Skogs och träfacket lika träiga som HRF

I ekot får man rapporterat om träpallfirmorna som drivs av två bröder som är medlemmar i Plymouthbröderna, ett lite mer ovanligt kristet samfund:

Ägarna till de två företagen vägrar av religiösa skäl att teckna kollektivavtal. De är med i det kristna trossamfundet Plymouthbröderna, och säger att de genom sin tro har ett förbund med Gud, och att några andra föreningar och avtal inte behövs.

Facket å sin sida anser att det inte är bröderna utan företaget som tecknar avtal, så det borde väl inte innebära problem.

Sedan tre månader pågår en blockad. Bröderna säger att de hellre sätter firmorna i konkurs än skriver på. På fredag går transportfacket med i blockaden, och då kommer transporter att blockeras mer eller mindre helt och hållet.

Bröderna hävdar att deras religionsfrihet åsidosätts, men facket tänker inte stiga åt sidan:

Men Per-Olof Sjöö, som är avtalssekreterare på Skogs- och träfacket, säger att situationen är komplicerad.

– Vi har absolut inga avsikter att behandla dem speciellt på grund av [deras religiösa tillhörighet]. Problemet är att vi aldrig har haft den typen av inslag på svensk arbetsmarknad att man måste göra avsteg av religiösa skäl, säger han.

Facket har liksom i fallet Wild’n Fresh i Göteborg inga medlemmar på företaget.

Låt se…. Förutom avtalsfriheten så får alltså även religionsfriheten stryka på foten. Snyggt facket! Vad kommer härnäst?

Uppdatering:

Lägger till en länk till Expressen där jag hämtat ett litet citat:

Enligt teologie doktor Gunnar Hillerdal, expert på denna sekt, så är Bröderna genomhederliga och samhällsdugliga medborgare.
Nu krockar världen utanför med detta lilla slutna samfunds uppfattning om vad som tjänar människan bäst. Här finns en parallell till de sekttendenser olika fackförbund uppvisar i förhållande till kollektivavtalens frälsning.

Andra bloggar om: , , , ,

Related Posts with Thumbnails

Detta inlägg är publicerat i Dagsfrågor, Politik. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

21 kommentarer

  1. Skrivet 23 december 2006 klockan 5:55 | Permalink

    Du glömmer bort föreningsfriheten som redan är ifrågasatt. Det ligger ju bland annat ett fall i EG-domstolen mot Byggnads om just den lilla saken…

  2. Skrivet 23 december 2006 klockan 11:33 | Permalink

    Nåja, glömde den gjorde jag inte, men det var religionsfriheten som kändes som prio när jag skrev.

  3. Skrivet 23 december 2006 klockan 12:34 | Permalink

    Uppriktigt sagt, nu är du ute lite och cyklar… Det här är exakt samma sak sim Wild’n'fresh-fallet – exakt! Där tycker vi olika och du för ett utifrån dina premisser godkänt resonemang. Men gör inte detta till något annat genom att blanda in religionsfriheten.

    Det där Korintierbrevet bröderna pratar om säger att man inte ska ingå avtal med icke-troende. Har du någonsin funderat över hur de köper in råmaterial till sin verksamhet? Hur säljer de produkterna? Har de inga som helst anställningskontrakt med de som jobbar där? Inga avtal med varken försäkringbolag eller banker? Eller är alla aktörer verkligen medlemmar av deras lilla sekt eller ens kristna av läpparnas bekännelse? Det är kort sagt omöjligt att bedriva en kommersiell verksamhet utan att träffa avtal med gudlösa. Det här handlar bara om att de inte vill träffa avtal med facket, och religionen är bara en förevänding, ett hyckleri.

    Blåögt, Marcus…

  4. Skrivet 23 december 2006 klockan 14:51 | Permalink

    Det kvittar väl om deras skäl att inte teckna avtal i dina (och även i mina faktiskt) är löjligt? Avtalsfrihet går ju ut på att man har rätt att teckna, eller låta bli att teckna, avtal efter eget huvud. Hur konstigt huvudet ifråga än funkar…

    Det finns för övrigt som redan nämnts även andra fall där något av facken ”företrätt” ickemedlemmar genom att tvinga på dem ett avtal de inte önskar som uppmärksammats i media. Förutom det med Byggnads som jag redan nämnt finns det exempelvis ett som inbegrep lantarbetare och en lantbrukare.

  5. Skrivet 23 december 2006 klockan 14:52 | Permalink

    Klart att det har med religionsfrihet att göra.

    Det är skillnad på att köpa in varor som behövs och sälja varor för att skapa förutsättningar för sin överlevnad — och att ingå principiella och delvis moraliska avtal med en part som inte har samma värdegrund som en själv.

    Jag har för mig att till och med Amish, som annars är en av de mest isolationistiska av trosriktningar, har ett visst handelsutbyte med omvärlden.

    Man kan kalla ”plymottarna” för sekt om man vill, de har en del för oss sekulariserade obegripliga idéer. Men det är svårt att förneka att de är konsekventa.

    Sen Marcus, så skall man vara försiktig med att försöka uttolka annan persons övertygelse i deras ställe. Du har rätt till din uppfattning, men de är tydligt att de inte håller med dig i din bedömning.

    Om blåögdhet och respekt är samma sak, så är jag gärna blåögd.

  6. Skrivet 23 december 2006 klockan 16:09 | Permalink

    Magnus: Avtalsfriheten är en annan sak. Jag ifrågasatte inte kritiken av facket när det gäller den (i alla fall inte här). Diskussionen kring avtalsfrihet är relevant i Smålandsstenar-fallet men jag hävdar bestämt att religionsfriheten inte är det.

    Marcus F: Principdiskussion gäller religionsfrihet. Religionsfriheten handlar om rätten till sin tro, men faktiskt inte om rätten att utöva den om det strider mot övriga regler, moraliska eller praktiska, i samhället. Det är inte heller inom religionsfrihetens domäner att föreskriva ett beteende för andra inom det gemensamma samhället.

    Facket agerar som det skulle ha gjort i alla andra fall där kollektivavtal saknas – det har inget med religionsfrihet att göra, eftersom det inte är ett angrepp mot någons tro. Diskussionen om avtalsfrihet etc har vi redan haft. Den är relevant, men religionsfriheten är det inte.

    Jag kan också mycket väl hävda att Plymouthbröder och andra inte är konsekventa om man exempelvis hänvisar till andra Korintierbrevet 6:14 i ett sådant här fall. Där står: ”Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa och vad har ljuset gemensamt med mörkret.” Vilket tolkningutrymme finns det där, som diskvalificerar kollektivavtal, men inte köpekontrakt? Det går inte att vara konsekvent. Bröderna har rätt till sin övertygelse och rätten att tolka Bibeln som de vill, men det gör inte fackets agerande i frågan till ett angrepp på religionsfriheten – och det var det som var sakfrågan.

  7. Skrivet 24 december 2006 klockan 14:35 | Permalink

    Kollektivavtalen är inte lagstadgade Marcus. Det går inte ens att säga att de utgör en inseparabel del av svensk moral eller svenska normer.

    Skulle någon på företaget vara fackmedlem och/eller kräva kollektivavtal, så skulle man kunna ha en intressant diskussion om positiva respektive negativa rättigheter. Men i sakfallet finns inte ens den ursäkten. Konflikten står endast mellan ett fack som ibland tycks ha ett kvastskaft uppkört i arslet och någons trosövertygelse.

    I ett sådant fall vinner respekten för någons tro tio gånger av tio — i alla fall i min bok.

  8. Skrivet 25 december 2006 klockan 12:07 | Permalink

    ”Det går inte ens att säga att [kollektivavtal] utgör en inseparabel del av svensk moral eller svenska normer”.

    Nej, naturligtvis inte. Jag syftar bara på att man inte kan hänvisa till religionsfriheten rent principiellt så fort någon del av ens tro ifrågasätts, än mindre om det är själva utövningen av tron som ifrågasätts, och i ännu mindre grad om utövningen av tron inbegriper en utomstående part. Det är det första.

    Det andra gäller att facket agerar mot ett företag som saknar kollektivavtal, inte mot deras trosuppfattning. I viss mån kan man hävda att också blockaden mot Wild’n'fresh handlar om en konflikt mellan värdegrunder, inte sant? Prinicpiellt skiljer sig fallen inte åt. Jag tycker att det är lite småskuret att dra in religionsfriheten i det, inte minst…

    …när plymottarna, liksom i princip alla som kallar sig bokstavstrogna, misslyckas med att vara konsekventa eller att åtminstone försöka argumentera för allmängiltigheten i sin uttolkning av bibelorden. Inom Amish finns ju en stark debatt kring den turistindustri (nåja, ”industri” är nog att ta i…) som byggts upp, och den övriga kontakt som finns med omvärlden – inkonsekvens är ordet även för de interna kritikerna där. Och detta är det tredje.

    (Och ursäkta att min ton var lite skarp i de tidigare kommentarerna. Jag slängde ihop dem i all hast och förbifart och då tappar man lätt nyanserna. Ödmjuka ursäkter… Inga hårda känslor? :-) )

  9. Skrivet 25 december 2006 klockan 21:35 | Permalink

    Din ton får vara hur skarp som helst, så länge det inte är fråga om personpåhopp — och dit har du långt kvar.

    Jag anser att du har fel vad gäller religionsfriheten.

    Facket hade kunnat göra en bedömning av ifall de förhållanden som råder på arbetsplatserna är OK.

    Om det fanns något att anmärka på skulle de kunnat påpeka saken och sen låta kollektivavtalet bero. En sådant förfaringssätt skulle vara respektfullt och knappast ens hota fackets ovilja att normalt sett göra undantag.

    Att man istället valt att gå vidare och försätta företagen i blockad visar hur man värderar den religiösa övertygelse som ligger i botten för brödernas ovilja.

    Jämför de semitiska religionernas ovilja att äta fläsk. Det är inte menat som ett påbud som skall kosta någon livet, så är alternativet svält så är det OK att äta gris. Därmed inte sagt att den så kallade ”konsekvenslösheten” i ett sådant förhållningssätt gör att man kan bortse från det religiösa imperativet.

    Den svenska enklaven av ”plymotterna” är såvitt jag förstår ganska fundamentalistisk jämfört med andra grenar på samma träd — så jag håller för troligt att bröderna inte använder sin religion därför att de är bekväma. Deras övertygelse syns mig vara i allra högsta grad uppriktig. Valet är inte avtal eller inte avtal, utan företag eller inte företag.

    Slutsatsen av ett sådant förhållande är med andra ord att ”plymotterna” inte får äga företag där det finns anställda. Det är inte religionsfrihet.

  10. Skrivet 26 december 2006 klockan 2:13 | Permalink

    Hmmm, jag tycker fortfarande inte att du argumenterar för att detta skulle handla om religionsfriheten. Använd Wild’n'fresh-fallet: Om facket upptäcker att Sofia hyser en religiös övertygelse att kollektivavtal är fel, skulle de ha en helt ny situation att ta ställning till? Nej, hävdar jag. På vilka grunder hävdar du annorlunda?

    Din formulering: ”Att man istället valt att gå vidare och försätta företagen i blockad visar hur man värderar den religiösa övertygelse som ligger i botten för brödernas ovilja”

    kan ändras till

    ”Att man istället valt att gå vidare och försätta företagen i blockad visar hur man värderar den IDEOLOGISKA övertygelse som ligger i botten för NN:s ovilja”

    för att illustrera poängen.

    Du menar också att ”Facket hade kunnat göra en bedömning av ifall de förhållanden som råder på arbetsplatserna är OK”. Detta har inte heller med religionsfriheten att göra. Dessutom vill jag hävda att det handlar inte bara om hur något ser ut nu – vad händer imorgon eller om ett år? Att reglera bort framtida godtycklighet är faktiskt ett avtals främsta uppgift, inte att konstituera förhållanden för stunden. (Och därtill allt det andra vi redan har diskuterat.)

    Jag förstår inte riktigt det sista. Kan du utveckla? (I samband med kollektivavtal framför allt. För problemet är väl varför just kollektivavtal men inte andra typer av avtal omöjliggör för plymottarna att driva business.)

  11. Skrivet 26 december 2006 klockan 19:11 | Permalink

    Jag tror vi uppfattar skillnaden mellan ideologi och religiös övertygelse olika, och därför har svårt att komma fram till något.

    Som jag uppfattar det kan alla utom rena fanatiker kompromissa med sin ideologiska ståndpunkt i någon mån.

    Även den mest libertarianska av nyliberaler kan nog tänka sig att skriva under ett kollektivavtal om det kniper. Man kanske svär över det, och låter nära och kära få höra om hur facket minsann är rena banditerna — men man vaknar knappast kallsvettig och förväntar sig helvetets eldar i nästa liv.

    För den som vägrar av religiösa skäl är på ett helt annat sätt en fråga om liv och död. Jehovas vittnen till exempel, dör hellre av skadechock än tar emot blod — men de är däremot fullt beredda att ta emot läkarhjälp.

    Såvitt jag kan förstå av det lilla som finns att läsa, så är plymottarnas levnadsregler ganska strikta. De består av saker som att man inte får äta med utomstående; att TV, radio och datorer är omgärdade av strikta restriktioner, i den mån de existerar alls; att avtal och samröre med utomstående är ytterst begränsade.

    De isolerar sig med andra ord religiöst och kulturellt. De värvar inte och är i praktiken ett samhälle i samhället — ett som i mångt och mycket står vid sidan av, och vill ha så lite att göra med den vanliga samhället som de i praktiken kan ro iland med.

    Så för brödernas företag är det med största säkerhet bokstavligen sanning att de hellre lägger ner än skriver avtal. Troligen är det så för alla de företag som drivs av plymottar.

    Skulle bröderna mot förmodan ändå skriva på avtalet, så kommer de troligen i sin tur att få utstå spe och ett visst stigmata från sina församlingsbröder och systrar. De riskerar att förlora aktning, trygghet och självkänsla.

    Att forcera frågan i det läget är indirekt att säga att plymottar inte får driva företag. Att säga att det inte alls är vad man är ute efter är ren skenhelighet eftersom minsta efterforskning i ämnet troligen skulle visa att så är fallet.

    Jag skriver ”troligen” här och där, eftersom jag inte känner till tillräckligt mycket om plymottar för att uttala mig säkert. Principen är dock för mig klar: detta är en fråga om religiös övertygelse och så länge den inte skadar någon annan bör den respekteras.

    Vi gör skillnad i Sverige mellan ideologisk-/åsiktsfrihet och religionsfrihet. Det skulle vara intressant att höra en förklaring från din sida varför och hur du anser att det skall fungera i praktiken.

  12. Skrivet 26 december 2006 klockan 20:08 | Permalink

    Frågan är hur långt man ska gå i det här. Jag uppfattar inte att religionsfriheten är något annat än ”vanlig” tanke- och åsiktsfrihet. Det är samma principer som gäller för båda – ingen ger religionsfriheten en särställning, såsom du verkar vilja göra. I de flesta deklarationer av mänskliga rättigheter (vilka dock inte måste vara universell lag) nämns de också i samma andetag. Europakonventionen, artikel 9, är ett exempel:

    ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.”

    Artikel 18 i FN-deklarationen säger något liknande, vår egen regeringsform behandlar alla medborgerliga friheter på samma sätt i sina sex punkter.

    Men jag tror heller inte att det är i uppfattningen av detta vi skiljer oss åt, såsom du antyder, utan återigen hur avsaknad av kollektivavtal, i båda de fall vi har diskuterat, inverkar på tredje parts fri- och rättigheter (exempelvis rätten att organisera sig i fackföreningar och agera för bättre villkor genom dem).

    Har man en religiös eller ideologisk uppfattning som inte är förenlig med övriga fri- och rättigheter så är det just avskillnad från resten av samhället som är den enda utvägen, I’m sorry. Det är vad Amish har praktiserat (men börjat luckra upp). Kan man inte bedriva företag på resten av samhällets villkor, på grund av sin religiösa övertygelse, ja då får man faktiskt låta bli. Kan man inte bedriva muslimsk skola efter den svenska läroplanen så får man faktiskt låta bli. Och så vidare.

    Det är ingen inskränkning av rätten att tro på vad man vill eller utöva den tron – det är bara en separation av arenor, och sådant sker mellan det sekulariserade och det religiösa samhället jämt och ständigt. Det är till och med själva förutsättningen för att religionsfrihet ska kunna existera, enligt välkänd liberal argumentation.

  13. Skrivet 26 december 2006 klockan 21:20 | Permalink

    Nå, du har en poäng i att vi troligen ser olika på hur tredje man drabbas när det saknas kollektivavtal. För mig är kollektivavtalen som de ser ut idag bara en, och inte alls säkert den bästa, lösningen på de fri- och rättigheter du nämner. De är dessutom frivilliga, i alla fall på pappret.

    Så det som återstår är ett särintresse facket, som anser sig ha rätt att sätta sig över alla andra särintressen.
    Du jämför med läroplanen och muslimska skolor, men då blir det äpplen och päron av alltihop.

    Enligt ditt synsätt är fackets rättigheter således viktigare än plymottarnas religiösa frihet – trots att det är en samvetsfråga för dessa. Inte ens det gamla mönstringssystemet var fullt så fyrkantigt, där fanns i alla fall möjligheten att söka vapenfri tjänst.

    För att slänga ut en annan parallell, så kom jag i samtal med en jude om kosher och regler för djur- och livsmedelshantering i Sverige. Han var irriterad eftersom de svenska reglerna enligt honom gjorde kosher i det närmaste omöjligt. Få judiska slakterier lyckade passera nålsögat och få godkänt, eftersom kosher går på tvärs med vad livsmedelsverket någonsin föreställt sig.

    Denna judiska man kände sig uppriktigt religiöst förtryckt i Sverige. Det hör till saken att han var rätt ortodox/fundamentalistiskt i sin framtoning (nej inga flätor, men åsikter), så de flesta judar är nog inte fullt lika brydda.

    Nå. Regler för djur- och livsmedelshantering finns där av ett skäl — de skall garantera att våra djur inte lider onödigt mycket och de skall garantera att maten vi ställer på bordet inte är farlig för oss. Lik förbaskat har han en poäng, vår allmänna matstandard skulle knappast bli sämre för att vi respekterade den judiska religiösa särarten.

    Tycka vad man vill om sådana som plymottarna och liknande, men de har rätt till sin särart, religion och de övertygelser som tillhör.

    Det finns plats för alla sorter, men bara om vi är beredda att maka på rumpan en aning då och då.

  14. Skrivet 27 december 2006 klockan 10:11 | Permalink

    Tja, närmare än så här kommer vi nog inte. Jag återvänder till resonemanget jag hade kring Wild’n'fresh (vilket återigen illustrerar att de båda fallen inte skiljer sig åt ;-) ):

    Jag skulle gärna vilja vara utan fackliga stridsåtgärder mot exempelvis hederligt kämpande fåmansföretag – och religösa motiv. Jag skulle också önska att arbetaren hade en rättmätig chans i förhandlingar om sina arbetsvillkor. Men hur ska jag få de två önskningarna att gå ihop?

    Det är alltjämt kärnfrågan, som inte närmar sig en lösning bara för att bröderna i Smålandsstenar har en stark tro. Det är en fråga om att vara eller icke vara också för facket i förlängningen.

  15. Skrivet 27 december 2006 klockan 12:45 | Permalink

    Då låser du dig i en gammal tanke anser jag. Vi borde snarare hitta nya vägar som är mindre fyrkantiga.

    Men det är strängt taget en annan diskussion.

  16. Skrivet 28 december 2006 klockan 12:00 | Permalink

    Ja, det är ett sätt att se det. Det andra sättet är att det är facket som är låst i sin position, snarare än sin problemformulering. Hur ska vi hitta en ny väg för dem? Eller menar du att den enda vägen är att facket måste bli mindre fyrkantiga?

    Det är som sagt en annan diskussion. Men minns att jag är all for att skapa nya förutsättningar så att vi slipper den här typen av konflikter. Att säga till facket att låta bli att bråka är dock inte särskilt konstruktivt i min mening…

  17. Skrivet 29 december 2006 klockan 1:32 | Permalink

    Att säga till facket att sluta bråka med folk som inte gör fel är nödvändigt. Man kan inte skapa förändring utan att först peka ut vad det är man vänder sig mot och varför.

    Jag tror att facket måste omdefiniera sin roll och sluta se sig själva som själva motpolen till det kapitalistiska systemet. De måste helt enkelt minska sin politiska slagsida.

    Istället måste de erkänna för sig själva och sin omgivning att de är en intresseorganisation för sina medlemmar och acceptera de begränsningar som en sådan verkar under.

    Då kan de återfå sin trovärdighet och motivera folk att bli medlemmar utan att använda a-kassa och kollektivavtal som rullator.

  18. Wils
    Skrivet 30 januari 2007 klockan 20:02 | Permalink

    Jaha, då fick facket som de ville! Flertalet av de anställda på företaget som satts i blockad ”slipper nu att jobba utan kollektivavtal”, när större delen av tillverkningen enl. Ekonomiekot flyttar utomlands. Grattis Skogs och träfacket!

    Vem står näst på tur att få er hjälp?

  19. Wils
    Skrivet 01 februari 2007 klockan 1:20 | Permalink

    Jaha, då fick facket som de ville del 2.

    … enligt SVT Nyheter skrev de på ett modifierat kollektivavtal. Det positiva är väl att företaget lyckades göra vissa justeringar, men det negativa är att arbetstillfällen flyttas från Sverige, och att facket åter visat sin absoluta maktposition. Inte många vinnare i den soppan.

  20. Camilla
    Skrivet 01 februari 2007 klockan 1:33 | Permalink

    SR Jönköping har en uppdatering; kanske finns det hopp.

    Skogs- och träfacket och företagen Ji-ma och Skandro Trade i Smålandsstenar har nu kommit överens, utan att teckna kollektivavtal. Genom en skriftlig överenskommelse har företagen lovat att följa kollektivavtalet ändå.

  21. Skrivet 02 februari 2007 klockan 12:39 | Permalink

    Det tycks som om det finns hopp, men det får tiden utvisa.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Vill du infoga Youtube-klipp kan du använda: [youtube url=klippadress]
Klippadressen kan vara antingen adressen från objektkoden, eller adressen till klippets youtube-sida.

CommentLuv badge

  • Christian Engström, din röst i EU
  • bli medlem, förnya medlemskap
  • Arkiv

  • Kommentarer

  • Twingly Blog Search link:http://www.fridholm.net/ sort:published Nya länkar hit
  • Inlägg