Detaljsida för arkiv och statiskasidor

Upp till bevis kära “Allians för Sverige”!

Det var en tröst och ett hopp att regeringen i valrörelsen lade så stor tonvikt på att klimatet för småföretagare måste bli bättre. Det pratades om byråkrati, skatter och flexibilitet. Till och med Det Heliga LAS ifrågasattes i viss mån. Det var med försiktig optimism jag gick till valurnan för att rösta fram en regering som i och för sig närmat sig mitten, men som ändå verkade ha sina prioriteringar i ordning.

Det jag och många med mig hoppades på, var att den nya regeringen skulle våga ansätta några av de heliga kor som sedan årtionden stått mitt i vägbanan och hindrat trafiken.

1. Den fackliga maktfullkomligheten

Den första heliga ko som borde ledas till slakt är de undantagstillståndsliknande rättigheter facket i Sverige har. Få motsätter sig fackets nödvändighet för att värna de som lönearbetar, men det är orimligt att de har licens att sidsteppa centrala moderna rättsprinciper.

Kollektivanslutningen är borta, men dess andas barn är kvar. Facket har laglig rätt att sätta sig över rättsliga principer om avtalsfrihet och därmed indirekt i praktiken negativ föreningsfrihet.

Genom att konflikträtten är så dåligt reglerad kan facket dessutom sätta tredje part i konkurs med stödaktioner som drabbar oskyldig. Genom rätten att använda tvångsmetoder kan de forcera avtal genom att blockera kunder, leverantörer och nyanställningar.

Facket har inga etiska regler att följa utöver egenintresse och det finns inget som reglerar proportionalitet. Det betyder i praktiken att de kan sätta luspank företagare på gatan, utan att han eller hon gjort något annat fel än att försöka hävda sina lagliga friheter – eller än värre, utnyttja kollektiv bestraffning för att riktigt grundligt frysa ut någon som inte skriver på så kallat “frivilliga” avtal.

“An offer you can’t refuse” helt enkelt.

Det naturliga vore här att begränsa vad det grundläggande kollektivavtalet reglerar, så att det motsvarar vad som i andra länder regleras i lag – och sedan göra det obligatoriskt. Ovanpå det kan frivilliga överbyggnadsavtal träffas.

För att inte dessa skall få samma grad av “frivillighet” som idag, så måste fackets undantag från allmänna rättsprinciper bort. Därmed skulle vi kanske kunna ta oss ur det rättsliga limbo vi befinner oss i idag.

2. Lagen om Allmän Stagnation (LAS)

Nästa heliga ko, som bör ledas till slakt innan den galna kosjukan drabbar oss alla är LAS.

Den bästa tryggheten för en anställd är inte att aldrig behöva byta jobb, det är att ha fullgoda alternativ. Vågar man resa sig och gå, i förvissningen om att få nytt jobb, så har man makten över situationen.

Anställningsskydd bör, som jag ser det, begränsas till att avsked och uppsägningar inte blir arbiträra och att människor skall ha rätt att göra enstaka misstag utan att behöva förlora jobbet. Man bör naturligtvis undvika att främja rövslickeri och dylikt, men det primära skyddet är som sagt att ha alternativ att tillgå.

3. Det allsmäktiga skattefögderiet

Skattefögderiet agerar idag i praktiken såväl polis som åklagare och domare. Det är helt enkelt inte rimligt. Gud nåde dig om dina fakturapengar inte kommer in i tid och du inte har buffert att betala in preliminärskatten ändå – då blir det fogden. I dagens Sverige förutsätts man vara ekonomisk brottsling tills motsatsen är bevisad.

Ovanpå det är reglerna för hur skatt beräknas så överjävligt komplexa att till och med fögderiets egen personal gör fel titt som tätt – och det är man alltså personligt rättsligt ansvarig för…

Eländet stannar inte ens där.

En bekant hamnade i ett moment 22 nyligen. Som student ville han dryga ut kassan med lite konsultjobb. Han ville absolut inte bli anställd och hans kund skulle ändå inte kunnat anställa. Så han sökte F-skattesedel och fick beskedet att man inte kan få F-skatt om man bara har en kund, då måste kunden anställa…

På liknande bog, så är det både en och annan datakonsult som svurit sig blå över skattereglerna för inventarieinköp. Inventarier med värde över 2000 kronor får inte dras av direkt, de måste skrivas av med max 25 % per år. Alla inventarier är lika oavsett livslängd. Så det arbetsinstrument, som redan när det lämnar leverantören har sjunkit med 25 % i värde beräknas fortsätta fungera och användas under en femårsperiod eller mer. Hur det är med den saken vet nog de flesta som har det minsta hum om datorer. Uppdatering: Det tycks till slut ha blivit ändring på den saken, i alla fall i någon mån, se kommentarerna.

Jag hoppas fortfarande

Jag hoppas att jag om ett par år inte sitter med besvikelsen skriven i pannan. På några fronter ser det inte lovande ut. Framförallt så tycks de nya moderaterna ha en tävling i allmänt kollektivavtals- och fackföreningskramande. Nog för att det finns saker att ta vara på i “den svenska modellen”, men försök hålla ordning på vad som är positivt och vad som är avarter.

Jag äcklas av att regeringen nu ställer sig på byggfackets sida i fallet Waxholm. Det räcker med att skrapa på ytan för att inse att Waxholm inte hade det minsta med “arbetarnas rättigheter” att göra – här pratar vi bigotteri, utpressning, mygel, och protektionism. När fackombuden stod och gastade “Go home!” var det inte ett misstag, det var en freudiansk felsägning. Sådant skall man inte stödja, det skall man visa sitt förakt för – den smutsiga byken borde ut i solljuset och de ansvariga borde förklara sig.

Fotnot: Trots min hårda ton är jag egentligen inte fackföreningsfientlig, det är avarterna som stör mig. Facket som idé är ett bra skydd för människor i utsatt position, men det är inte en god sak när facket är de som förtrycker utsatta.

Andra bloggar om: Alliansen, allians för sverige, liberalism, borgerlig politik, principer, fackföreningar, LO, byråkrati, övergrepp, avtalsfrihet, rättsprinciper, skattefögderiet, skatteregler, rättsäkerhet, Vaxholm, Waxholm, byggnads, HRF, kollektivavtal, LAS, arbetsmarknadslagar, småföretagande, företagsklimat

Skrivet måndagen den 11/12 2006 kl: 15:41, Kategori: Politik, Dagsfrågor.
Gillade du artikeln kan du prenumerera på nya artiklar.
Eller prenumerera på kommentarer via RSS
Du kan också skriva en kommentar, eller göra en trackback från din sajt.

4 kommentarer till “Upp till bevis kära “Allians för Sverige”!”

caridon Says:
11/12 -2006 17:31
Vill faktiskt påpeka att om man kan argumentera för att inventarie har 3års ekonomisk livslängd eller kortare (och det kan man utan problem i databranchen.) så kan man direktavskriva datorer.
se: skatteverket för mer info.
/C
Marcus Fridholm Says:
11/12 -2006 18:54
Se där, då har det blivit ändring till slut. Bra tajming, för jag uppgraderade faktiskt i år.

Senaste totaluppgraderingen innan dess fick jag beskedet att jag var tvungen att avskriva, det gör jag fortfarande trots att burken sedan länge är slaktad. Däremellan gjorde jag en fuling och köpte delar, var och en värd mindre än 2K och byggde ihop dem själv.
Erik Laakso Says:
12/12 -2006 20:19
I morse stod företagaren från Göteborg i en tevesändning och beklagade sig över att facket ville tvinga henne till avtal. Först försökte hon återigen hävda att hon betalade bättre än avtal och att alla var helnöjda med det. Sedan framkom det i alla fall att hon inte betalade ut semesterersättning utan istället för semesterersättning hade lagt en högre timlön och att de anställda var glada för det. Pensionsavsättningar och andra avtalsenliga saker föreföll inte heller vara aktuella.
Hon menade att hon skulle vara tvungen att lägga lönerna på kollektivavtalets nivå om hon skulle ha råd att betala ut avtalsenligt innehåll samt sänka sin egen lön till 30:- i timmen. Det är tungt att starta företag men det är ju faktiskt så att det är lätt att konstatera att hon inte har bärighet i sitt företag och det som inte bär sig enligt gällande regelverk får väl lägga ner eller ska vi gråta över varje misslyckad företagssatsning och ha överseende med kollektivavtalsflyende, svartjobb, bokföringstrixande eller andra avarter som används för att komma förbi dåliga affärsidéer?

Sanningen är den att hennes tillvägagångssätt är ett mycket utstuderat sätt att underminera den fria konkurrensen med andra salladsbarer, möjligen något snyggare än rent svartarbete men likväl oschysst mot alla andra salladsbarägare som tecknar avtal och tar sitt ansvar gentemot sina anställda.

Du är bara en av alla de som förespråkar lagstiftning istället för avtal och det roliga är att ni kallar er för liberaler. I saltsjöbadsandan råder inte någon avtalsfrihet på det här området, parterna har kommit fram till att kollektivavtal bör tecknas och att facket har rätt att ta till blockad och sympatiåtgärder för att få igenom avtal. Företagen tjänar på att alla spelar efter samma regler, de anställda tjänar på att alla spelar efter samma regler.

Kollektivavtalets lägstanivåer är mycket modesta till sin natur och inget som en seriös företagare bör ha skälig orsak att motsätta sig.

När det gäller LAS är saken en smula annorlunda, den är skriven i en annan tid och med andra syften då guldklocka och 40 år på samma arbetsplats premierades och eftersträvades av både arbetare och företagare. LAS bör arbetas om och ersättas av ett flexicuritysystem med höga nivåer utan karensdagar i A-kassan helst helt burna av försäkringstagarna själva, och med förenklade regler för anställningar.

Skattefögderiet slutligen, visst finns det kantiga och dåliga regler där och det behöver fixas till, men att bara ha en köpare för sina tjänster och sedan kalla det för företagande är lite genomskinligt, tycker du inte det? Det finns ju ingen bärighet för att det företaget ska kunna överleva på sikt, alltså är det bara ett sätt för köparen av tjänsterna att slippa ta arbetsgivaransvar och kanske en metod för utföraren att kunna dra av för semiprivata inköp.

M.v.H
Erik Laakso
Marcus Fridholm Says:
12/12 -2006 23:51
Hej Erik.

För att börja bakifrån och ta skattefögderiet först, så var det aldrig någon målsättning för min vän att starta ett företag som skulle ha bärkraft på sikt. Målet var att ha ett företag som gav honom inkomster vid sidan av hans läkarstudier, inkomster som skulle minska hans behov av lån och bidrag. Det var inte ett handelsbolag eller aktiebolag med långtgående planer han sökte starta, utan en enskild firma. Han ville med andra ord vara fri att ta de jobb han hade tid med och ordna med skatter och sådant själv. Jag har otroligt svårt att se något fel i detta.

När det gäller LAS är vi rörande eniga.

Vad gäller kollektivavtal anser jag att de facto obligatorium kan vara försvarbart endast om det begränsar sig till saker som annars skulle vara lagstiftade. Jag ser hellre ett sådant obligatoriskt avtal som förhandlas mellan arbetsmarknadens parter än ren lagstiftning, framförallt därför att ett sådant system potentiellt är mer flexibelt.

En viktig poäng med obligatorium istället för skimär frivillighet, är dock att grundläggande rättsprinciper som avtalsfrihet inte skall sättas på undantag — hur paradoxalt det än kan låta.

Genom att lagstifta inte bara att reglerna gäller, utan även begränsningar för vad de får innehålla — så fredas folk från orimliga påtryckningsmetoder. Allt utöver denna grund är överbyggnad och bibehåller sann frivillighet.
Det är bara en idé som inte helt tagit fast form ännu, men som kanske kan vara en framkomlig kompromiss.
Själv anser jag nog att idealet vore fullkomligt fri avtalsrätt, men jag inser att det inte är praktiskt genomförbart inom det system och traditioner vi har.

Slutligen gällande Wild’n Fresh så medger jag att mina initiala beräkningar inte stämmer helt. Jag trodde att semesterersättning betalades utöver snarare än kompensationsinbakat i lönen. Lite löst innebär det troligen att ett kollektivavtal för de anställda i stort skulle innebära status quo bortsett från avtalspensionen som faktiskt skulle vara ren vinst. Mellan tummen och pekfingret kanske det i slutändan skulle röra sig om 2-3000 kronor per år mer i lön inklusive pensionspengarna, givet att de är deltidare och fortsätter arbeta i samma omfattning som tidigare.

Att det däremot skulle innebära att Sofia själv fick sänka sin timersättning från 40 till 30 kronor timmen är nog mycket troligt, delvis pga merkostnaderna för avtalspensionen och delvis för att betala fackets premie.

Att påstå att det i sig diskvalificerar hennes affärsidé eller rörelse får mig dock att undra om du någonsin satt dig in i vad det innebär att starta eget?

Slutligen har jag själv mött och pratat med de inblandade, och de som jobbar för Sofia står väldigt tydligt bakom henne.

Om jag får spekulera, så tycks det mig som om de inte är intresserade av om de kan få en eller annan krona mer via kollektivavtalet — de vill helt enkelt att det hela skall fungera. De talade tydligt om facket och de som skrev under på fackets göranden och låtanden som “den andra sidan”, medan de som stödde Sofia på samma sätt beskrevs som stående på “vår sida”. Av det kan du dra de slutsatser du vill.