Har man tänkt bosätta sig permanent i Sverige är det väl självklart att man lär sig språket, eller? Så varför inte kräva språktest för medborgarskap?
På rak arm kommer jag på fem skäl till varför språktest är en dålig idé:
Vi utesluter äldre familjemedlemmar ur medborgarskap
Att lära sig ett nytt språk är i svårighetsgrad inverterat proportionellt mot ålder. Barn gör det utan att ens vara medvetna om att de gör det — pensionärer har svårigheter att ens hanka sig fram på ett nytt främmande språk.
När någon vill bli medborgare i Sverige vill de naturligtvis att hela familjen skall vara med. Att några i familjen är medborgare och några inte skapar inte en känsla av samhörighet med landet man bor i.
Medborgarskap betyder att man tänkt stanna, då lär man sig ändå
Att ansöka om medborgarskap är oftast en djupt allvarligt menad handling. Det betyder att man tänkt stanna, troligen för gott. Om inte det i sig är tillräckligt skäl att lära sig språket så är inget annat det heller.
Positiv förstärkning är alltid bättre än negativ
Att ge studielån för svenskastudier är en långt mer positiv handling än att stå med pekpinnen och förhöra medborgaraspiranter i deras språkkunskaper. Det visar att man tar frågan på allvar, det visar att man är beredd att stödja det egna initiativet och det visar att man värderar personen tillräckligt för att investera i hans eller hennes framtid.
Språktest appellerar till allt annat än liberala krafter
Vi behöver inte spela de främlingsfientliga krafterna i det svenska samhället i händerna. Ett förslag som surt påpekar att man minsann måste förtjäna sitt medborgarskap sänder fel signaler. Att vara medborgare är ett ansvar, men vi skall inte bli grindvakter — det påminner alldeles för mycket om sossarnas havererade invandrarpolitik.
Vi nedvärderar de nya medborgarnas modersmål
Vi bör ha svenska som Sveriges officiella huvudspråk, liksom vi har diverse andra som officiella underspråk. Vi måste visa att vi älskar vårt modersmål, men att det är också är helt OK att de älskar sitt modersmål. Vill de bosätta sig här permanent bör de få alla möjligheter och all uppmuntran att lära sig vårt gemensamma språk, men samtidigt innebär den språkliga och kulturella mångfalden att vårt eget språk och vår egen kultur berikas.
Jag har inte tänkt igenom varenda punkt till etthundra procent, vill någon lägga till, kritisera eller påpeka något är ni välkomna.
Uppdatering 060702
Jag har funderat lite, och jag måste nog förtydliga och revidera en aning.
Den sista punkten känns i sin helhet för luddig och tveksam, så den går bort. Jag upplever fortfarande att språkrikedom är en vinst för Sverige i sin helhet, men att säga nedvärdera är väl starkt. Svenskan som officiellt språk är egentligen ointressant, förutom det enkla faktum att vi redan har ett antal officiella minoritetsspråk — vilket gör det nästan larvigt att majoritetsspråket inte har någon officiell ställning.
Den näst sista, som i vissa kretsar talas om som folkpartiets ”fiskande i grumligt vatten” kräver en markering: jag tror inte det finns ett spår av främlingsfientlighet, eller ens flört med främlingsfientlighet bakom förslaget. Därmed inte sagt att jag håller med, eller att det inte tilltalar ”fel” människor — men jag tror inte på någon agenda åt det hållet.
Andra bloggar om: politik, folkpartiet, språktest, medborgarskap, främlingsfientlighet
15 kommentarer
Om jag flyttar till Australien (vilket jag vill) så önskar jag att hela min familj skulle erbjudas möjligheten att följa med mig, men så är inte verkligheten. Jag skulle heller inte anse mig kunna kräva detta av landets politiker. Därför ser jag inte problemet du belyser. Det är en värderingsfråga där vi i Sverige skiljer oss kraftigt från övriga länder och deras politik.
Studiemedel för SFI-utbildning kan med fördel kombineras med att språkkrav.
Jag ser verkligen inte vad som är främlingsfientligt i det hela.
Språkkrav för medborgarskap gör inte att andra modersmål nedvärderas och att vi förtrycker dessa språk. Det är helt upp till dem att tala sitt modersmål ändå.
”Att ansöka om medborgarskap är oftast en djupt allvarligt menad handling. Det betyder att man tänkt stanna, troligen för gott. Om inte det i sig är tillräckligt skäl att lära sig språket så är inget annat det heller.”
Här i Södertälje har vi en hel del folk som är födda i landet och som ändå inte fixar svenskan. Vi har en stadsdel där man förmodligen tar sig fram bättre på det vi okunniga kallar syrianska men som säkert heter något annat än på svenska.
Annars har du ett par vettiga synpunkter. Ett par punkter FÖR språktest skulle å andra sidan kunna vara att man med ett slags ”examensprov” kan få en ökad stolthet och känna delaktighet i sitt nya land. Man har gjort något för nå dit så att säga. Att förtjäna något är alltid bättre än allmosor.
Det brukar talas om nationell identitetskris, att invandrare inte känner sig som svenskar. Ett språktest kunde vara en tydlig skiljelinje; när du kan svenska är du svensk. Då kunde vi också sluta larva oss med trivialiteter som hudfärg och religion; svenskar är de som talar svenska. Det skulle väl rent av kunna motverka främlingsfientlighet. Inte minst eftersom skinnskallar då per definition inte skulle vara svenskar eftersom de typ ööööh ba inte vahettere är så bra på svenska.
Jag tror inte att språkkrav är på något sätt nödvändigt. Istället riskerar det att bli en konstgjord spärr som håller isär familjer och hindrar den verkliga utvecklingen mot integration. Vad Australien tycker i frågan är mig fullkomligt egalt.
Förslaget som sådant är inte i sak främlingsfientligt, men det kan alltför lätt plockas upp av grupperingar som en intäkt på att lagar behövs eftersom invandrarna tydligen inte själva är intresserade.
På den sista punkten får jag fundera vidare.
Josh du har en del poänger, dags att fundera…
Jag håller helt och hållet med dig i den här frågan. Språktext är i sig exkluderande. Att kunna ta studielån för sfi-studier borde vara självklart. Den som söker medborgarskap betraktar sig själv som svensk, att tvingas till förnedrande bevisning i form av språktester är ovärdigt vår tradition.
När det gäller de som är födda här men som inte fixar svenskan så är det skolans problem, inte migrationsmyndigheternas.
Med vänlig hälsning.
Erik Laakso
Invandrar/flykting politiken är en av dom knivigaste frågorna man kan diskutera. Jag vet inte hur många gånger man hört att integrationspolitiken misslyckats, jag vet inte hur man skall tyda detta ? (läsa mellan raderna). Ingen verkar våga att tala i klartext (typiskt svenskt).
Det kanske är svårt att få vissa av grupperna av invandrare att komma in i yrkeslivet, samt bära sin egen börda dvs arbeta. En av dom största orsakerna till detta är antagligen språket. Jag menar vill dom inte ta språkkurser, så kan dom inte ta så allvarligt med sitt medborgarskap.
Jag tillhör den gruppen som anser att vi kan ställa krav på invandrare/flyktingar. Vi kan inte ta hit folk som lever på bidrag större delen av sina liv. Det är ohållbart i längden !, Pengarna i skattekistan sinar tillslut (pengar växer inte på trän). Dessutom är det skattebetalarnas pengar dom lever på. Jag är för tuffare krav !!. Man kan inte bygga en välfärdstat på bidragstagare.
Roland.
Josh har nog den bästa poängen i kommentarerna, att språkkunskaper skulle kunna öka delaktighet och stolthet över att bo i Sverige och vara ”svensk”.
Men jag tror fortfarande inte på att språkkurser och medborgarskap hör ihop. Vad gör vi med dem som har direkt svårt att lära sig ett nytt språk — eller är bara folk med språktalang välkomna? Språket är en viktig beståndsdel i integrationen, men det är morot inte piska som gäller enligt mitt sätt att se på saken.
Dessutom är min egen erfarenhet av invandrare/flyktingar att de flesta av dem kommer hit fulla av dådkraft — vilket svenska företag, lagar och immigrationsmyndigheter snabbt tar död på.
Vi är väldigt dåliga på att anställa invandrare och vi tvingar fram bidragsberoende under de första åren i Sverige. Tillsammans låser det in våra flyktingar i en social situation som är många övermäktiga. Arbetstillstånd från dag ett, snabba och förutsägbara handläggningar, en generösare tolkning av flyktingstatus och större hänsyn till barn, familj och social situation kan med fördel kombineras med mindre slentrianmässigt bidragsutbetalande. Inte bara piska, även morot tack.
Så långt mig anbelangar kan vi öppna gränserna, förutsatt att vi behandlar de som kommer som en resurs snarare än som en kvarnsten runt halsen.
Hej Marcus. Ja Josh har en vettig åsikt, en mycket god idee.
Dock som du säger finns problemet kvar, att alla människor är inte duktiga på språk, Det är ju ett faktum.
Vad tror du om detta ?. Huvuddelen av dom som kommer hit tilldelas TUT. Arbetstillstånd ges fråm dag 1. Godkänt prov i Svenska är en klar fördel att inneha. Efter ca 3 år görs en bedömning av individens förmåga att kunna försörja sig själv.
Godkänt PUT efter 3 år eller förlängt TUT.
Om individen försörjer sig själv på ett riktigt arbete (inget plus jobb).Tut kan förlängas om individen klarat av Svenska provet, iallafall det skall finnas goda förutsättningar att personen skall kunna klara sig själv.
Icke godkänt PUT eller förlängning av TUT.
Ingen egen försörjning (det är viktigast). Icke genomfört Svenska provet under de 3 åren (inte bra). Situationen i hemlandet är stabilt (återflytt möjlig).
Som det är idag tilldelas PUT till höger och vänster. Det verkar inte finnas någon plan för dessa människor. Sen vet jag inte hur utbildningsnivån är hos dessa ?.
En stor del av invandringen idag är den såkallade anhöriginvandringen. Många som tar emot släktingar kan inte ens försörja sig själv (djup suck).
Roland, jag tror du sätter vagnen framför hästen.
Invandrare behöver inte generellt vara ett större problem än svenskarna själva är.
Problemet är att vi skapat ett samhälle där bidragssystemen inte längre ses som en nödåtgärd, utan som ett naturligt inslag — vi har slutat prata bidrag och använder det nysvenska socialförsäkring.
Det gör att vår naturliga hållning till människor som kommer hit, är att de skall sitta passiva i flyktingförläggningar och förorter fram till dess alla papper är klara. Två till tre år i en sådan situation gör uppförsbacken att stå på egna ben enorm.
Vår egen misstänksamhet mot allt som för att parafrasera amerikanerna bär på oket ”not made here”, gör att vi misstror alla utbildningar som inte är genomförda i Sverige. Doktorer, arkitekter, ingenörer och entreprenörer sitter och kör taxi eller bakar pizza för att det är det enda jobb de kan få — de får helt enkelt leva med att arbeta inom yrken där de är enormt, absurt överkvalificerade. Att inte uppskattas för det man kan och har kämpat sig till skapar utanförskap, precis som utanförskapet på arbetsmarknaden.
Jag kommer att tänka på ett samtal i en taxi i mellansverige för några år sedan, då jag skulle medverka i en kurs anordnad av några större teknikföretag. Kursen var menad att försöka få in invandrade ingenörer och validera deras utbildningar för att sedan ge dem anställning på prov.
Taxichauffören trodde mig inte, det visade sig att han var elektronikingenör med specialistkompetens inom telekom, och att han under de första 3-4 åren i Sverige sökt hundratals jobb hos de allra flesta av de svenska teknikjättarna utan att få ett enda napp.
Fortfarande, trots att han nästan gett upp, så gick han kvällskurser för att hålla sig ajour med utvecklingen inom området. Han funderade allvarligt på att flytta till något mer flexibelt europeiskt land, där han visste att han skulle få en chans — Sverige trodde han inte längre på.
En annan bekant från Iran som bott i Sverige i mer än fem år och läst till sysop här gick arbetslös i flera år tills han lessnade och flyttade till England, han reste dit till en utbildning på två terminer och hade anställning innan han ens blivit färdig.
Problemet är inte invandrarna, problemet är hur vi tar emot dem och vilka chanser vi ger dem att bli en del av och en tillgång för det svenska samhället.
Vi ser bara den sociala integrationen i vårt språk och vår kulturella historia — och glömmer att den främsta grunden för samhörighet är att kunna leva, verka och bli uppskattad.
Sen om man ger TUT i sex månader eller tio år är definitivt sekundärt. Vi har en av den industrialiserade världens lägsta befolkningstätheter, vi har naturresurser, vi har möjligheter… Vi skulle kunna femdubbla vår befolkningsmängd och fortfarande inte vara trångbodda, förutsatt att vi lär oss ta vara på det vi får. Så TUT eller PUT är ur min synvinkel ointressant så länge vi inte löst de underliggande problemen.
Vi lever i en av de minst flexibla arbetsmarknadsituationer som överhuvudtaget existerar, nästan som ett skråväsende. Det drabbar de som inte redan har en fot inne: ungdomar, invandrare och svaga grupper. Vi skapar själva problemen genom att med kofot och hammare transformera resurser till resursförbrukare — sen har vi mage att säga att vi gör det för rättvisans skull…
Jag är inte emot invandring, och det spelar ingen roll var från vilken kultur människan kommer ifrån. Eller vilken hudfärg denne har. Jag har vänner från alla världens hörn, känns viktigt att vara öppen mot alla människor, dessutom så lär man sig så mycket själv (utvecklas).
Det jag är emot är systemet som är idag. Det känns väldigt kravlöst och mjukt. Min personliga erfarenhet av Iranier är att många av dom är högutbildade. Tror att det gått någorsålunda bra för dom flesta ?. Kanske en del av dom har goda kunskaper i Engelska, och det är kanske därför dom lyckas bättre i just detta land ?. Svenska är ett knivigt språk att lära sig, många nysvenskar säger detta.
Men som det är idag kommer många människor främst från Somalia och Irak hit. Vet inte utbildningsnivån för dessa ?.
Tycker inte om att peka ut en grupp men jag gör det iallafall. Har hört att exempelvis att 90% av de arbetsföra Somalierna lever på bidrag, dvs att bara 10% arbetar (bara det inte är plus jobb). Detta är ett rykte som cirkulerar, går inte att bekräfta. Om det skulle ligga någon sanning i detta är det illa. Men jag kan tänka mig att vissa grupper kan vara svåra att placera, speciellt om dessa håller hårt i sina traditioner från hemlandet.
Visst vi har gott om utrymme i vårt avlånga rike. Och visst tusan skall vi hjälpa människor. Frågan är hur den vettiga lösningen skulle se ut ?.
Roland, för att vara tydlig, jag anklagade dig inte ens implicit för att vara främlingsfientlig.
Min kommentar beror på att jag tror du försöker lösa fel problem först. Finns utrymme i det svenska samhället för en hårt arbetande invandrare som får komma till sin rätt och bli uppskattad, så räkna med att just en sådan kommer att dyka upp för att fylla positionen. Finns däremot endast utrymme för att sitta på sin häck och förtvivla, bidragsförsörjas och segregeras så är det precis vad som kommer att hända.
Den politik som förts under de senaste tre decennierna vad gäller invandring går ut på att alla som behöver är välkomna, men bara lite. De måste vara offer för att passera nålsögat, och är de offer måste våra sociala skyddsnät träda in.
Eftersom de bara är ”lite” välkomna så måste de utredas till underklädernas innersta söm och ibland än mer grundligt. Gud förbjude att de lyckas skapa sig en tillvaro här innan den processen är färdig…
Eftersom de inte får skapa sig en tillvaro här segregeras de och försörjs, därmed blir de lättare att utvisa om de inte är tillräckligt stora offer. Även i offerfrågan rationaliseras en hel del, så att vi ibland inte känner igen oss i de bedömningar som görs.
De som trots allt blir kvar, har tappat två, kanske tre år. År då de blivit placerade, segregerade och socialiserade till beroende. Då de trots det försöker ta sig ur detta och stå på egna ben, så visar det sig att det inte finns arbete att tillgå — och om de trots det hittar ett jobb, handlar det ofta om arbetsuppgifter långt under deras förmåga och kompetens.
Många biter i det sura äpplet och tar skitjobb inga svenskar vill ha. Desperationen infinner sig i nästa läge när de inser att de är för evigt inlåsta i den nivån av arbete utan rimliga karriärsmöjligheter. Så vi hittar ingenörer som kör taxi, arkitekter som bakar pizza, kirurger som städar på sjukhus där läkare med ett decennium mindre erfarenhet arbetar parallellt med dem utan att ens ana det humoristiska i situationen.
Under tiden vittrar deras utbildningars värde sönder, eftersom många utbildningar i realämnen kräver att man arbetar för att hålla kunskaperna aktuella och levande. För varje år de går och harvar minskar deras möjligheter att komma till sin rätt.
Utan att vara rasister är vi det ändå, då vi inte förmår uppskatta och ta tillvara de resurser dessa människor innebär — en slags institutionell rasism som alla tycker är fel om de tillfrågas, men som ingen förmår göra något åt. Vi har byggt in det i systemet när vi ser invandrarna som ett problem istället för en tillgång.
Andra länder i Europa gör i mångt och mycket samma fel, men få är lika bångstyrigt blinda som de nordiska länderna. England är kanske bäst i Europa på att ta tillvara dessa människor, kanske på grund av sin koloniella historia — de har alltid levt med kulturell diversifiering som ett faktum.
Svaret på problematiken är egentligen väldigt enkelt. Ställ samma krav på de som invandrar som på infödda svenskar. Är de kraven för låga säger det nog mest om vilka krav vi ställer på infödda svenskar.
Alla som lever i detta land skall försörja sig själva om de är förmögna till det.
Alla som lever i detta land skall respektera våra lagar.
Alla som lever i detta land skall ha rätten att överleva om de svälter, är bostadslösa, sjuka eller på annat sätt saknar möjlighet att klara sig själva.
Allt stöd som ges skall inriktas på att få människan att stå på egna ben.
Till och med om det finns handikapp med i bilden skall stöd ges för att skapa ett så stort mått av självständighet situationen tillåter — även om det på kort sikt råkar vara dyrare än att bara försörja.
Om vi slutar att särbehandla så tror jag vi slutar få problem med integration och segregation. Möjligen måste vi samtidigt sluta slå oss för bröstet och inse att många utländska universitet och andra skolor leder till minst lika goda kunskaper som sina svenska motsvarigheter.
Oj ! du är snabb på att svara. Nej jag är inte främlingsfientlig, mina vänner samt några föredetta flickvänner talar emot detta. Jag är frisk med andra ord.
Vi verkar vara överens om att något måste göras angående integrations politiken. Bägge är missnöjda med denna låt gå
politik som hållit på under en lång tid. Sen kanske vi har olika tillvägagångsätt (ideer) att lösa detta.
Jag håller till huvudsakligen på flashbacks forum, där talas det om allt mellan himmel och jord, Även politik. Som det ser ut är det övervägande sympatisörer till höger, kanske en liten snedfördelning. Det man gillar med forumet är att allt är tillåtet att diskutera. Är du trött på censur är detta rätt ställe.
Ha det gott Marcus
Mvh Roland
Snabb och ibland en aning långrandig
Jävlar vad jag lät fingrarna slippa iväg i min kommentar.
får jag säga någonting till ni tre?( det låter som ni öppnade en privat klubb här ).
jag är en invandrare som kom till SV i vuxen ålder , om ni kan kalla 25 år vuxen.
jag kunde inte prata ett ord på svenska då och inte skriva eller ( och även om jag kan detta nu är mitt skrivandet inte perfekt och inte mitt prat heller, så……ha talamod med mig).
jag tyckter att svenska språket är väldigt annorlunda till mitt moders språk (hebreiska) och då vet jag att det är väldigt annorlunda fr. arabiska . jag själv pratar ganska många språk och fotfarande tror inte jag att jag skulle fixa språktestet när jag gick i SFI. för mig är det nödvändigt att prata ett nytt språk för att lära mig detta och jag menar att jag behövde prata svenska mer än 2 första år i sverige .men det är hur länge man har innan medborgerskapet kommer i bilden. människor lär sig i olika takt. menar ni , som vill ha språktest, att jag som invandrare skulle inte få t.ex sjukbidrag eller komma i systemet innan jag skulle fixa språktestet? eftersom man är tvungen att vara en medborgare för att komma i systemet i sverige.
hur tänker ni lösa problemet?
olika takt för olika människor betyder att man kan inte kräva att alla ska klara språktestet mot medborgarskap. kanske menar ni att bara barn och unga ska bli medborgare i sverige eftersom jag kan berätta till er att min koncentration förmåga är nära noll nu när jag fick två små barn och jag är bara 35 år ålder.
hh… strange