Enögd Guillou om Israel
Jan Guillou, skriver i aftonbladet om Almedalen som dumförklaring av svenska folket.
Det han talar om är den israeliska attacken mot Gaza, och hur egentligen åldersgräns för dokusåpor, några hundralappar per år till sysselsatta i åldringsvården kan vara viktigare än att Israel bombar bort el och vattenförsörjningen för ett helt folk?
Så långt är jag med Jan, jag håller fullständigt med om att frågan om vad som händer nere i Gaza och Israel är bra mycket viktigare än gäspningen i Almedalen.
Jag tänker inte heller försöka påstå att Israel inte gör det du beskriver — det är fråga om överdrivet och i mångt och mycket urskillningslöst våld. Mänskligheten borde för länge sedan lämnat de metoder som nu används bakom sig. Trots att jag har Israeliska vänner kan jag gott säga att metoderna som sådana äcklar mig. Jag tänker inte sälla mig till “apologeterna” som försvarar sådana metoder.
Men du nämner inte med ett ord det andra sidan av myntet Jan, inte med ett enda ord. Därmed visar du dig tillhöra Jihadapologeterna, de som bekvämt nog “glömmer” att Israels befolkning vare sig nu eller tidigare varit direkt förskonat från samma typ av skit, fast utfört med andra verktyg. Men folk dör av självmordsbomber och primitiva raketer också, och dessa har i mycket stor utsträckning använts för att angripa just civila.
Båda sidor har såväl moderata som extrema krafter inom sina led. Religion gör folk tokigare än annars, kombinera det med historia och det är svårt att avgöra vad som är huvud eller ändalykt på problemet. Vi vinner ingenting på att “glömma” den ena sidan i denna konflikt — för på båda sidor finns människor vars enda önskan är att få leva i fred och frihet, som inte alls är intresserade av att förgöra eller trycka ner den andra sidan.
För att citera SvD om Kofi Annan och FN:
Åter igen kräver jag ett omedelbart stopp på det oproportionella användandet av våld från Israels sida, som redan har dödat och skadat många civila, och ett frisläppande av Gilad Shalit samt ett slut på raketskjutandet in i Israel, sade han i ett uttalande från Berlin.
Han vädjade också till de 15 medlemmarna i FN:s säkerhetsråd att ta ställning i frågan. Säkerhetsrådet har inte kunnat enas eftersom USA, som har veto, anser att den föreslagna resolutionen också borde nämna palestiniernas raketskjutningar mot Israel.
Samtidigt ställer Rumsfield in sin resa till Israel, av israeliska bedömare en åtgärd i syfte att distansera sig från deras senaste attacker mot Gaza — så det är nog rätt okontroversiellt att säga att även USA är brydda av situationen.
För att citera dig själv Jan:
Till och med George W Bush för en hederligare politik och skulle knappast komma på tanken att dumförklara det egna folket.
Frågan är om inte den amerikanska reaktionen är hederligare än såväl den ensidighet du kritiserar som din egen motsatta ensidighet, de ser i alla fall att problemet inte kan lösas genom att ensidigt fördöma Israel.
Det tråkiga är att de i brist på bättre låter det hela leda till handlingsförlamning. Och det är till och med värre att gömma huvudet i sanden än att beskriva situationen ensidigt. Där skall du ha heder, kan du nu bara balansera beskrivningen en aning så har du all heder för påpekandet.
Andra bloggar om: Israel, Gaza, Palestina, Terror, Krig, Anfall, Övergrepp, FN, Kofi Annan, Säkerhetsrådet, Mellanöstern
Skrivet söndagen den 9/7 2006 kl: 23:49,
Kategori: Politik, Media, Dagsfrågor.
Gillade du artikeln kan du prenumerera på nya artiklar.
Eller prenumerera på kommentarer via RSS
Du kan också skriva en kommentar, eller göra en trackback från din sajt.
4 kommentarer till “Enögd Guillou om Israel”
Skriv en kommentar
- Blind Höna
- Subjektiv.se
- mymarkup.net
- Flykten från ankdammen
- Per Dahlberg
- Sänd mina rötter regn
- Awful Souls
- Suburbia
- Linander tycker
- Clas Kristiansson
- Kommisarie Curiosa
- 1001 erfarenheter
- LouiseP
- Anders Gardebring
- Johan Norberg
- Konsum
- Kalles elaka fotoblogg
- Bloggen Bent
- Frihet, fildelning och feminism
- Attila
- Sakine
- Magnus Blogg
- Gudmundson
- Enligt min humla
- Erik Laakso, på uppstuds.
- Ekelunden
- Hultins tankegång
- Ge oss ett val
- ProMemorian
- Dick Erixon
- Kulturrevolution
- Ministry of Truth
- Alla Dessa Dagar
- Dyslesbisk
- Federleys Metroblogg
- Daniel Ekman (subjektiv)
10/7 -2006 8:58
Jag har alltid beundrat Guillou, läste nyss hans samhällssatir Tjuvarnas marknad, som var mycket bra. Samtidigt ryser jag av hans enögdhet vad gäller palestinafrågan. Han ojjar sig över att vi inte bryr oss Israels övergrepp. I helgen avrättades förmodligen några hundra kineser efter summariska rättegångar, folk mördades förmodligen även i Iran, Irak, Sydamerika, Afrika etc etc. Palestinakonflikten är inte politikens navel. Världen brinner dagligen, ofta på ställen där Guillou inte tittar, och inte vi andra heller.
10/7 -2006 12:26
Nej, men en sak skall man inte glömma: oljan är bara ett av två bränslen i mellanösternkonflikten — det andra bränslet är Israels existens och då mest konkret palestinafrågan.
Innan han blev mördad -95, av en israelisk religiös bindgalning, var Yitzhak Rabin faktiskt på god väg att desarmera problemet tillsammans med Arafat. Flera av de omkringliggande länderna började normalisera sitt förhållande till Israel och många uttryckte gott hopp om en lösning. Även om israels opinion polariserades, så var de som ville fred i klar övervikt både i ljudvolym och numerär.
Skulle historien sett lite annorlunda ut, så att Rabin, Peres och Arafat fått slutföra och genomföra en uppgörelse, så skulle situationen antagligen vara en helt annan idag. Israel skulle inte längre med bästa vilja i världen kunna användas som slagträ av religiösa och maktkåta tokar. Effekterna av en sådan avspänning är svår att ens överblicka. Al Queda skulle i alla fall troligen tala för döva öron i långt större utsträckning, och skulle få nöja sig med sin maktbas utanför mellanöstern.
Istället drogs frågan i långbänk av “Bibi”, som idag sitter och kritiserar nuvarande regering för att vara för släpphänt! Och se var vi står.
Jag brukar oftast respektera Guillous inlägg, även när jag inte håller med. Mitt problem denna gång är att jag tycker det är så förbannat tråkigt att debatten hos oss polariserats i vänster = håller på palestinier, höger = håller på israeler.
Är vi verkligen så korkade att vi inte kan se hur komplicerad frågan är: att båda sidor ägnar sig åt övergrepp och att båda sidor har argument för sina övergrepp som i alla fall skulle räknas som förmildrande omständigheter i ett brottsmål. Så länge vi tydligt väljer sida, eller ställer oss maktlösa, så uppnår vi inte något.
Sen vet jag inte om jag håller med dig om att palestinakonflikten inte är politikens navel. Eller snarare jag håller med dig, men jag anser att det finns några världspolitiska nav som styr vår nuvarande fred och stabilitet i världen:
Jag kanske borde ha med Irak, jag är osäker — men jag tror inte Irak är luntan i krutdurken. Sen finns ett antal fruktansvärda situationer i Afrika, framför allt då kanske i nordost — men inte heller dessa har för tillfället potentialen att sätta världen i brand.
10/7 -2006 21:54
Bra svar. Håller med dig i det mesta. Problemet med palestinakonflikten är att den har pågått i decennier, kanske får den en lösning inom rimliga tidsramar, kanske inte. Tills vidare kan vi läsa om ytterligare en bomb i Jerusalem, och ytterligare en vedergällning - dag ut och dag in, år efter år… Har palestinakonflikten inte satt världen i brand tidigare lär den inte göra det i framtiden heller. Världen har förvisso förändrats, Bin Ladin, Hamas etc - konflikten har möjligen förtätats, men det tyckte vi säkert på 60-, 70-, 90-talet också. Måhända har jag fel.
Min lista skulle även inkludera Ryssland.
11/7 -2006 0:41
Problemet med alla de konflikter jag listade är att de alla är rätt långrandiga egentligen, men att de alla har potentialen att bli luntan i durken.
Problemet med Israel/Palestinakonflikten i synnerhet är att den fungerar som en slags motor i hela mellanösternkonflikten. Snart sagt vilka idiotier som helst kan saluföras genom att peka antingen på israeliska övergrepp eller palestinska extremister.
Så konflikten får förutom sin egen tragik, så många barn och barnbarn att det till och med blir svårt att överblicka. Var skulle Bin Ladin och Al Queda stå idag om de inte haft Israel att peka på? Hur skulle Saddam Hussein kunnat framställa sig själv som arabvärldens beskyddare?
Eller för att fortsätta: Hur skulle diverse länder kunnat hållas på en konstant nivå av semikrigslagar, vars egentliga syfte snarast varit att hålla de styrande vid makten?
Israel fungerar som den perfekta yttre fienden. Den situationen skulle troligen självdö om israeler och palestinier slöt fred på villkor de båda var ungefär lika nöjda/missnöjda med.