Detaljsida för arkiv och statiskasidor

Vägval, ödesval, nonsensval?

Många i min närhet och en hel del annat folk jag pratat med den senaste tiden verkar tveka inför att rösta överhuvudtaget.

Det finns en besvikelse över alla affärer; över att politiken glidit så långt mot mitten att den tappat karaktär; över att ideologin tycks ha dött. Hos de med mer klassiskt liberala åsikter skämtas det om ifall man skall lägga sin röst på den rödgröna sosseröran, eller på den orangea sossealliansen?

Jag har känt besvikelse själv, då politiken känns mer urvattnad än på länge samtidigt som insatserna är högre. De senaste dagarna har jag funderat på vad jag egentligen skall rösta på – jag är ju obunden, så frågan kommer upp varje val.

Jag har till slut bestämt mig för att taktikrösta och totalt nonchalera urvattningen av ideologin. Beslutet har kristalliserats under de senaste två veckorna med insikten att, oavsett allt annat, så kommer detta vara det viktigaste val jag röstar i…

Liberaler, svälj förtreten och gör likadant! Strunt samma om alliansen verkar flat, strunt samma om allt verkar tillrättalagt.

Vänner, detta är ett ödesval.

Vinner alliansen, så finns en möjlighet att det svenska politiska spelfältet förändras till något mer levande demokratiskt än den “enpartistat” vi i praktiken levt med sedan sjuttio år tillbaka.

Vinner socialdemokratin igen, så förspills inte bara ytterligare fyra år i ideologiskt vakuum – den allians som trots sina vårtor enat ett alternativ till socialdemokratin riskerar att äter igen splittras.

Om alliansen vinner, så kan den gå till val igen om fyra år med mer råg i ryggen. Möjligheten finns att förändra den politiska kartan och göra den mer jämspelt – möjligheten finns att bryta den socialdemokratiska hegemoni vi levt med i tre kvarts sekel. Konkurrens befordrar nytänkande och framsteg. Det är lika sant i politiken som det är inom företagande. Socialdemokraternas virtuella politiska monopol befordrar bara stagnation i ideologi och samhällsklimat.

Oavsett om ni känner er besvikna över den politiska inriktningen som den ser ut idag, så finns ett egenvärde i maktskifte – det är den svenska demokratins och politiska pluralismens bästa chans. Då förefaller frågor om procentsatser i bidrag, privatiseringar, skattesänkningar som klart sekundära till frågan om ett hälsosamt politiskt klimat – utan “landsfäder”, svågerpolitik, ensidighet och socialdemokratiska eller andra tolkningsföreträden i den ideologiska debatten.

Andra bloggar om: val 2006, maktskifte, socialdemokrati, enpartistat, alliansen, taktikval, ödesval, liberalism, ideologi