När du säger att SJ är helt oskyldiga får du gärna skicka med en refererande länk.

Men notera:

Du säger nödbroms, pappan säger nödöppnare — exakt vad han menar står väl inte helt klart, men för mig låter det inte som om det är nödbromsen han dragit i.

Oavsett hur situationen uppstått, så är situationen att tåget lämnar perrongen med en treåring stående ensam kvar oacceptabel — jag antar att pappans utsaga att han informerat tågvärdarna fortfarande står oemotsagd.

Hur lång tid en taxi tar jämfört med mötande tåg är egentligen sekundärt jämfört med det bemötande familjen får. Det korrekta bemötandet är: “Vi beställer taxi omedelbart om ni vill, men det går faktiskt fortare om ni tar mötande tåg.”

SJ skickade inte ut personal för att ta hand om treåringen i väntan på familjen — såvitt SJ anbelangade kunde han tydligen klara sig själv under tiden.

SJ är som du säger inte synonymt med järnvägen i stort, men mina personliga negativa upplevelser står det ett stort fett “SJ” på. SJ har gentemot mig varit huvudleverantör av resorna som blivit en besvikelse — och den attityd som mött mig visar inte på service- och ansvarskänsla.

Slutligen är snacket om andra operatörer med lika stora problem lika ihåligt som när min tre och min femåring skyller taskigt beteende på att “han gjorde ju också så”…

I själva verket hade familjen med treåringen NOLL koll. De hade klivit på tåget, medan barnet fanns vid en HELT annan vagn, utanför tåget! Självklart lade de skulden på SJ (denna tacksamma slagpåse)när tågmästaren inte genom tankeläsning lyckats para ihop rätt barn med rätt familj, säker 50 - 75 meter från varandra. Sedan hävdade familjen att de dragit i nödbromsen - vilket är otänkbart att de gjort, för givetvis hade tåget stannat omeddelbart - luften går ur bromssystemet direkt. Sedan klagar familjen över att de inte fick taxi från Falköping till Skövde, utan “var tvungna” att ta ett mötande tåg tillbaks. Stackarna!! Tåget tar kanske en kvart, taxi en halvtimme. Självklart slås sånt här upp stort i media…

Ocj när ska folk lära sig att SJ inte är synonymt med järnvägen i stort? Att infrastrukturella problem faller under Banverket, och att det finns en rad andra operatörer med lika mycket problem och förseningar!

Men hur fasen värderar man sin personliga tid? På ett plan är den långt mycket mer värd, men i pengar?

Men själv undrar jag mest hur i helvete man kan kliva ombord på ett tåg före sin treåring. Hur pantad är man inte då? Jag trodde att det var självklart för alla att ha barnen framför sig när man kliver på och av saker.