Träffsäkert om fackets makt
SvD ledare: Facket ska inte ha så här mycket makt:
Det finns förstås rötägg även bland dessa småföretagare, men de allra flesta lever med kniven på strupen och gör allt vad de kan för att göra rätt för sig. De bidrar långt mer till samhällsbygget än någon strejkromantisk ombudsman i LO. Soloföretagarna försörjer sig själva, betalar skatt och kan i bästa fall skapa sysselsättning även för andra. Någon gång, alltför sällan, växer ett större bolag fram ur deras krets.
Undrar hur många unga göteborgare som har blivit mer lockade av företagarbanan av den senaste tidens fackliga maktdemonstrationer?
Jag har skrivit ett inlägg om konfliktromantiken och klasskampsretoriken inom “arbetarrörelsen”, men SvD prickade precis poängen. Man “tar fajten”, “upp till kamp”, det är “stridsrop”, “en rak vänter i nyllet på kapitalisterna”, etcetera, etcetera in absurdum, ad nauseam. Men man ser inte konsekvenserna bortom sina egna dogmas mål.
Jag har varit där, jag växte upp i en miljö där man var förrädare om man röstade på det borgarbrackiga sossarna… Jag växte helt enkelt upp i studentmiljö i efterdyningarna av 68-rörelsen. Mina föräldrar tillhör generationen som skaffar sig stora dyra lägenheter och hus, två nya bilar och dyra utlandssemestrar medan de fortfarande inte helt ids förkasta Maos lilla röda, Kapitalet eller för den delen idolbilderna på Che. De lever som de borgarbrackor de älskade att hata, men skriver fortfarande under på samma samhällsanalys om än något nedtonad.
Tyvärr ligger nog knappast svaret för svensk framtida sysselsättning i 1900-talets industriella styrka och strategi. Inte heller i 68-generationens samhällsanalys. Vi kan leka struts, eller sitta och skåda navelludd — men det kommer att bli surt efter. Motarbeta utvecklingen som små Don Quixotes, eller bejaka den.
Skall vi motarbeta de som har drivkraften att skapa nya affärsidéer och i förlängningen ny sysselsättning? De är våra pengar på banken, vår garant för att Sverige i framtiden inte är en stat med massarbetslöshet och misär utan en med tillförsikt. Av våra “svenska” stora företag, är det bara något enstaka som är yngre än trekvarts sekel, det är väl hög tid att ändra på den saken, eller?
Andra bloggar om: småföretagande, soloföretag, facket, facklig makt, entreprenörer, arbetstillfällen, sysselsättning
Inlägg
21/12 -2006 klockan 2:51
Facket har inte för mycket makt. Men dom jävlarna har glömt vems ärenden dom ska gå. Klia varandras rygg går bra. Skrika ord som solidaritet, klasskamp, alla ska med. Det går bra. Men har du blivit av med jobbet. VIPS så är du inte “arbetare” längre. Utan en cansersvulst som man kan behandla hur som helst. INGEN faclig ombudsman jag träffat har någonsin talat sig varm för hur man ska stötta eller hjälpa arbetslösa. För dom är ju FÖRE DETTA arbetare. Och då ingår man ju inte i gänget. Att facket sedan aktivt hindrar en från att ta arbete hos bemanningsföretag är ju bara grädde på moset……..
21/12 -2006 klockan 4:51
Mina tre främsta erfarenheter av att vara fackansluten var:
När min dåvarande flickvän larmade om att hennes chef förskingrade — han blev senare dömd. Och hon blev kickad som tack för besväret av samma chef, utan att facket gjorde ett smack — de pratade om att nu jävlar, men dök inte ens upp när hon skulle möta sin tidigare chef, trots löfte.
När en annan timanställd medarbetare grovt förtalade mig och kom med anklagelser som gjorde min timanställning jävligt osäker — hon ville ha mina timmar också. Jag försökte mota olle i grind genom att ta kontakt med facket och be om hjälp, de ville inte höra på det örat.
När jag var med och försökte reda ut kaoset efter en VD som visat sig allt annat än lämplig. Hans favorit, som tillbringat halva tiden sjukskriven och andra halvan lekt vägspärr i en av företagets viktigaste positioner hade blivit omöjlig: resten av personalen något förtroende kvar för henne, vi som ledning hade inget förtroende för henne — och dessutom visade hon på alla sätt och vis att hon inte trivdes. Hon pratade om att säga upp sig, men kom aldrig till skott. Vi frågade hur hon ville ha det, och hon sa att hon ville bli uppsagd för att slippa karens i a-kassan, så vi sa upp henne. Som tack och hej gick hon till facket med uppsägningen och fackrepresentanten kom indånande som en bomb och hotade med AD utan att ens förhöra sig om läget.
Facket har blivit en koloss på lerfötter. Man gapar för att ge illusionen om att vi fortfarande lever i förkrigstider då polisen användes politiskt mot kommunister och röster räknades efter inkomst. Gapandet är för att försvara nödvändigheten av den egna makten. Få organisationer har frivilligt minskat sin egen makt efter att de väl fått den — långt vanligare är att de försvarat makten med näbbar och klor. Makt korrumperar, absolut makt korrumperar absolut.
2/1 -2007 klockan 14:41
Åt helvete med facket! Vräk facket överbord eller låt dem gå på plankan! Utan småföretagarna blir det inga jobb och ingen gröt i magen!