på ett annat sätt kunna anpassas efter levnadsomkostnaderna; man skulle slippa flera lager byråkrati, som så gott som alla som haft med CSN att göra skulle jubla över att slippa och korkade regler om egen inkomst skulle kunna slängas överbord en gång för alla.
Det är inte den enda vägen, men avfärda den inte bara för att den är privat. Det är bättre med en BRA privat lösning, än en dålig offentlig.
Patrik;
Marcus har ju redan svarat på det mesta av dina kommentarer på ett föredömligt sätt men ett par saker tycker jag nog man kan tillägga:
1) Du skriver att ett resultat av borgarnas politik är att mer outbildat folk pumpas ut på arbetsmarknaden. Jag måste säga att vi i så fall har en grymt handlingskraftig regering som efter knappt 4 månaders regererande redan lyckas åstadkomma så stora förändringar.
2) Mycket riktigt kan vi inte konkurrera med Kina vad gäller lågavlönad arbetskraft, det finns dock ett otal saker som någon med svensk gymnasieutbildning kan göra som inte en analfabetisk kinesisk fabriksarbetare kan. Alla behöver inte nödvändigtvis ha en universitetsutbildning vilket ju syns på antalet arbetslösa akademiker (som av den förra regeringen lockades utbilda sig för att fixa till statistiken).
3) Ditt bussförarexempel förstår jag inte. Kan inte arbetsgivarna få tag på folk med busskort får de väl se till att utbilda dem själva, det är ju inte direkt någon enorm investering för ett företag att bekosta ett busskort. Är lönerna och arbetsförhållandena för låga för att kunna locka arbetskraft får de väl ändra på dessa. Jag förstår inte vad det har med alliansregeringens politik att göra.
4) Ja, jag tror att det finns för många av vissa typer av arbetare, det är därför det finns arbetslöshet inom vissa sektorer. Samtidigt finns det för få av andra typer av arbetare (t ex busschaufförer), det är därför det finns brist på arbetskraft inom vissa yrken. Kan du komma med någon annan förklaring?