Brumark med handen i kakburken
Någon som minns Brumark, den självutnämnde projektledaren för tillslaget mot The Pirate Bay?
Förra gången försökte han koppla ihop TPB med högerextremister, pedofili och mångmiljonbelopp i reklampengar. Det tycktes som om den gräsrötternas hjältegloria som TPB hade börjat få störde den gode Per. Med något som framstod som en närmast psykopatisk manipulativ förmåga, så lyckades han använda några få fakta föra att måla upp en bild som var mycket förförisk för de som redan var skeptiska till p2p. Han lyckades till en del: hjälteglorian halkade inte av men kom på sned.
Denna gång iklär sig Per rollen av Robin Hood, som klämmer åt den stora stygga usurpatorn Nudomains. En Robin Hood som skall ge guldet (toppdomänen .nu) tillbaka till dess rättmättiga ägare den lilla stillahavsön Niue. För den saken säger sig Brumark ha öns välsignelse och fullmakt – och med dessa i bagaget attackerar han Nudomains och lägger skambud på hela klabbet. Ön skulle sen få toppdomänen, vilket skulle ge en rejäl push för deras BNP. När Nudomains inte säljer, så går han till polarna på realtid.se och skriver en artikel för att sätta press på dem. Rättvisans rörda tårar ser hjälten rida mot monstret för att med endast svärd och lans dräpa det och befria prinsessan…
Det tycks tyvärr som om Brumark fortfarande har ett lika flexibelt förhållande till sanningen som i TPB-affären. För någon fullmakt känner inte de ansvariga på Niue till. Brumark har dessutom slagit sig samman med en affärsman som redan för fem år sedan la ett skambud för att försöka ta över toppdomänen utan att lyckas. En affärsman som på en direkt fråga, innan Brumark hinner sufflera, villigt erkänner att intresset är affärsmässigt. Senare ändras storyn och passar bättre in i den bild som Brumark försöker ge av affären.
Från IDG:
Pär Brumark visar upp ett dokument undertecknat av Toke Talagi, kringresande ambassadör för landet. Där står att Brumark har rätt att förhandla med Semich i syfte att återföra domännamnet till ön. Enligt Pär Brumark är det ambassadören, snarare än it-utvecklingsrådet under kommunikationsministerns ledning, som har ansvar för frågor som rör toppdomänen. Att rådets vice ordförande förnekar kännedom tar han med lugn.
– Det förvånar mig inte att Richard Hipa säger så. Han får inte lov att säga någonting och han får inte veta allt som pågår.
Rädsla för Semichs skrämselmetoder ligger bakom, menar Brumark.
– De sköter hela internet på ön. Om de bråkar stänger de kommunikationen till omvärlden, säger han och förnekar att Klas Carlin och Brumark försökt att själva köpa toppdomänen till ett underpris.
Har han hittat på det? – Ja, det är en ren lögn.
Det är en förundrad Richard Hipa som på fredagsmorgonen på telefon från sitt hem på Niue upprepar att någon giltig fullmakt inte finns.
– En fullmakt skulle ha skickats till rådet och vara godkänt av kabinettet. Vi är den myndighet som har mandat att hantera alla frågor rörande domännamnet.
Brumark verkar arbeta efter principen att det är bättre att dra till med en rejäl lögn, ungefär som bröderna Marx när de drog folk vid näsan. Ljuger man bara tillräckligt stort får det en klang av sanning i mångas öron. Än bättre förstås om man kan använda ett korn av sanning för att ge monsterlögnen kredibilitet. Sen kan man gömma allsköns mindre lögner inuti den stora. Jag kan ha fel, men det är vad allt tycks peka på nu.
Bill Semich som för något decennium sedan köpte .nu, är en av dem som var tidiga med att förstå potentialen i toppdomäner. Hans köp har gett många sköna dollarmiljoner i vinst. Klart är att Niue själva skulle vilja kunna tälja guld och ta över kontrollen. Semich har fört tillbaka ganska stora summor till Niue, någonstans mellan en tjugondel och ett par tiondelar av vinsten, vilket är bättre än andra liknande situationer. Miljonerna som återförts har använts bland annat till ett WiFi-nät. Brumark påstår att det nätet använts som hävstång mot Niue i konflikten, och det har varit nere under en period så det kan stämma. Klart är i alla fall att Semich troligen inte själv är jultomten, han har all anledning att försöka behålla kontrollen över toppdomänen.
Så här används ett korn av sanning – att Niue skulle vilja ha sin toppdomän och inte är glada i Semich – för att synbarligen paketera en lagom dos lögner. En lögn är att Brumark har Niues fullmakt, han har ett dokument men det synes inte vara värt bläcket det är skrivet med. Frågan är om inte det i sin tur bara är en del av en större lögn att det är fråga om en Robin Hood historia. Om jag inte visste bättre, och det gör jag inte, skulle jag lätt kunna få för mig att Brumark är ute efter att göra stålar på sina manipulativa talanger:
Jag vågar därför påstå att Pär Brumark är en ful fisk som har utnyttjat sin personliga vänskap med Realtid.se:s redaktör Olle Blomkvist för att sätta press på Bill Semich och Nu Domain som sedan 1997 har rättigheterna till nu-domänen. Syftet är att själva få ta del av den lönsamma kakan.
Vilken relation Pär Brumark har till ambassadören Toke Tagali – som alltså undertecknat ”fullmakterna” – och med vilken legitimitet Toke Tagali gjort detta kan man än så länge bara spekulera i, men det är helt klart anmärkningsvärt att regeringen på Niue säger att den inte känner till Pär Brumark.
Brumarks försvar med att Richard Hipa inte skulle vara informerad, och att han om han vore det skulle vara för rädd för att tala på grund av Semichs skrämselmetoder låter som en långsökt retorik som är utformad för att vara omöjlig att slå hål på.
Skulle han lyckas köpa .nu, så skulle ett hav av möjligheter öppna sig. Han skulle kunna fortsätta att driva den i Nudomains ställe, och därmed själv kamma in miljonerna. Eller också skulle han kunna överföra kontrollen till Niue, men ta en procent på deras intäkter – och då framstå både som räddaren och SAMTIDIGT göra stora stålar. Eller också skulle han, om kritiken blir för hård, lämna den formella kontrollen till Niue, men själv skaffa sig en snygg och lukrativ position i organisationen för dess skötsel.
Bill Semich är naturligtvis vansinnig:
Hotelserna har därefter under flera månader framförts inte bara till mig utan även till mina anställda och affärspartners. Budskapet har varit tydligt - om de inte fick ta över företaget till det pris de erbjöd skulle de smutskasta mig personligen och även företaget. För detta skulle Carlin/Brumark bland annat använda sina kontakter vid Realtid.se. Både jag och min omgivning blev förvånade och vi känner stort obehag över situationen, då .NU Domain är ett seriöst och välskött företag med tiotusentals kunder i Sverige.
Sett i det ljuset, så framstår Brumark inte som någon Robin Hood, då framstår han som värsta sortens skojare. En person som först lägger ett skambud, och sedan när han får nej hotar med, och sedan under falska förespeglingar genomför, en attack mot företaget för att försöka tvinga fram en försäljning. Realtid.se framstår då som nyttiga idioter som basunerar ut Brumarks manipulationer.
Brumark har replikerat mot Semich och den svenska VD:n Darnell i realtid.se:
Jag utmanar när som helst Per Darnell och amerikanen Bill Semich på en debatt kring vad de sysslat med.
Vad Bill Semich via sitt ombud Per Darnell i Sverige i ett antal år sysslat med är inget annat än digital kolonialism och utpressning rörande en halv miljard kronor.
Snälla läsare, låt inte detta kasta någon skugga över Nationen Niue eller domänen .nu.
Domänstölden av .nu är en väldigt enkel sak. Taktiken från Bill Semich och hans svenska kompanjoner är sedan nio år att skapa förvirring och utpressning.
[…]
Det handlar om ren digital kolonialism. Nu börjar återigen deras vanliga hot, vilka de tidigare använt, om att stänga av trafiken till nationen. OBS: inte i Sverige eller resten av världen utan det har drabba internettrafiken på Niue. Budskapet till Niue från Per Darnell och Bill Semich är ständigt att bråkar ni stänger vi ner er. Servrarna står i Stockholm.
Det lustiga med repliken är att den inte besvarar någon av de frågor och tveksamheter som uppstått. Istället är den raljerande och understryker igen Robin Hood-sagan.
Jag känner inget som helst förtroende för Brumark. Vill han framstå som Robin Hood så är det upp till bevis. För att sätta det i perspektiv, så minns TPB-historien och Brumarks “sannfärdighet” i den historien. Kika också hos FFF Johanna Nylander för att bilda er en egen uppfattning.
Skulle jag vara ansvarig på Niue, skulle jag inte vilja ha Brumark som min representant. Däremot är det rimligt att Niue som nation får kontroll över sin egen toppdomän, och att Nudomains roll på Niue granskas — men det är en helt annan fråga.
Uppdatering: Per Brumark mailade och protesterade, och även om jag inte på något sätt övertygades av hans protester, så finns en sak som förändrats. Niues ståndpunkt är nu att Brumark representerar dem. Det förändrar bara delvis analysen ovan, men rätt skall vara rätt.
Inlägg