För något år sedan skrev jag ett inlägg om att göra världen lite bättre runt sin egen person. Sedan stöter jag på den här artikeln på ”Det Progressiva USA”. Jag kan inte låta bli att dra på munnen igenkännande. Jag har iofs sluppit skaka fram 100-sidiga tokiga dokument, men jag har varit med om liknande.
För ett antal år sedan, det är väl en sex-sju år nu, så var företaget jag då arbetade på underentreprenörer till ett antal utbildningsföretag. Den rollen brukar ha en del konsekvenser: man hänger ständigt löst eftersom vinstmarginalerna är så små, man är ständigt underbetald och överutnyttjad av precis samma skäl, man förväntas plocka ner månen och skulle man misslyckas med att plocka ner den så hänger man ännu lösare (hur nu det är möjligt). Men är man riktigt duktig på det man gör, så kan det också få som konsekvens att man blir oumbärlig. Lustigt nog kan allt ovanstående vara sant samtidigt, så man kan mycket väl vara oumbärlig, underbetald och hänga löst samtidigt…
Vi var förbaskat bra på det vi gjorde, så vi lyckades periodvis skaffa oss en viss trygghet i att slippa oroa oss för att bli bortbantade omedelbart. Vi fick också en hel del ansvar och var under vissa perioder detsamma som uppdragsgivarens hela sektion inom ett område (ämnes- och lokalmässigt).
Passa dig för att vara en tjänstvillig underleverantör
Igenkännandet när jag läste artikeln om Det Progressiva USA:s sedelärande historia kom av de ibland ganska dråpliga situationer vi fick uppleva. En jag kommer att tänka på var en datakurs under IT-boomen, där vår uppdragsgivare var ”silent partner” åt en av sveriges största utbildningsföretag.
På vårt bord låg utbildningsplanering, rekrytering, studiematerial, kursledning, lärare och handledare. Vän av ordning kanske undrar vad som fanns kvar? Det Stora Företaget hade tagit på sig att ordna datorer, programvara, Internetuppkoppling, lokal, uppföljning och praktik — förutom att de fick hela äran förstås.
Så gott som allt som låg på Det Stora Företaget blev till skit:
Datorerna var inte kompletta, komponenter var trasiga, servern var en katastrof och supporten var under all kritik. Det blev upp till oss att få det att fungera, problemet var att vi då fick det informella ansvaret för hela klabbet.
Programvara var inte senaste version, vi fick hoppa och skrika för att få dem utbytta mot något vettigt — att administrera hela skiten blev vår uppgift.
Internetlinan funkade, men gateway och router gjorde det inte. I slutändan blev det handpåläggning från vår kursansvarige för att få dem att samarbeta.
Kursavslut och praktik skulle vi inte behöva dra i, men det visade sig att Det Stora Företaget inte budgeterat för att ta fram praktikplatser — de trodde tydligen det skulle lösa sig av sig självt, så det slutade med att vi fick försöka rädda vad som räddas kunde.
Så Det Stora Företaget stod i slutändan för lokal, lina och stoltserade med sitt namn. Tror ni vi fick bättre betalt? Icke! Vårt problem var att vi inte kunde med att skita i hela grejen, det fanns förhoppningsfulla studenter som trodde på oss. Det gjorde att vi kunde missbrukas. Godhet straffar sig själv i företagssammanhang.
Passa dig för att ge rabatter och kompispriser
Ett annat tillfälle då min välvilja bitit mig i stjärten var när en hämtmatsrestaurang ville ha en hemsida.
Själva affärsidén bakom sidan tycker jag fortfarande är bra, en slags cateringservice på nätet. Kontakten fick jag genom en gammal kollega som var bekant med ägarna till restaurangen. Varningsklockorna borde ha börjat ringa i samma ögonblick som någon började prata om att delar av ersättningen för sidan skulle kunna komma som procent på sidans ekonomiska omsättning, och att delar skulle kunna komma genom att de sålde vidare lösningen till andra intresserade restauranger… Men var jag smart nog att dra i bromsen? Njet, icke sa nicke, dumbom är jag vad förväntar dig du eller?
Så 120 arbetstimmar senare krävde jag en delbetalning… Vi hade kommit överens om att räkna ungefär hälften av timmarna, resten skulle jag få genom bonusar etc. Men restaurangen var lik förbaskat skyldiga mig bortåt 40000:- moms oräknat.
Då, när två tredjedelar av jobbet redan var gjort, började de prata svarta pengar — de ville hellre betala mig 20000:- svart.
Jag gillar inte svarta pengar, de försätter mig i moraliska bryderier och en helvetes jävla risksituation, oräknat att de bombar saker som SGI och pensionspoäng. Men jag kände att stämningen var sån att jag inte kunde neka blankt, så jag sa att jag skulle fundera på saken (yeah, right!) — men jag ville hur som helst ha en delbetalning. Det skulle ordnas inom en vecka, då tiotusen skulle sättas in på mitt konto.
De pengarna väntar jag fortfarande på. Trösten är att den uteblivna betalningen fick mig att lägga hela projektet på is, så jag har i alla fall inte levererat.
Det är fortfarande fascinerande att en del tycks tro att det är gratis med hemsidor. Vi programmerare skall visst leva på luft? De vill ha allt godis, men de vill inte betala vad det kostar.
Det är en viss skillnad på vad en ”gör det själv”-historia på valfritt billigt webbhotell och vad en affärsmässig lösning som kan generera stålar kostar.
Andra bloggar om: goda gärningar, girighet, svek, fagra löften, svarta pengar, affärsmannaskap
Marcus utvecklar numera för Nindev!
4 kommentarer
”Vårt problem var att vi inte kunde med att skita i hela grejen, det fanns förhoppningsfulla studenter som trodde på oss. Det gjorde att vi kunde missbrukas.”
Det där verkar mer eller mindre satt i system i kommunala verksamheter som t ex äldreomsorg. Dra in, skär ner, försämra, och personalen kommer att slita häcken av sig för att få det att fungera, annars blir de äldre lidande, och det står personalen inte ut med att se. Mitt cyniska jag tror inte att det är en tillfällighet att det går till så.
Självklart är det inte en tillfällighet.
Som sagt: No good deed goes unpunished.
Privat tror jag på goda gärningar, men i arbetslivet blir jag mer cynisk för varje dag.
”Det är en viss skillnad på vad en “gör det själv”-historia på valfritt billigt webbhotell och vad en affärsmässig lösning som kan generera stålar kostar.”
Mja, så stor skillnad är det väl inte???
Erik, blev det syftningsfel eller är det bara jag som inte förstår vad du menar.
Menar du att prisskillnaden inte är så stor, eller menar du att användbarheten inte skiljer sig så mycket?