Via Dyslesbisk hittade jag en artikel i DN om de apatiska flyktingbarnen:
Hessle verkar nöjd, men har synpunkter på strategin och varnar för risken att medierna eventuellt kan ta de ”stackars föräldrarnas” parti:
”Tycker det är bra att vara offensiv om det är rätt tajmat. Det bästa just nu vore om informationen kom från Polisen tycker jag. Media har ju sin dramaturgi… barnen är utsatta av systemet i Sverige, där ju MIV ingår! Håller ni nu på att misstänkliggöra de stackars föräldrarna??? kan de kanske tänka!?”
Annica Ring och Marie Hessles ansträngningar bär frukt några veckor senare. Den 22 november offentliggör Svenska Dagbladet uppgifterna som läckts till dem. Nyheten att polisen misstänker att apatiska barn kan vara förgiftade får ett enormt genomslag.
Hessle var alltså regeringens samordnare för de så kallade apatiska barnen. Hennes uppgift var att ta reda på mer och rapportera, istället så är hon en aktiv del i att misstänkliggöra föräldrarna.
Men det visar sig snabbt att anmälningarna saknar grund. Några av fallen är upp mot ett år gamla och i flera av fallen har Migrationsverket dessutom inte anmält sina misstankar till socialtjänsten, något som de är skyldiga till enligt lagen. Och bland den vårdpersonal som har erfarenhet av de aktuella barnen säger flera att misstankarna är obefogade eller rent av ”bisarra”.
Ett halvår senare har åklagaren lagt ned samtliga åtal. Trots toxikologiska tester i både Sverige och Frankrike saknas alla spår av gifter, och det finns inte heller några bevis för att barnen simulerar. Men Hessles och Rings strategi har ändå varit lyckosam, den stora mediebevakningen har bidragit till att etablera bilden hos allmänheten; de apatiska barnen kan i själva verket vara manipulerade.
Är det någon mer än jag som drabbats av spykänslor vid det här laget?
I maj 2006 publicerar den statliga samordnaren Marie Hessle sin andra rapport av tre i den statliga utredningen om de så kallade apatiska barnen. Rapporten kommer fram till att manipulation, det vill säga förgiftning och simulering, är bland de ”omständigheter” som ”kan förklara” det apatiska tillståndet.
Det är ett smått sensationellt påstående eftersom det inte finns ett enda belagt fall av manipulation eller medveten simulering bland de apatiska barnen i Sverige.
I inledningen till rapporten skriver Marie Hessle insinuant att en av de ”viktigaste händelserna” det senaste året är det faktum att ”polisen inlett förundersökningar angående några misstänkta fall av misshandel/förgiftning”.
Men den statliga utredaren nämner inte med ett ord att hon själv har spelat en avgörande roll i dessa anmälningar.
Var finns avskedet på grått papper? Denna kvinna verkar inte ha några som helst moraliska bryderier med att föra såväl opinion som beslutsfattare bakom ljuset.
Det börjar bli dags att lägga ned lagen och förklara för alla troll och mini-hitlers att de skall sköta sitt jobb och överlåta opinion och beslutsfattande till dem det tillkommer.
Andra bloggar om: Apatiska barn, Manipulation, Amnesti, Annica Ring, Barbro Holmberg, Flyktingamnesti, Flyktingpolitik, Marie Hessle, Miljöpartiet, Politik
En trackback
[...] Flyktinginvandring är inte ett spel med ekonomiska plus och minustecken. Oavsett om det kostar oss pengar eller om det lönar sig, så har vi en medmänsklig skyldighet att värna de oskyldiga som far illa i konflikter och under förtryck runt om oss. Det är direkt obehagligt att vi flyttat upp ribban för asyl till en nivå som skulle gör Sergei Bubka stolt. Vi klyver hår och relativiserar på ett sätt som urholkar det moraliska imperativet. [...]