SJ – Statens Irrvägar lämnar 3-åring ensam kvar på perrong

I Aftonbladet och i Göteborgsposten går att läsa om 3-åringen som blev lämnad strandsatt på perrongen:

Det var trångt och stökigt på perrongen i Skövde och mamma tog hand om familjens två minsta barn medan pappa lastade på barnvagnar och packning. Den treårige sonen väntade på perrongen.

Innan han hann kliva ombord stängdes dörrarna.

En förtvivlad pappa försökte först förmå tågvärdarna att öppna dörrarna för att släppa in den gallskrikande sonen. När personalen inte ville - eller inte kunde - öppna dörrarna drog pappa i nödöppnaren. Tåget stod då fortfarande still enligt föräldrarnas uppgifter, men dörrarna gick ändå inte att öppna. Tåget avgick och kvar på perrongen blev pojken. (GP)

När jag läser, så ser jag min minsting 3 år, som springer omkring naken sånär som på en keps med en propeller på… Jag blir kallsvettig.

Det finns inga ursäkter som är bra nog för det inträffade, inga alls, inte på långa vägar. Tågpersonalen, och i förlängningen SJ är direkt ansvariga för eventuella trauman den pojken kommer att få bearbeta som följd av händelsen — de skulle rent faktiskt kunna ha haft pojkens liv på sitt samvete. Min treåring skulle mycket väl kunnat falla ner mellan tåg och perrong i paniska försök att komma ombord.

På SJ hade man under måndagen kontakt flera gånger med familjen för att diskutera någon form av kompensation för det inträffade.

- Vad det blir vet vi inte ännu, men det är klart att alla är olyckliga över att det skett, säger Edvard Lind. (GP)

Kompensation? Det enda som gäller är skadestånd, och gärna med belopp som svider till och med för SJ. Personalen på tåget skall ha avsked på grått papper, och möjligen polisanmälas för grov vårdslöshet — om det går att hitta någon lämplig paragraf. Att de inte ens kunde komma på tanken att omedelbart ringa stationshuset och skicka ut någon att ta hand om treåringen är så fullkomligt huvudlöst att jag knappt ens kan förstå det. Det förutsätter naturligtvis att det av någon teknisk anledning inte GICK att stoppa tåget och öppna dörrarna, i annat fall skulle inte ens det ursäktat deras beteende. De som inte har barn kanske inte förstår min kompromisslöshet och djupa ilska, men har ni barn förstår ni alldeles säkert precis vad jag menar.

SJ — tar de ansvar för någonting?

Mina egna upplevelser av SJ är inte jämförbara med den här familjens trauma, men jag har fått en nyårsafton kvaddad.

För två och ett halvt år sedan skulle vi till släkten över jul. Vi bokade noggrant för att slippa buss, trots att det innebar en och en halv timmes extra resa på tillbakavägen. Att åka buss med en tvååring, en gravid mamma och en massa packning är inte en höjdare. Det året var det trafikkaos hos SJ och var, varannan avgång var försenad eller inställd. Trots det började resan bra, och vi hamnade i Linköping för byte till X2000.

X2000 var en halv mardröm, tågen är nu så gamla att stabiliseringssystemen går sönder titt som tätt — så vi for som vantar i varje sväng.

Sen fick vi vänta mer än två timmar extra på vårt tåg. Tåget var dessutom trasigt, så halvvägs till Göteborg la motorerna av och vi gled på rent momentum den sista minuten till nästa station. Där fick vi vänta ytterligare en knapp timme.

Tre timmar försenade rullade vi vidare mot Göteborg — vi tänkte att “ja, ja” vi kommer i alla fall hem i tid för att hinna handla på den kvällsöppna butiken så att vi kunde få oss något till livs, och så att gossebarnet kunde få sin välling.

Fem minuter utanför Borås går högtalarna igång. Vi får reda på att tåget kommer att vända i Borås eftersom det är så försenat. Passagerare till Göteborg skall transporteras vidare med buss. Så vi är fyra och en halv timme försenade jämfört med vad vi skulle varit om vi redan från början accepterat buss, och nu skulle vi bli tvungna att åka buss lik förbaskat… Ett litet svart moln, ungefär som i en serietidning, var troligen synligt ovanför mitt huvud.

I Borås fick vi tråkla oss av tåget med resväskor, barnvagn och barn. Vi släpade oss bort till stationshuset och vidare ut på framsidan där bussarna skulle stå. Två (2) bussar var beställda för att frakta motsvarande fyra (4) busslaster tågresenärer! Som barnfamilj var vi närmast självklart bland de långsammaste och fick endast se snömolnet som däcken drog upp.

SJ personal stod nu och försökte ringa in fler bussar, från ingenstans, på en nyårsafton. Man kan ju lugnt säga att det inte var en helt självklar uppgift. De som blivit strandsatta var INTE på något vidare humör, och vi började diskutera att ta taxi på SJ:s bekostnad. Det var personalen snabba att avstyra, ingen taxi, nej nej, det går inte för sig, ni får vänta på bussarna! Trekvart senare lyckades de så få dit två bussar.

Klockan 22.15 kom vi hem till lägenheten, drygt fyra timmar försenade. Affären stängde klockan 19.00, kvartersbutiken klockan 21.00 — vi hade ingen middag, ingen frukost, en trött och sur tvååring som ville ha sin “didi” (välling) och ett fruktansvärt humör. Efter mycket strul hittade vi en liten nattöppen skitbutik med nattpriser och utbud som en korvkiosk, vi fick i alla fall tag i välling, potatismos!, crème fraische och någon indisk kryddpasta. Så nyårsmiddagen bestod av potatis och färs (från frysen) lagad som gratäng med tikka paste.

Vi skrev naturligtvis och klagade, inte på tågförseningen som sådan - sånt händer - men på tågvändingen och den fantastiska bussituationen. Vi ville strängt taget ha pengarna tillbaka, det tyckte vi inte var mycket begärt för en ren mardrömsresa. Vad fick vi?

Jo kompensationen var två stycken PRESENTKORT till SJ:s egen BISTRO! Tillsammans 100 kronor som plåster på såren.

Jag undrar: Kommer kompensationen till den här familjen att vara av samma typ? Kanske får de presentkort på ett par tågbiljetter och en middag i den fantastiska bistron? Ingenting skulle förvåna mig.

Räfst och rättarting

Jag förväntar mig att huvuden rullar för det som hänt. Det går inte att bara låta det passera, man lämnar inte en treåring ensam kvar på en perrong — fullkomligt oavsett skäl.

Andra bloggar om: övergrepp, barn, SJ, strandsatt, ansvarslöshet, Statens Järnvägar, nödbroms, nödöppning, tågvärd, skadestånd

Skrivet måndagen den 3/7 2006 kl: 19:56, Kategori: Allmänt fribasande, Dagsfrågor, Vardagsprylar.
Gillade du artikeln kan du prenumerera på nya artiklar.
Eller prenumerera på kommentarer via RSS
Du kan också skriva en kommentar, eller göra en trackback från din sajt.