Vem snodde dina kulor Sven-Otto Littorin?
Rubriken har lånats från en kommentar av Henrik Hall på Federleys blogg. Den syftar naturligtvis på Littorins icke-svar när facket började kräva ursäkter från regeringen för att Federley utnyttjat sin åsikts och opinionsfrihet och kritiserat HRF.
Regeringen, och då kanske framförallt de nya moderaterna, har trasslat till det lite för sig genom att försöka luta sig åt två håll samtidigt. Medan det är iofs är bra att förnya sig, så är det väl fortfarande en del av grundläggande liberalism att värna grundläggande frihets och rättsprinciper. Moderaterna, personifierade av Littorin i detta fall, försöker liksom undkomma problemet genom att gömma sig bakom den “svenska modellen”. Men är det inte i grunden mot en moderat liberal syn på samhället att stå upp för en modell som ger facket rätt att bete sig som de gjorde i Vaxholm? Eller att åtminstone våga ifrågasätta hur de beter sig nu i Göteborg?
Det lustiga är att det skulle vara så enkelt. I fallet Göteborg skulle han helt enkelt kunna påpeka lite torrt att han strängt taget inte skall lägga sig i som minister. Att facket i och för sig inte överträder sina lagliga rättigheter i frågan, men att rättigheter innebär ansvar. Vidare skulle han kunna påpeka att fackets lagliga rättigheter i frågan faktiskt går på tvärs med en annan viktig princip, den om avtalsfrihet, och att varje sådant undantag kräver än mer eftertänksamhet om inte följderna skall bli orimliga. Slutligen skulle han mycket torrt kunna konstatera att regeringen som kollektiv inte bör lägga sig i vad enskilda folkvalda riksdagsledamöter tycker eller uttrycker – så länge det inte rör sig om uppmaning till brott eller hets mot folkgrupp.
(Notering, jag la till förtydligandet i början som svar på första kommentaren nedan.)
Som han nu (inte) svarar blir han helt (ryggrads-) hållningslös.
Jag såg en fackrepresentant utanför briggen vifta en utskrift av (icke-)uttalandet i ansiktet på en av MUF:arna som stod där och både lite vresigt, nedlåtande och nöjt mysande säga: “Se här, Littorin håller minsann inte med er”, med en min som om han just avfyrat en magisk silverkula (var den snodd från Littorin?).
Hon svarade snyggt: “Vi är inte tvungna att hålla med honom heller.”
Gissa vilken av kommentarerna jag tycker tyder på demokratiunderskott?
Hela situationen är absurd, och tystnaden från ministern innebär att debatten sker under hans fötter. Vi får väl se om marken börjar skaka så mycket att han blir tvungen att göra något för att inte tappa balansen.
Andra bloggar om: kulor, Littorin, facket, avtalsrätt, kollektivavtal, arbetsmarknad, blockad, åsiktsfrihet, opinion, Vaxholm, Göteborg, Wild n Fresh
Skrivet lördagen den 9/12 2006 kl: 14:26,
Kategori: Politik, Dagsfrågor.
Gillade du artikeln kan du prenumerera på nya artiklar.
Eller prenumerera på kommentarer via RSS
Du kan också skriva en kommentar, eller göra en trackback från din sajt.
11 kommentarer till “Vem snodde dina kulor Sven-Otto Littorin?”
Skriv en kommentar
- Blind Höna
- Subjektiv.se
- mymarkup.net
- Flykten från ankdammen
- Per Dahlberg
- Sänd mina rötter regn
- Awful Souls
- Suburbia
- Linander tycker
- Clas Kristiansson
- Kommisarie Curiosa
- 1001 erfarenheter
- LouiseP
- Anders Gardebring
- Johan Norberg
- Konsum
- Kalles elaka fotoblogg
- Bloggen Bent
- Frihet, fildelning och feminism
- Attila
- Sakine
- Magnus Blogg
- Gudmundson
- Enligt min humla
- Erik Laakso, på uppstuds.
- Ekelunden
- Hultins tankegång
- Ge oss ett val
- ProMemorian
- Dick Erixon
- Kulturrevolution
- Ministry of Truth
- Alla Dessa Dagar
- Dyslesbisk
- Federleys Metroblogg
- Daniel Ekman (subjektiv)
9/12 -2006 15:02
Skulle inte det av er kallas för ministerstyre om han blandade sig i arbetsparternas konflikt. Det hade nog du och flera skrikit om exempel vis en socialdemokratisk minister började blanda sig i och tycka till om konflikter rörande arbetsmarknadens parter…
Eller har jag fel?
9/12 -2006 15:09
Var i ovanstående säger han hur facket skall agera?
Observera att han inte säger hur facket skall agera, utan bara uttrycker att det inte är en enkel fråga, att det finns ett ansvar utanför lagboken och att allt sådant kräver att man tänker efter. Vidare att han inte har att lägga sig i andra riksdagsledamöters göranden och låtanden.
Kanske skulle han behöva vara lite tydligare med att det man har att förvänta sig är att tåla att andra reagerar.
9/12 -2006 16:20
Marcus: Jag trodde du inte var nöjd med hans uttalande att du ville ha mer från Littorin?
“Som han nu (inte) svarar blir han helt (ryggrads-) hållningslös.” Om han nu börjar svara och ha en egen hållning i fråga så är det väl helt klart risk för ministerstyre…
Han borde väl snarare försöka finna vägar att lösa den här branschens problematik genom att föra en vettig politik. Han kan ju exempelvis kolla upp vilka som betalar skatt för sin arbetskraft inom restauramgbranschen och hur många som struntar i det…
9/12 -2006 16:32
Jag är inte nöjd med att regeringen så utan förbehåll ställer upp på fackens version av hur kollektivavtal skall fungera. Jag är inte nöjd med att regeringen kommer att skicka en representant till EU för att försvara byggnads agerande i Vaxholm. Jag är inte nöjd med att Littorin genom att inte säga något ger indirekt stöd till HRF i Göteborg. Där har du rätt.
Men samtidigt har du rätt i att en minister inte kan gå in och domdera i en enskild fråga, därav kompromissen. Han KAN säga att frågan har två sidor och att med rättighet följer ansvar. Han KAN påpeka att det inte är bra när en sanktion får orimliga följder. Och han kan i allra högsta grad påpeka att det inte är hans eller regeringens sak att lägga sig i vad enskilda riksdagsledamöter har för åsikter och hur de uttrycker dem.
Genom att agera på ett sådant sätt lägger han sig faktiskt inte i det enskilda fallet, men han visar samtidigt att facket är ute i ogjort ärende om de förväntar sig att regeringen skall ta Federley et al i örat. Dessutom visar han att regeringen faktiskt inte okritiskt står på fackets sida, vilket är nog så viktigt.
9/12 -2006 16:42
Sen vad gäller att föra en vettig politik, så tycker jag personligen att skattesystemet är en av de stora bovarna i dramat — det är svårt att motivera folk att betala skatt när det innebär att den egna maten försvinner från bordet och när reglerna är så överjobbiga att till och med skatteverkets egna funktionärer inte alltid får det helt rätt (har själv i efterhand fått tillbaka pengar som berodde på just en sådan sak).
Den andra delen av vad jag tycker är en vettig politik är att reformera arbetsmarknadslagarna. Facket får inte ha rättigheter som går på tvärs med demokratiska rättsprinciper. Flexibiliteten måste öka, så att antalet som sitter och surar på sina kontor utan att våga byta jobb blir färre.
Med andra ord, de ickeproduktiva kostnaderna och byråkratin kring att ha anställda måste minska, så att folk kan ägna sin energi och sina pengar åt att driva verksamhet istället för att tillfredställa staten.
9/12 -2006 17:05
Jag håller inte med dig om att vi ska göra det ännu jobbigare för arbetarna. Däremot håller jag med dig om att byråkratin kan man skrota mycket. Här finns det massor av möjligheter att spara pengar som man kan satsa för att skapa nya arbetstillfällen som kanske i sig producerar snarare än demolerar som byråkratin tenderar att göra…
Arbetskraft får inte ses som en förbrukningsvara utan som ett kapital att vårda. Här tror jag arbetsgivarnas inställning måste förändras…
Byråkratin när man startar ett företag och småföretagande är ju helt sjuk. Här måste man arbeta med enklare regler och lagar så att det blir enklare att starta ett företag. Samma gäller när man vill expandera ett litet företag. Det är på tok för komplicerade regelverk. Rent av korkade…
9/12 -2006 23:06
Hej! Vill gärna ta upp ett annat ämne som berör Littorin. I en fråga från RAPPORT, där det konstateras att bara ca 5% av de långstidsarbetslösa välkomnas av företagen, är Littorins svar, med ett iskallt stenansikte, följande:” De skall väl ändå vara glada att några vill anställa dem, för annars hade de varit helt utanför listan.” Svaret ger kalla kårar från andra epoker i historien.
9/12 -2006 23:59
Vi antar att en privatperson skall köpa några timmar av mig. För det skall han betala ett par tusenlappar, säg för sakens skull 2000 kr. Han betalar i praktiken 2500 kr, eftersom moms tillkommer.
Jag betalar 500 till skattemyndigheten i moms och ytterligare 1000 kronor i egenavgifter (skatt sociala avg.)
Kvar har jag en tusenlapp av de 2500 kr kunden betalade. De pengarna har han som privatperson i sin tur skattat för, så bara sett i två led så har min tusenlapp inbringat runt 5000 i skatt. Kalkylen blir lite annorlunda när jag räknar in inventarieinköp och generella avdrag, men även med hänsyn till dessa handlar det om minst 3500-4000 kronor i de båda leden.
När jag sen som privatperson skall konsumera upp min tusenlapp, så betalar jag i min tur 200 kronor av den i moms. Den som tar emot de resterande 800 kronorna skall i sin tur betala skatt osv.
Jag kommer att tänka på något jag hörde om en student på en pub. Han sa “varför skall jag bry mig, jag betalar ju ingen skatt” — sen svepte han i sig den momsade och alkoholskattade ölen.
Vi har världens högsta skattetryck, och har haft det så länge att vi räknar det som Sakernas Naturliga Ordning. Vi får också ut fenomenalt lite för våra skattekronor sett ur ett internationellt perspektiv.
Jag vill inte heller se att arbetare får det svårare, jag har inget intresse av att någon skall fara illa, vara bidragsberoende, eller leva på svältgränsen — tvärtom tycker jag det är urtrist, jag har själv inte haft det alltför fett genom åren.
Men för ett antal år sedan lyfte jag blicken. Jag upptäckte till min förfäran, att det vi sysslade med kan liknas vid att ösa ett översvämmande badkar med en gaffel. Så länge vattnet är på och proppen i kan vi aldrig vinna.
Det enda vi kan göra som är rationellt är att stänga av vattnet och dra ur proppen.
Skall vi med andra ord se till att folk får det bättre, så måste vi tjäna pengar. Då behöver vi företag, entreprenörer, ett vettigt skattesystem, vettiga arbetsmarknadsregler etcetera — annars fortsätter vi ösa badkaret.
10/12 -2006 1:40
BTW…
I många moderna företag inser man redan att arbetstagarna är företagets tillgång nummer ett. Slit och slängmentaliteten är redan föråldrad, och den kommer bara att bli sunkigare och sunkigare ju mer vi rör oss mot ett tjänstesamhälle.
10/12 -2006 9:30
Marcus: Jag håller precis på att starta företag och sätter mig in i alla idiotiska regler som krångla till allt. Det borde vara mycket enklare. Det borde inte vara mycket svårare än att vara arbetare tycker jag. Det är på tok för tillkrånglat.
Att det är dyrt och tillkrånglat med skatter hit och dit är inte ettt skäl att bli lagbrottsling. Här måste man istället se till att med demokratiska metoder försöka förändra systemet. Nu verkar det ju inte som den nya regeringen gör det så mycket enklare för småföretagare. Om de var sanna sin politik borde de ju direkt avskaffa massa tillkrånglade regler för småföretag och se till att lindra skatten just i företagets uppbyggnadsskede.
De har ju motverkat sin egen politik.
http://www.privataaffarer.se/newsText.asp?s=pa&a=17977
även om det ser bra ut när det gäller regler
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14197373.asp
10/12 -2006 13:30
Sant, det är för krångligt.
Krånglet kanske inte försvarar att man fuskar. Tyvärr så sköter livets realiteter om den saken. Om situationen för många småföretagare är sådan att de, trots att de jobbar mer och hårdare, har sämre ekonomi än en anställd — då är det lätt att ta till fusk. Jag har dessutom själv blivit satt i situationen att en kund (när jag redan börjat jobba) låter mig förstå att de inte har råd att betala vitt. Nej, jag tog inte emot svarta pengar om någon undrar — men situationen är något många småföretagare stöter på förr eller senare.
Den svarta ekonomin lever och frodas eftersom den vita för många är en omöjlighet/orimlighet och alternativet är konkurs och arbetslöshet. I slutändan förlorar man på det, eftersom även småföretagare måste tänka på pension, försäkringar etcetera.