Databasvåldtäckt? Leijongate, en full orkan i vattenglas…

För att inte missförstås: att göra dataintrång i motståndarens databas är allvarligt och hör inte hemma i svensk politik. De ansvariga bör gå och polisen ta vid för brottsutredning.

Så långt allt klart och tydligt.

Sen börjar humorn, den svarta humorn.

Hur Marita Ulvskog ens i sina vildaste aggroutspel kan komma sig för att dra jämförelser med våldtäckt, våldtäcktsmän och offer är inte bara lindrigt osmakligt — det fick mig att fundera på att prata i den stora telefonen. Göran P å andra sidan pratar inbrott i herrgården där någon rotar igenom ens privata utan att lämna spår efter sig, närmare sanningen men fortfarande inte jämförbart — det är inte någons privatliv vi talar om, utan ett riksdagspartis databas. GP fortsätter också att oja sig över att det kan ha påverkat valutgången… Ja möjligen i (s) favör i så fall, när nu den vältajmade skandalen är ett faktum två veckor innan valet.

Jag säger som SvD:

Det verkar inte vara någon som kommit på den effektiva metoden avväpnande öppenhet och humor. Man kunde faktiskt tänka sig att Ulvskog sa att hon är tacksam för all socialdemokratisk argumentation fp suger i sig, kanske kan det rentav bli riktigt hyggliga sossar av dem en dag!
Det är något konstigt med att politiska partier, som lägger miljontals kronor på att ”nå ut”, blir så upprörda när det är någon där-ute som når in.

Sen kan man verkligen fråga sig hur trygg man skall känna sig med ett parti vid makten som inte ens kan implementera den mest grundläggande datasäkerhet inom den egna organisationen. Mitt eget hemnätverk, trådlöst som det är, är långt mycket säkrare än vad sossarnas tycks vara. Deras tekniker och säkerhetsansvariga borde få kicken på grått papper; deras funktionärer borde få tydliga krav på vad som får och inte får göras. Detta är samma parti som vill skapa bodströmsamhället, men de tycks inte förstå ens grunderna i nätverkssäkerhet — mycket förtroendeingivande att se hur kompetenta de tycks vara…

Jag är besviken på (fp), deras tonvikt glider sakta men säkert ifrån en sant liberal värdegrund mot kontroll, hårda tag och dylika mer konservativt laddade åsikter. Inte så att de inte längre är liberaler i grund och botten, men de döljer det väl bra numera. Jag är också besviken på att de misslyckats med att hålla sig tadelfria — det verkar vara en aning hycklande att å ena sidan vilja framstå som moralens och ordningens väktare, å andra sidan låta moraliska rötägg hitta in på höga positioner i organisationen. De kan mycket väl förlora valet för alliansen och det är egentligen absurt.

För sanning att säga, om man bortser från principfrågorna, så har den senaste skandalen inte mycket med verklig skada att göra. De fördelar (fp) tillskansat sig genom databasintrånget är mycket begränsade, för att inte säga försumbara.

Då ställer det lägliga tillkännagivandet av skandalen några veckor innan val till långt större skada. Sossarna hånskrattar nog bakom sin moraliska indignation.

Fast nu försvarar jag väl våldtäcktsmän, eller?
Jag får fråga Marita…

Andra bloggar om: leijongate, sossarna, databas, folkpartiet, leijonborg, ulvskog, persson, överdrifter, skandal, val06, skadeglädje, våldtäckt